Hockeyzon
2009-02-17 14:45
Elitseriekrönikan: Talangen som stannar
Som hockeyälskare var förra veckans glädjebesked att supertalangen Magnus Pääjärvi-Svensson har valt att stanna i svensk ishockey i ytterligare ett år. Jag hoppas fler väljer att göra som honom – och där har klubbarna ett ansvar.
Jonas Gustavsson
1 kommentarer
Istället för att älta Christer Englunds idiotiska uttalande om att transatlanter i Elitserien bara slåss, eller bråket i spelargången mellan Andreas Jämtin och Michael Sundlöv, väljer jag att belysa något som fått lite mindre utrymme i media: Nämligen att Magnus Pääjärvi-Svensson valt att stanna i Sverige.
Talangen – som verkar strunta i om man skriver Pääjärvi eller Svensson först – är en av de största forwardstalangerna som svensk ishockey någonsin har fått fram. Inte Peter Forsberg- eller Mats Sundin-glans kanske, men väl snäppet under och som kanske till slut – när karriären långt in i framtiden summeras – har han nått samma status som de riktiga fixstjärnorna i svensk ishockey.
Men så långt in i framtiden ska vi inte spekulera i nu – mycket kan hända på vägen – och istället tycker jag att vi ska glädja oss åt att Magnus Pääjärvi-Svensson valt att stanna en säsong till på svensk mark. Jag vet inte exakt hur 17-åringens nya kontrakt ser ut, men som jag förstått det innebär det att han spelar i Timrå nästa säsong oavsett vad den NHL-klubb som tingar talangen i sommar säger.
Att Pääjärvi-Svensson väljs i den första rundan tar jag för givet, att han väljs bland de tio första känns helt klart troligt – inte minst med tanke på de berömmande ord som han fått från flera stora profiler. Nu senast var det legendariske storskytten Brett Hull som öste beröm över Timrås guldklimp.
Jag tror att vi kan få se ett ordentligt genombrott redan nästa säsong, och här har Timrå ett enormt ansvar.
Under säsongen har Pääjärvi-Svensson skolats in Elitserien genom fjärdekedjespel för att sedan, främst efter JVM, får en mer betydande roll. Med tanke på att istiden över säsongen ligger på elva minuter i snitt, får 14 poäng på 44 matcher anses som ett riktigt bra facit.
Nästa säsong måste Timrå dock ge Pääjärvi-Svensson en offensiv nyckelroll. Visst måste han visa sig mogen uppgiften, men han måste också få chansen att visa vad han kan, och han måste få chansen att misslyckas. Det är inte bara viktigt i hans fall, det är viktigt för svenska talanger att se att de kan stanna i Sverige ett extra år och på riktigt få chansen att utvecklas, istället för att nära nog känna sig tvingade att flytta till Nordamerika för att få kvalitativ istid mot kvalitativt motstånd för att utvecklas.
Tidigare har svenska talanger ofta fått tillbakadragna roller till förmån för mer meriterade spelare eller utländska importer, men jag tror, och hoppas, att det är något som håller på att luckras upp. Det känns så när man ser dagens elitserielag.
Att Pääjärvi-Svensson stannar i svensk ishockey ytterligare en säsong – och därmed också, som bonus, definitivt är tillgänglig för ett nytt JVM – ska ses som en guldkantad present. Och det oavsett hos vilket lag man har sina sympatier. Det vi ser nu är en världsspelare i utveckling, och efter nästa års säsong kan det dröja innan vi ser honom i Sverige igen, annat än sporadiskt inhoppande i den blågula landslagströjan.
Pääjärvi-Svensson har valt att stanna i Sverige för att utveckla sin talang – nu är det upp till Timrå att ta sitt ansvar i den utvecklingen.
Jag vet, en enorm hyllning till en talang som fortfarande bär galler, och kanske enormt satta krav på en spelare vars karriär precis börjat – men jag tror stenhårt på Magnus Pääjärvi-Svensson redan till nästa år. Han är en poängkung i mina ögon, kanske inte i Elitserien, men väl i Timrå.
---
På tal om talanger så är det en hel uppsjö av svenskar som tippas gå tidigt i årets upplaga av NHL Entry Draft, vid sidan av Victor Hedman och Magnus Pääjärvi-Svensson. En av de mest intressanta i mina ögon är utan tvekan Calle Klingberg, som på grund av skadeproblem fick chansen i Frölunda, och som sedan också imponerat stort under sina matcher i samarbetsklubben Borås i HockeyAllsvenskan.
Där finns offensiven, men också den fysiska styrkan, och spelar han inte i Nordamerika nästa säsong, så skulle han må utmärkt av en full säsong i en nyckelroll i HockeyAllsvenskan. En spelare som Klingberg, 18, ska ha en offensiv roll – och det lär han knappast få i Frölunda nästa år.
Frölundas ansvar – om man vill ha kvar talangen i svensk ishockey – är att ge honom bästa möjliga förutsättningar för att utvecklas. Då kanske han, liksom Magnus Pääjärvi-Svensson, väljer att förgylla svensk ishockey en extra säsong.
---
Med det ständiga hotet från NHL och KHL som köper upp de bästa spelarna från Elitserien – Daniel Widing, Mika Pyörälä, Mikko Lehtonen, Linus Omark och Johan Harju är exempel på spelare som lär försvinna i sommar – känns det skönt att vissa tunga profiler stannar i svensk ishockey.
Då talar jag inte bara om talangen Magnus Pääjärvi-Svensson, utan även om veteraner som Anders Söderberg, Skellefteå, och Andreas Dackell, Brynäs, som i veckan förlängde sina avtal. De gamla gubbarna behövs för att utveckla talangerna.
Även om de bästa spelarna i de bästa åldrarna i många fall väljer bort Elitserien, så känns det tryggt att vissa talanger och veteraner stannar.
Det säkrar, i mina ögon, kvaliteten på den inhemska ishockeyn och det ger förutsättningar för en ännu bättre talangutveckling. Jag tror att en Elitserie med fler talanger ger en mer fartfylld och frejdig ishockey – och det tror jag publiken inte tackar nej till.
Jag gör det i alla fall inte.
Talangen – som verkar strunta i om man skriver Pääjärvi eller Svensson först – är en av de största forwardstalangerna som svensk ishockey någonsin har fått fram. Inte Peter Forsberg- eller Mats Sundin-glans kanske, men väl snäppet under och som kanske till slut – när karriären långt in i framtiden summeras – har han nått samma status som de riktiga fixstjärnorna i svensk ishockey.
Men så långt in i framtiden ska vi inte spekulera i nu – mycket kan hända på vägen – och istället tycker jag att vi ska glädja oss åt att Magnus Pääjärvi-Svensson valt att stanna en säsong till på svensk mark. Jag vet inte exakt hur 17-åringens nya kontrakt ser ut, men som jag förstått det innebär det att han spelar i Timrå nästa säsong oavsett vad den NHL-klubb som tingar talangen i sommar säger.
Att Pääjärvi-Svensson väljs i den första rundan tar jag för givet, att han väljs bland de tio första känns helt klart troligt – inte minst med tanke på de berömmande ord som han fått från flera stora profiler. Nu senast var det legendariske storskytten Brett Hull som öste beröm över Timrås guldklimp.
Jag tror att vi kan få se ett ordentligt genombrott redan nästa säsong, och här har Timrå ett enormt ansvar.
Under säsongen har Pääjärvi-Svensson skolats in Elitserien genom fjärdekedjespel för att sedan, främst efter JVM, får en mer betydande roll. Med tanke på att istiden över säsongen ligger på elva minuter i snitt, får 14 poäng på 44 matcher anses som ett riktigt bra facit.
Nästa säsong måste Timrå dock ge Pääjärvi-Svensson en offensiv nyckelroll. Visst måste han visa sig mogen uppgiften, men han måste också få chansen att visa vad han kan, och han måste få chansen att misslyckas. Det är inte bara viktigt i hans fall, det är viktigt för svenska talanger att se att de kan stanna i Sverige ett extra år och på riktigt få chansen att utvecklas, istället för att nära nog känna sig tvingade att flytta till Nordamerika för att få kvalitativ istid mot kvalitativt motstånd för att utvecklas.
Tidigare har svenska talanger ofta fått tillbakadragna roller till förmån för mer meriterade spelare eller utländska importer, men jag tror, och hoppas, att det är något som håller på att luckras upp. Det känns så när man ser dagens elitserielag.
Att Pääjärvi-Svensson stannar i svensk ishockey ytterligare en säsong – och därmed också, som bonus, definitivt är tillgänglig för ett nytt JVM – ska ses som en guldkantad present. Och det oavsett hos vilket lag man har sina sympatier. Det vi ser nu är en världsspelare i utveckling, och efter nästa års säsong kan det dröja innan vi ser honom i Sverige igen, annat än sporadiskt inhoppande i den blågula landslagströjan.
Pääjärvi-Svensson har valt att stanna i Sverige för att utveckla sin talang – nu är det upp till Timrå att ta sitt ansvar i den utvecklingen.
Jag vet, en enorm hyllning till en talang som fortfarande bär galler, och kanske enormt satta krav på en spelare vars karriär precis börjat – men jag tror stenhårt på Magnus Pääjärvi-Svensson redan till nästa år. Han är en poängkung i mina ögon, kanske inte i Elitserien, men väl i Timrå.
---
På tal om talanger så är det en hel uppsjö av svenskar som tippas gå tidigt i årets upplaga av NHL Entry Draft, vid sidan av Victor Hedman och Magnus Pääjärvi-Svensson. En av de mest intressanta i mina ögon är utan tvekan Calle Klingberg, som på grund av skadeproblem fick chansen i Frölunda, och som sedan också imponerat stort under sina matcher i samarbetsklubben Borås i HockeyAllsvenskan.
Där finns offensiven, men också den fysiska styrkan, och spelar han inte i Nordamerika nästa säsong, så skulle han må utmärkt av en full säsong i en nyckelroll i HockeyAllsvenskan. En spelare som Klingberg, 18, ska ha en offensiv roll – och det lär han knappast få i Frölunda nästa år.
Frölundas ansvar – om man vill ha kvar talangen i svensk ishockey – är att ge honom bästa möjliga förutsättningar för att utvecklas. Då kanske han, liksom Magnus Pääjärvi-Svensson, väljer att förgylla svensk ishockey en extra säsong.
---
Med det ständiga hotet från NHL och KHL som köper upp de bästa spelarna från Elitserien – Daniel Widing, Mika Pyörälä, Mikko Lehtonen, Linus Omark och Johan Harju är exempel på spelare som lär försvinna i sommar – känns det skönt att vissa tunga profiler stannar i svensk ishockey.
Då talar jag inte bara om talangen Magnus Pääjärvi-Svensson, utan även om veteraner som Anders Söderberg, Skellefteå, och Andreas Dackell, Brynäs, som i veckan förlängde sina avtal. De gamla gubbarna behövs för att utveckla talangerna.
Även om de bästa spelarna i de bästa åldrarna i många fall väljer bort Elitserien, så känns det tryggt att vissa talanger och veteraner stannar.
Det säkrar, i mina ögon, kvaliteten på den inhemska ishockeyn och det ger förutsättningar för en ännu bättre talangutveckling. Jag tror att en Elitserie med fler talanger ger en mer fartfylld och frejdig ishockey – och det tror jag publiken inte tackar nej till.
Jag gör det i alla fall inte.
