Hockeyzon
2009-03-24 10:30
Elitseriekrönikan: ”Monstret” är ett monster
Johan Holmqvist i all ära, just nu är det Jonas Gustavsson som dominerar i svensk ishockey. ”Monstret”, som han börjat kallas, är fantastisk. Han är mitt val som förstemålvakt i VM.
Jonas Gustavsson
6 kommentarer
Färjestadstränaren Per-Erik Johnsson har namngett sin fantastiske målvakt Jonas Gustavsson till ”monstret”.
Och ett monster i mål är precis vad han är.
Saxat från wikipedia:
Ett monster är en fiktiv varelse som inte tillhör någon känd art. Adjektivet "monstruös" kan beskriva grymhet, ondska eller inhuman styrka. Ordet kan härledas till latinet genom ord som monstrum, monstros, och ytterst till det latinska infinitivet monere, "att varna". Ibland använder man ordet monster om någon person för att betona att personen i fråga inte visar hänsyn till andra människor eller varelser.
Jonas Gustavsson är inget monster satt i en sagas kontext, men det går inte att förneka, även om man överdriver lite, att han har ett monsters egenskaper. I alla fall sett i motståndarnas ögon.
Att han besitter inhuman styrka är kanske inte korrekt, men visst är han något utöver det vanliga. Hans positionsspel, reflexer och förmåga att läsa spelet har varit fantastiskt bra under slutspelet – och han gör också de avgörande räddningarna. Som i den första matchen i semifinalen där Skellefteå var med hela vägen. Eller som i den senaste, då han plockade ner Brad Morans friläge.
Jonas Gustavsson är ett monster i den bemärkelsen att han inte visar hänsyn till motståndarna. Han bjuder inte på någonting.
Jag har följt 24-åringen under säsongen, och även om jag inte sett allt, långt därifrån, så verkar han också ha ett fantastiskt lugn. Även om han är hårt pressad vid mål, får ta en del tjuvnyp, så har jag inte sett honom brusa upp. Stefan Liv slår gärna tillbaka, ”Honken” ibland också, men jag har inte sett Jonas Gustavsson göra det. Rätta mig om jag har fel.
Jag ser inte det som en svaghet. Visst ska han stå upp för sig själv och ingjuta respekt, men det gör han genom sitt fantastiska spel, och att han inte bryr sig om vad motståndarna sysslar med tyder på mental styrka och en förmåga att behålla fokus på det viktiga: att rädda pucken.
Det är lätt att glida iväg på superlativer när det gäller Jonas Gustavsson. Han har haft en fantastisk säsong och ett än så länge ett ännu mer fantastiskt slutspel, men för att bli erkänd som en stor målvakt behöver man leverera i flera säsonger. Det finns många exempel på ”one-hit-wonders”, som sedan inte orkat leverera vidare.
Jonas Gustavsson känns dock inte som en tillfällig stjärna. Utan skydd ser han inte speciellt skräckinjagande ut, han verkar sympatisk, enkel att resonera med och, framförallt, så verkar han vara lyhörd. Ödmjukhet leder ofta långt.
Johan ”Honken” Holmqvist är en världsmålvakt med mer rutin än ”Monstret”, men den sistnämnde är ändå mitt val som förstemålvakt i VM. Han känns vattentät, och han känns som de stora matchernas man.
Efter att ha fått se mina guldfavoriter Linköping bli utslagna så ser jag inget som ska kunna rubba Jonas Gustavssons väg mot guldet. ”Monstret” kommer att vinna hem guldet åt värmlänningarna.
---
Jag har påtalat det massor av gånger de två senaste åren, men det tåls att upprepas: svensk målvaktsutveckling har tagit enorma steg framåt. För några år sedan var det panik i Tre Kronor när det bara fanns en handfull svenska målvakter att välja mellan, idag känns utbudet obegränsat.
I både Elitserien och HockeyAllsvenskan visar unga svenska målvakter klass.
Tiden då Tommy Salo var tvungen att komma hem från Nordamerika för att Sverige skulle ha någon chans i VM – Salo spelade sju raka VM – är försvunnen. Alternativen har aldrig varit så många.
---
Det har talats om en ekonomisk kollaps i rysk hockey. Så verkar det inte bli, KHL har uppenbarligen koll på vad de sysslar med, och även om det kan bli tal om lönesänkningar så är lönerna fortfarande betydligt högre än Elitserien.
Toppspelare i Elitserien som Niklas Persson, Mikko Luoma och Jimmie Ericsson kan mycket väl spela i öst nästa säsong. Känslan är att antalet svenskar där kan fördubblas, dels på grund av att KHL utökar utlänningskvoten med ytterligare en plats per lag, och dels för att svenska klubbar tvingas skära i sina lönebudgetar i lågkonjunkturen.
KHL:s styrka ger också svenska spelare bättre förhandlingsläge med NHL-klubbar. Spelare behöver inte ta skambud och tvåvägsavtal, då de kan tjäna betydligt större pengar i Ryssland. NHL är fortfarande den stora drömmen, och det är dit alla vill, men KHL fungerar som en motpol för att skapa bättre individuella avtal för de svenska spelarna.
Tydliga exempel där är Linus Omark och Johan Harju.
Det vill till NHL och kommer att hamna i Nordamerika, men kan också kräva bra avtal då de ryktesvägen erbjudits topplöner i Ryssland.
---
Jag tycker det är intressant att notera att det är de utländska importerna som dominerar i Färjestad, bortsett från målvakten Jonas Gustavsson då.
I en tid där allt fler klubbar satsar svenskt istället för utländskt, lyckas Färjestad skapa ett lag av finländare, tjecker och norrmän, och man lyckas riktigt bra. Faktum är att fem av sex backar som spelar just nu (Thomas Rhodin är skadad) är importer.
Jag kanske tycker att det är någon import för mycket, men man kan knappast klandra Färjestad, för man har bevisligen skapat ett vinnande lag.
Och eftersom ishockey går ut på att vinna så är det inte mycket att säga något om.
Då är det strunt samma vilken nationalitet spelarna har noterat i passet.
Och ett monster i mål är precis vad han är.
Saxat från wikipedia:
Ett monster är en fiktiv varelse som inte tillhör någon känd art. Adjektivet "monstruös" kan beskriva grymhet, ondska eller inhuman styrka. Ordet kan härledas till latinet genom ord som monstrum, monstros, och ytterst till det latinska infinitivet monere, "att varna". Ibland använder man ordet monster om någon person för att betona att personen i fråga inte visar hänsyn till andra människor eller varelser.
Jonas Gustavsson är inget monster satt i en sagas kontext, men det går inte att förneka, även om man överdriver lite, att han har ett monsters egenskaper. I alla fall sett i motståndarnas ögon.
Att han besitter inhuman styrka är kanske inte korrekt, men visst är han något utöver det vanliga. Hans positionsspel, reflexer och förmåga att läsa spelet har varit fantastiskt bra under slutspelet – och han gör också de avgörande räddningarna. Som i den första matchen i semifinalen där Skellefteå var med hela vägen. Eller som i den senaste, då han plockade ner Brad Morans friläge.
Jonas Gustavsson är ett monster i den bemärkelsen att han inte visar hänsyn till motståndarna. Han bjuder inte på någonting.
Jag har följt 24-åringen under säsongen, och även om jag inte sett allt, långt därifrån, så verkar han också ha ett fantastiskt lugn. Även om han är hårt pressad vid mål, får ta en del tjuvnyp, så har jag inte sett honom brusa upp. Stefan Liv slår gärna tillbaka, ”Honken” ibland också, men jag har inte sett Jonas Gustavsson göra det. Rätta mig om jag har fel.
Jag ser inte det som en svaghet. Visst ska han stå upp för sig själv och ingjuta respekt, men det gör han genom sitt fantastiska spel, och att han inte bryr sig om vad motståndarna sysslar med tyder på mental styrka och en förmåga att behålla fokus på det viktiga: att rädda pucken.
Det är lätt att glida iväg på superlativer när det gäller Jonas Gustavsson. Han har haft en fantastisk säsong och ett än så länge ett ännu mer fantastiskt slutspel, men för att bli erkänd som en stor målvakt behöver man leverera i flera säsonger. Det finns många exempel på ”one-hit-wonders”, som sedan inte orkat leverera vidare.
Jonas Gustavsson känns dock inte som en tillfällig stjärna. Utan skydd ser han inte speciellt skräckinjagande ut, han verkar sympatisk, enkel att resonera med och, framförallt, så verkar han vara lyhörd. Ödmjukhet leder ofta långt.
Johan ”Honken” Holmqvist är en världsmålvakt med mer rutin än ”Monstret”, men den sistnämnde är ändå mitt val som förstemålvakt i VM. Han känns vattentät, och han känns som de stora matchernas man.
Efter att ha fått se mina guldfavoriter Linköping bli utslagna så ser jag inget som ska kunna rubba Jonas Gustavssons väg mot guldet. ”Monstret” kommer att vinna hem guldet åt värmlänningarna.
---
Jag har påtalat det massor av gånger de två senaste åren, men det tåls att upprepas: svensk målvaktsutveckling har tagit enorma steg framåt. För några år sedan var det panik i Tre Kronor när det bara fanns en handfull svenska målvakter att välja mellan, idag känns utbudet obegränsat.
I både Elitserien och HockeyAllsvenskan visar unga svenska målvakter klass.
Tiden då Tommy Salo var tvungen att komma hem från Nordamerika för att Sverige skulle ha någon chans i VM – Salo spelade sju raka VM – är försvunnen. Alternativen har aldrig varit så många.
---
Det har talats om en ekonomisk kollaps i rysk hockey. Så verkar det inte bli, KHL har uppenbarligen koll på vad de sysslar med, och även om det kan bli tal om lönesänkningar så är lönerna fortfarande betydligt högre än Elitserien.
Toppspelare i Elitserien som Niklas Persson, Mikko Luoma och Jimmie Ericsson kan mycket väl spela i öst nästa säsong. Känslan är att antalet svenskar där kan fördubblas, dels på grund av att KHL utökar utlänningskvoten med ytterligare en plats per lag, och dels för att svenska klubbar tvingas skära i sina lönebudgetar i lågkonjunkturen.
KHL:s styrka ger också svenska spelare bättre förhandlingsläge med NHL-klubbar. Spelare behöver inte ta skambud och tvåvägsavtal, då de kan tjäna betydligt större pengar i Ryssland. NHL är fortfarande den stora drömmen, och det är dit alla vill, men KHL fungerar som en motpol för att skapa bättre individuella avtal för de svenska spelarna.
Tydliga exempel där är Linus Omark och Johan Harju.
Det vill till NHL och kommer att hamna i Nordamerika, men kan också kräva bra avtal då de ryktesvägen erbjudits topplöner i Ryssland.
---
Jag tycker det är intressant att notera att det är de utländska importerna som dominerar i Färjestad, bortsett från målvakten Jonas Gustavsson då.
I en tid där allt fler klubbar satsar svenskt istället för utländskt, lyckas Färjestad skapa ett lag av finländare, tjecker och norrmän, och man lyckas riktigt bra. Faktum är att fem av sex backar som spelar just nu (Thomas Rhodin är skadad) är importer.
Jag kanske tycker att det är någon import för mycket, men man kan knappast klandra Färjestad, för man har bevisligen skapat ett vinnande lag.
Och eftersom ishockey går ut på att vinna så är det inte mycket att säga något om.
Då är det strunt samma vilken nationalitet spelarna har noterat i passet.
