Hockeyzon
2012-07-11 10:00
Årets spelare i Elitserien 2011/2012: Jakob Silfverberg
Utmärkelsen som Årets Spelare i Elitserien 2011/2012 går till Brynäs Jakob Silfverberg. SvenskaFans träffade en glad svensk mästare i Gävle som bland annat berättar om känslan efter guldet, NHL-debuten och framtiden. - Jag har aldrig varit någon hockeynörd, säger han till SvenskaFans.
Andreas Holm & Petter Fritz
3 kommentarer
Det är ingen överdrift att säga att Jakob Silfverberg hade en fantastisk säsong. 21-åringen gjorde 54 poäng i grundserien och ytterligare tjugo poäng i slutspelet där det bar hela vägen till SM-guld med Brynäs. SvenskaFans läsare röstade fram Jakob till Elitseriens bäste spelare efter en säsong som överträffade även hans egna förväntningar.
– Självklart måste man tro på sig själv, men att det skulle gå så bra som det gick vågar man ju aldrig tro på. Jag hade som målsättning inför säsongen att jag ville bli en bättre hockeyspelare och om det betydde att jag skulle göra fler mål eller mer poäng, det visste jag inte. Jag tycker själv att jag tog några kliv framåt och att det gick betydligt mycket bättre. Det visade sig dessutom i poängen, vilket var väldigt roligt, säger Jakob när vi träffar honom på ett café i centrala Gävle.
Jämfört med säsongen dessförinnan var det en rejäl ökning i poängskörden. Samarbetet med Calle Järnkrok och övriga lagkamrater föll ut till en fantastisk säsong. Men som klyschan säger, så spelar inte poängen någon roll – inte heller för Silfverberg.
– Nu när vi vann så spelar det ju absolut ingen roll. Man strävar alltid efter att laget ska gå så bra som möjligt. Går det bra på ett individuellt sätt så får man ju säkert det självförtroendet som behövs. Spelar jag bra så hjälper det laget, ju bättre jag spelar desto bättre går det för laget. Så är det ju med alla spelare.
Men i efterhand?
– Så spelar det ingen roll. Jag struntar i vilket egentligen, det viktiga var att vi vann SM-guldet som vi gjorde. Det var det som var huvudmålet.
Brynäs-fansen hade väntat ända sedan 1999 på ett nytt SM-guld och efter ett imponerande slutspel fick de åter se sitt lag stå högst på pallen medan spelarna fick se en stad som bara brydde sig om en enda sak.
– Den där inramningen som var här i Gävle under slutspelet, det är väl det jag kommer att minnas allra mest. Att det var så himla mycket folk på matcherna och att ingen pratade om något annat än hockey här i stan. Jag har aldrig upplevt det här tidigare och jag tyckte att det var så himla häftigt. Lite de vibbarna kan man känna även idag, att hockeyn fortfarande är väldigt stor, trots att det var några månader sedan nu, säger Silfverberg som dock tycker att det gott hade kunnat vara lite bättre drag på matcherna tidigare.
– Det har varit lite trögt här. Känslan har varit "det var bättre förr" och "förr i tiden vann de alltid”. Men det är klart, Brynäs är ju det största Gävle har och även om det är en hockeystad så har det varit trögt med folk på matcherna. Det har ju varit dåliga publiksiffror.
Fast Jakob själv var inte så mycket bättre på att gå på matcherna innan han blev proffs, trots att han både är född och uppvuxen i Gävle och fostrad i Brynäs.
– Det har ju alltid varit Brynäs även om jag inte var så jätteintresserad av att gå på hockeymatcher när jag var mindre och jag har nästan aldrig varit det egentligen. Jag gick nästan aldrig och kollade på Brynäs när de spelade. Jag satt hellre hemma och spelade datorspel eller gjorde något sådant där istället för att gå på hockey. Så jag har aldrig varit någon hockeynörd så där.
Jakob Silfverberg nöjde sig inte med SM-guldet utan ville ha ut betydligt mer av sin säsong och fick därför chansen att åka över till NHL och debutera för Ottawa Senators i slutspelet. En omställning från ett jublande Gävle till ett förhoppningsfullt Ottawa.
– Jag tyckte att jag löste det på ett bra sätt, även om det kändes konstigt att åka från guldfirandet här med allt kaos och alla som ville gratulera. Jag landade där borta och fick ganska fort fokus på att "nu är det nytt som gäller och det som hände hemma struntar de i. Nu är det det här som gäller", säger Jakob.
Det blev bara två matcher för Silfverberg i NHL-slutspelet. New York Rangers tog hem båda matcherna, men för Jakob blev det en rejäl skjuts eftersom han direkt sattes i förstakedjan med stjärnorna Milan Michalek och Jason Spezza.
– Jag visste inte ens om jag skulle få spela när jag åkte över. Jag blev väldigt chockad och glad när det visade sig att de trodde så mycket på mig.
I augusti går lasset på nytt över till NHL och nu kommer Silfverberg att vara med från start. Det innebär också att han måste lämna Brynäs och Gävle bakom sig, och inte alltid ha närhet till familj och vänner på samma sätt.
– Jag har tänkt lite på det nu på slutet att det har varit väldigt skönt att ha mina barndomskompisar runtom mig och familjen nära. Det kommer att bli lite av en omställning nu och jag kan inte riktigt svara på än hur jag kommer reagera. Nu blir laget familjen jag får när jag är där borta, även om jag kommer kunna prata med mamma och pappa som är här hemma. Det blir ju ändå inte samma sak och det kommer bli en omställning. Vi får se hur det går, det kommer säkert bli tuffare. Speciellt om det går lite trögt kan det ju vara skönt att ha barndomskompisarna nära och familjen riktigt nära, så jag får se hur det går.
Ottawa håller på att bli lite av en svenskkoloni. André Petersson, Mika Zibanejad, Robin Lehner, Fredrik Claesson är på gång i organisationen också finns givetvis Erik Karlsson och en viss Daniel Alfredsson. De två sistnämnda var med även i VM, som förvisso inte gick så bra för Tre Kronor, men Silfverberg fick lära känna ”Alfie” ytterligare lite närmre.
– Jag har hunnit träffa honom lite och han känns verkligen som ett praktexempel på hur man ska bete sig som en fullblodad proffshockeyspelare. Av honom kan man lära sig massor och det vore verkligen kul.
Under inledningen får Silfverberg checka in på hotell i väntan på att veta vad han hamnar. Blir det inte spel i Ottawa går lasset till farmarlaget Binghamton.
– Mitt mål just nu är att ta en plats i NHL först och främst. Det kommer bli oerhört tufft eftersom att det är världens bästa liga.
Efter att ha sommartränat med Brynäs tränar Jakob nu själv i Gävle i väntan på att åka över i augusti, och efter en lång, men framgångsrik, säsong gäller det att ladda om.
– Det är klart att den fysiska biten är extremt viktig och året innan det här kände jag att jag var för dålig på den biten. Jag tränade för lite fys vid sidan av isen och i slutet av den säsongen kände jag mig alldeles för trött och att kroppen inte orkade. Det försökte jag jobba extra hårt på i år och se till att hålla i den fysiska formen så gott det gick under säsongen. Det gav resultat. Jag spelade betydligt mycket mer under varje match i år, men ändå kände jag mig både fräschare och piggare i slutspelet än vad jag har gjort tidigare. Det är klart att det är svårt att behålla den formen man har under sommaren, men det gäller att försöka hålla sig så nära den som möjligt, för det hjälper verkligen under en så lång säsong som jag hade.
Slutligen, vad vinner du helst – Stanley Cup eller VM-guld?
– Stanley Cup måste jag säga. Det tycker jag vore så sjukt häftigt att vinna det redan nu, men det ligger långt fram i tankarna. Det vore verkligen riktigt häftigt.
Så här gick omröstningen till:
Alla supportrar till elitserielagen på SvenskaFans.com bjöds in att rösta fram bästa motspelare, alltså ingen spelare i sitt eget lag, samt bästa domare, för säsongen 2011/2012. Inbjudan skedde via redaktionell puff och medlemsbrev.
När rösterna var räknade såg slutställningen ut enligt följande:
1. Jakob Silfverberg
2. Bud Holloway
3. Viktor Fasth
4. Fredrik Pettersson
5. Jesse Joensuu
Årets domare presenteras senare.
– Självklart måste man tro på sig själv, men att det skulle gå så bra som det gick vågar man ju aldrig tro på. Jag hade som målsättning inför säsongen att jag ville bli en bättre hockeyspelare och om det betydde att jag skulle göra fler mål eller mer poäng, det visste jag inte. Jag tycker själv att jag tog några kliv framåt och att det gick betydligt mycket bättre. Det visade sig dessutom i poängen, vilket var väldigt roligt, säger Jakob när vi träffar honom på ett café i centrala Gävle.
Jämfört med säsongen dessförinnan var det en rejäl ökning i poängskörden. Samarbetet med Calle Järnkrok och övriga lagkamrater föll ut till en fantastisk säsong. Men som klyschan säger, så spelar inte poängen någon roll – inte heller för Silfverberg.
– Nu när vi vann så spelar det ju absolut ingen roll. Man strävar alltid efter att laget ska gå så bra som möjligt. Går det bra på ett individuellt sätt så får man ju säkert det självförtroendet som behövs. Spelar jag bra så hjälper det laget, ju bättre jag spelar desto bättre går det för laget. Så är det ju med alla spelare.
Men i efterhand?
– Så spelar det ingen roll. Jag struntar i vilket egentligen, det viktiga var att vi vann SM-guldet som vi gjorde. Det var det som var huvudmålet.
Brynäs-fansen hade väntat ända sedan 1999 på ett nytt SM-guld och efter ett imponerande slutspel fick de åter se sitt lag stå högst på pallen medan spelarna fick se en stad som bara brydde sig om en enda sak.
– Den där inramningen som var här i Gävle under slutspelet, det är väl det jag kommer att minnas allra mest. Att det var så himla mycket folk på matcherna och att ingen pratade om något annat än hockey här i stan. Jag har aldrig upplevt det här tidigare och jag tyckte att det var så himla häftigt. Lite de vibbarna kan man känna även idag, att hockeyn fortfarande är väldigt stor, trots att det var några månader sedan nu, säger Silfverberg som dock tycker att det gott hade kunnat vara lite bättre drag på matcherna tidigare.
– Det har varit lite trögt här. Känslan har varit "det var bättre förr" och "förr i tiden vann de alltid”. Men det är klart, Brynäs är ju det största Gävle har och även om det är en hockeystad så har det varit trögt med folk på matcherna. Det har ju varit dåliga publiksiffror.
Fast Jakob själv var inte så mycket bättre på att gå på matcherna innan han blev proffs, trots att han både är född och uppvuxen i Gävle och fostrad i Brynäs.
– Det har ju alltid varit Brynäs även om jag inte var så jätteintresserad av att gå på hockeymatcher när jag var mindre och jag har nästan aldrig varit det egentligen. Jag gick nästan aldrig och kollade på Brynäs när de spelade. Jag satt hellre hemma och spelade datorspel eller gjorde något sådant där istället för att gå på hockey. Så jag har aldrig varit någon hockeynörd så där.
Jakob Silfverberg nöjde sig inte med SM-guldet utan ville ha ut betydligt mer av sin säsong och fick därför chansen att åka över till NHL och debutera för Ottawa Senators i slutspelet. En omställning från ett jublande Gävle till ett förhoppningsfullt Ottawa.
– Jag tyckte att jag löste det på ett bra sätt, även om det kändes konstigt att åka från guldfirandet här med allt kaos och alla som ville gratulera. Jag landade där borta och fick ganska fort fokus på att "nu är det nytt som gäller och det som hände hemma struntar de i. Nu är det det här som gäller", säger Jakob.
Det blev bara två matcher för Silfverberg i NHL-slutspelet. New York Rangers tog hem båda matcherna, men för Jakob blev det en rejäl skjuts eftersom han direkt sattes i förstakedjan med stjärnorna Milan Michalek och Jason Spezza.
– Jag visste inte ens om jag skulle få spela när jag åkte över. Jag blev väldigt chockad och glad när det visade sig att de trodde så mycket på mig.
I augusti går lasset på nytt över till NHL och nu kommer Silfverberg att vara med från start. Det innebär också att han måste lämna Brynäs och Gävle bakom sig, och inte alltid ha närhet till familj och vänner på samma sätt.
– Jag har tänkt lite på det nu på slutet att det har varit väldigt skönt att ha mina barndomskompisar runtom mig och familjen nära. Det kommer att bli lite av en omställning nu och jag kan inte riktigt svara på än hur jag kommer reagera. Nu blir laget familjen jag får när jag är där borta, även om jag kommer kunna prata med mamma och pappa som är här hemma. Det blir ju ändå inte samma sak och det kommer bli en omställning. Vi får se hur det går, det kommer säkert bli tuffare. Speciellt om det går lite trögt kan det ju vara skönt att ha barndomskompisarna nära och familjen riktigt nära, så jag får se hur det går.
Ottawa håller på att bli lite av en svenskkoloni. André Petersson, Mika Zibanejad, Robin Lehner, Fredrik Claesson är på gång i organisationen också finns givetvis Erik Karlsson och en viss Daniel Alfredsson. De två sistnämnda var med även i VM, som förvisso inte gick så bra för Tre Kronor, men Silfverberg fick lära känna ”Alfie” ytterligare lite närmre.
– Jag har hunnit träffa honom lite och han känns verkligen som ett praktexempel på hur man ska bete sig som en fullblodad proffshockeyspelare. Av honom kan man lära sig massor och det vore verkligen kul.
Under inledningen får Silfverberg checka in på hotell i väntan på att veta vad han hamnar. Blir det inte spel i Ottawa går lasset till farmarlaget Binghamton.
– Mitt mål just nu är att ta en plats i NHL först och främst. Det kommer bli oerhört tufft eftersom att det är världens bästa liga.
Efter att ha sommartränat med Brynäs tränar Jakob nu själv i Gävle i väntan på att åka över i augusti, och efter en lång, men framgångsrik, säsong gäller det att ladda om.
– Det är klart att den fysiska biten är extremt viktig och året innan det här kände jag att jag var för dålig på den biten. Jag tränade för lite fys vid sidan av isen och i slutet av den säsongen kände jag mig alldeles för trött och att kroppen inte orkade. Det försökte jag jobba extra hårt på i år och se till att hålla i den fysiska formen så gott det gick under säsongen. Det gav resultat. Jag spelade betydligt mycket mer under varje match i år, men ändå kände jag mig både fräschare och piggare i slutspelet än vad jag har gjort tidigare. Det är klart att det är svårt att behålla den formen man har under sommaren, men det gäller att försöka hålla sig så nära den som möjligt, för det hjälper verkligen under en så lång säsong som jag hade.
Slutligen, vad vinner du helst – Stanley Cup eller VM-guld?
– Stanley Cup måste jag säga. Det tycker jag vore så sjukt häftigt att vinna det redan nu, men det ligger långt fram i tankarna. Det vore verkligen riktigt häftigt.
Så här gick omröstningen till:
Alla supportrar till elitserielagen på SvenskaFans.com bjöds in att rösta fram bästa motspelare, alltså ingen spelare i sitt eget lag, samt bästa domare, för säsongen 2011/2012. Inbjudan skedde via redaktionell puff och medlemsbrev.
När rösterna var räknade såg slutställningen ut enligt följande:
1. Jakob Silfverberg
2. Bud Holloway
3. Viktor Fasth
4. Fredrik Pettersson
5. Jesse Joensuu
Årets domare presenteras senare.
