Damkronornas bojkott väcker frågor

Det är ingen hemlighet att förutsättningarna för en damspelare är sämre än vad det är för herrarna. Bojkotten kommer högst troligt av många olika negativa faktorer som byggts på efter flera års frustration hos spelarna. Men bojkotten saknar konkreta exempel och det blir därför svårt för förbundet att svara på den text som publicerats. För visst väcker det en del frågor...? 

Vägrar svara på medias frågor
Så vad är det damkronorna kräver? I texten som publicerats med haschtagen #förframtiden är det egentligen väldigt diffusa påståenden – varav det väcker fler frågor som ingen spelare hittills gått fram och förklarat i media. Lägger man fram en sådan här stor grejj måste man vara beredd på medias frågor.

Hittills har vi inte fått någon fortsättning eller fördjupning. Exmpelvis har Hockeysverige.se gjort flertaliga försök att fråga spelarna men blivit antingen bortklickade eller hänvisade till spelarfacket Sico. Vilket är oerhört olyckligt med tanken det statement man precis gjort mot sitt eget förbund. 

Men det går att få fram tolkningar i spelarnas text att mycket handlar om att bli respekterad och uppskattad av förbundet och en önskan om att slippa gå back ekonomiskt för att delta i ett landslag.Spelarna pratar om att de inte har särskilt höga krav samtidigt som de heller inte berättar vad det är för krav de vill komma med. 

Förbundet har svarat väldigt kortfattat och formellt att man agerar lika med herrar som med damerna; det vill säga ingen ersättning. Istället är det samma modell som för herrarna gällande avtal med deras respektive ligor och klubbar. ”Avtalet innefattar möjlighet för klubbarna genom SDHL att utveckla och förbättra de ekonomiska förutsättningarna genom att själva disponera de kommersiella rättigheterna.”

Samma och lika är inte alltid är rättvist
En herrspelare har budgeten att spela i landslaget. Några hundratusentals kronor, eller miljoner beroende på kontrakt kommer in varje månad hos en herrspelare oavsett. För en damspelare som inte har något kontrakt som genererar inkomst tvingas arbeta på dagarna – ett jobb där man måste tacka nej till arbetstillfällen i flera dagar, ibland veckor, för att spela i landslaget. Det blir en ekonomisk förlust såvida inte du som damspelare är studerande och får CSN pengarna ändå.

2018 gick även den svenska olympiska kommittén (SOK) ut med att man drar in OS-pengar från damspelarna eftersom man ansåg att det inte var tillräckligt intressant att satsa pengar på Damkronorna.
Då gick det svenska ishockeyförbundet, som nu kritiserats, in och tog beslut tillsammans med SHL att ersätta damspelarna för förlorad arbetsförtjänst när man deltar i Damkronorna.

– Vi arbetar långsiktigt för att utveckla svensk flick- och damishockey och vi vill att det arbete som nu intensifieras med den arbetsgrupp vi redan tillsatt också ska ha fokus på utvecklingsfrågorna, både på kort och lång sikt. Därför har det varit viktigt för styrelsen att kunna hitta en konstruktiv lösning när stödet från SOK togs bort, sade då Anders Larsson, ordförande Svenska Ishockeyförbundet.

Men uppenbarligen är inte det tillräckligt om vi ska läsa Damkronornas strejk. Varav här skulle det behövas ett förtydligande från samtliga parter om hur det ligger itll. 

Gällande önskan om respekt för damspelarna som ändock ställer upp för sitt förbund är i texten väldigt diffust. Exakt vad det handlar om är något som jag hade önskat kunde utvecklas mer eftersom att det verkar handla om någonting annat... men exakt i detalj vad för något?

Det har blivit två läger kring denna bojkott. Till en början hyllades det starkt på sociala medier och görs ännu, sedan kom frågorna som media än så länge inte fått konkreta svar på och det finns damspelare som inte alls står bakom denna bojkott. 

– Jag har förståelse för spelarna som lägger ner otroligt mycket tid och måste ta ledigt från jobbet för att åka i väg, samtidigt är det väl en balans där också om man ser tillbaka för väldigt många år sedan när Sverige var framgångsrika. Det kanske hade passat sig ännu bättre om det hela hade skett när de fortfarande var väldigt framgångsrika, säger silvermedaljören från OS 2006, Jenni ASSErholt till Expressen.

Sofia Reideborn, målvakt i SDHL-laget SDE HF väljer att öppet ifrågasätta bojkotten utifrån aktuell situation rådande Damkronorna.
– När vi spelar i SDHL har vi fem personer på matcherna. Våra klubblag har inte ekonomin för att göra det, och det är förståeligt, för vi har inte fans nog, och då får man inga sponsorpengar. Det är bara logiskt. Att gå ut och kräva pengar när man dessutom spelar B-VM, det är konstigt, säger hon.
 
Vi har en situation just nu där 43 av Sveriges bästa damspelare bojkottar sitt eget förbund. Vilket är en allvarlig situation för svensk hockey. Att det här ställningstagandet dök upp kom inte som någon chock, vidare om timingen var den bästa eller ej utifrån Damkronornas sportsliga fall på sistone finns det nog flera åsikter om. 

Det viktiga nu är egentligen att kraven från spelarna förtydligas både till media och till förbundet för att på så sätt öppna upp för konkreta förslag och en vettig diskussion. Just nu riskeras bojkotten att snarare framstå som något spontant och ogenomtänkt. 
Förbundet behöver i sin tur bjuda in för en strukturerad och seriös lösningsfokuserad dialog. För just nu står Sverige utan ett landslag i damhockeyn och en sådan djup infektion ska vi inte ha svensk ishockey. Förslagsvis bör man eventuellt ta inspiration från Finland där damspelarna får en viss ersättning för landslagsuppdrag. Huvudfrågan måste ändå vara hur svensk damhockey och Damkronorna kommer starkare ur det här.