Hockeyzon
2018-04-14 01:33
Slutspelsbloggen: ”De bästa gjorde det mesta”
Ortio, Möller, Lindholm har allt, hockey det är bra ballt. Det klassiska vårtecknet är tillbaka, Skellefteå AIK är återigen klara för SM-final. En magisk serie är tyvärr över. Jag säger bara " tack för showen grabbar"
Andreas Lundskog
Fylld av patos
Fängslande, beroendeframkallande, och hänförande, lite som när du hittar en riktigt bra Tv-serie. Du vill aldrig sluta, du bara suktar efter mer och mer. Serien som har bubblat likt en isländsk gejser av det som vi hockeyalsäkare vill ha mest av, Patos. Två lag som har haft en stentuff hatkärlek till varandra. Det har varit dramatik på absolut högsta nivå med fräna vändningar, eleganta strutar och sist men inte minst publikfester med en sådan salig blandning av hatkärlek. Ikväll var det dock över. Jag säger bara tack för showen grabbar!
"Jag hade spräckt brallorna"
Ikväll var det ändå gästerna från 08-land som klev ut klart piggast. Det var lite deja vú känslor från lagets urstarka vändning i den tredje perioden under onsdagskvällen. Skellefteå började mest stå parkerade i egen zon när Djurgårdarna bara körde på. Och utan Joni Ortios storspel hade man fått en dyrköpt parkeringsbot. Jag är fortfarande alldeles förbluffad hur 26-åringen från Turku kunde rädda Jonathan Davidssons närskott? Hade jag försökt mig på samma sak hade jag först och främst spräckt brallorna. Men jag hade nog också behövt ett antal veckors sjukgymnastik för att ens kunna gå. Snabb som en kobra var han följsam i sidledsförflyttningen. Atletisk som en elitgymnast på OS. En räddning som säger mer än tusen ord. En dominant första akt av Djurgården men inga strutar. Det kunde ha blivit en helt annan match. Men det här var Ortios match.
"Lite som vinet på dejten"
I den andra perioden plockade Skellefteå upp sina vassaste verktyg från lådan. Jimme Ericsson var störande Ronny från 9A. Han som är expert på att tjafsa med domare, motståndare och som bara eldar upp stämningen som en majbrasa. Och det blev också stämningen när han petade in 1-0 i powerplay efter 5:58. Hela Skellefteå blev on fire! Sedan var det dags för firma LLM att fixa dagens leverans. Möller bara drämde till med en fin hästspark till avslut och dubblerade ledningen efter 9:22. Och vad är det man säger mycket vill ha mer. 3 minuter senare, snabb kontring, Wingerli till Möller smock och 3-0. Och när Skellefteås egen duracellkanin Tim Söderlund satte in fyran bara minuten senare var det bara ett lag på banan. Skellefteås förstakedja med firma LLM är lite som ett vin. Det är som det där vinet du beställer in när du vill briljera på en dejt. Det där vinet med perfekt konsistens, lagom med erfarenhet och där smakerna som gifter sig så fint med varandra. De levererade, producerade och tog det klassiska men ack så nödvändiga skitjobbet.
"Bäst när det gällde som mest"
Jag blev ändå imponerad av Djurgården i den tredje perioden. Många lag skulle ha ramlat ihop som plock i pinn. Men man gjorde ett tappert försök och när Daniel Brodin broderade in 4-2 med drygt 8 minuter kvar började jag tro på ett mirakel. Men Skellefteåspelarna visade ett lugn, man var helt enkelt bäst när det gällde som mest.
"Tack för showen"
Jag måste ändå lägga in en stor portion av beröm till laget Djurgården. Ni har gjort en resa som knappt någon trodde att ni skulle göra. Och för mig som neutral hockeyfanatiker så har ni varit en stor färgklick av supporterkärlek, en underhållande spelidé och ett lag som verkligen har andats Djurgårdshjärta, ett lag som jobbar varenda millimeter för varandra, som utvecklas av varandra. Jag vet att det känns riktigt molande tungt och tomt just nu, vet själv när känslorna när mitt Örebro åkte ut mot Växjö efter en jämn kvart efter en sagolik säsong. Men ni har gjort allt som gick att begära och mycket därtill. Tack för en magisk inramning på Hovet och Globen. Och tack Axel Jonsson-Fjällby för all din spelglädje och den häftiga frillan. Tack för showen grabbar!
"En riktig delikatessbricka"
Nu är grabbarna från gruvan i sin 7e SM-final på 8 vårar. Det är bara att lyfta på hatten. Och finalen mot Växjö kommer nog att bli en riktig delikatessbricka. Rollistan får en bara att längta. Elias “EP” Pettersson mot Oscar Möller, Jimmie Ericsson mot Daniel Rahimi. Och sist men inte minst, burväktarkampen mellan Ortio och Fasth (om han nu lirar) Två kraftverk i en batalj. Jag är fullkommligt såld, Vilka blir de bästa som gör det mesta?
Fängslande, beroendeframkallande, och hänförande, lite som när du hittar en riktigt bra Tv-serie. Du vill aldrig sluta, du bara suktar efter mer och mer. Serien som har bubblat likt en isländsk gejser av det som vi hockeyalsäkare vill ha mest av, Patos. Två lag som har haft en stentuff hatkärlek till varandra. Det har varit dramatik på absolut högsta nivå med fräna vändningar, eleganta strutar och sist men inte minst publikfester med en sådan salig blandning av hatkärlek. Ikväll var det dock över. Jag säger bara tack för showen grabbar!
"Jag hade spräckt brallorna"
Ikväll var det ändå gästerna från 08-land som klev ut klart piggast. Det var lite deja vú känslor från lagets urstarka vändning i den tredje perioden under onsdagskvällen. Skellefteå började mest stå parkerade i egen zon när Djurgårdarna bara körde på. Och utan Joni Ortios storspel hade man fått en dyrköpt parkeringsbot. Jag är fortfarande alldeles förbluffad hur 26-åringen från Turku kunde rädda Jonathan Davidssons närskott? Hade jag försökt mig på samma sak hade jag först och främst spräckt brallorna. Men jag hade nog också behövt ett antal veckors sjukgymnastik för att ens kunna gå. Snabb som en kobra var han följsam i sidledsförflyttningen. Atletisk som en elitgymnast på OS. En räddning som säger mer än tusen ord. En dominant första akt av Djurgården men inga strutar. Det kunde ha blivit en helt annan match. Men det här var Ortios match.
"Lite som vinet på dejten"
I den andra perioden plockade Skellefteå upp sina vassaste verktyg från lådan. Jimme Ericsson var störande Ronny från 9A. Han som är expert på att tjafsa med domare, motståndare och som bara eldar upp stämningen som en majbrasa. Och det blev också stämningen när han petade in 1-0 i powerplay efter 5:58. Hela Skellefteå blev on fire! Sedan var det dags för firma LLM att fixa dagens leverans. Möller bara drämde till med en fin hästspark till avslut och dubblerade ledningen efter 9:22. Och vad är det man säger mycket vill ha mer. 3 minuter senare, snabb kontring, Wingerli till Möller smock och 3-0. Och när Skellefteås egen duracellkanin Tim Söderlund satte in fyran bara minuten senare var det bara ett lag på banan. Skellefteås förstakedja med firma LLM är lite som ett vin. Det är som det där vinet du beställer in när du vill briljera på en dejt. Det där vinet med perfekt konsistens, lagom med erfarenhet och där smakerna som gifter sig så fint med varandra. De levererade, producerade och tog det klassiska men ack så nödvändiga skitjobbet.
"Bäst när det gällde som mest"
Jag blev ändå imponerad av Djurgården i den tredje perioden. Många lag skulle ha ramlat ihop som plock i pinn. Men man gjorde ett tappert försök och när Daniel Brodin broderade in 4-2 med drygt 8 minuter kvar började jag tro på ett mirakel. Men Skellefteåspelarna visade ett lugn, man var helt enkelt bäst när det gällde som mest.
"Tack för showen"
Jag måste ändå lägga in en stor portion av beröm till laget Djurgården. Ni har gjort en resa som knappt någon trodde att ni skulle göra. Och för mig som neutral hockeyfanatiker så har ni varit en stor färgklick av supporterkärlek, en underhållande spelidé och ett lag som verkligen har andats Djurgårdshjärta, ett lag som jobbar varenda millimeter för varandra, som utvecklas av varandra. Jag vet att det känns riktigt molande tungt och tomt just nu, vet själv när känslorna när mitt Örebro åkte ut mot Växjö efter en jämn kvart efter en sagolik säsong. Men ni har gjort allt som gick att begära och mycket därtill. Tack för en magisk inramning på Hovet och Globen. Och tack Axel Jonsson-Fjällby för all din spelglädje och den häftiga frillan. Tack för showen grabbar!
"En riktig delikatessbricka"
Nu är grabbarna från gruvan i sin 7e SM-final på 8 vårar. Det är bara att lyfta på hatten. Och finalen mot Växjö kommer nog att bli en riktig delikatessbricka. Rollistan får en bara att längta. Elias “EP” Pettersson mot Oscar Möller, Jimmie Ericsson mot Daniel Rahimi. Och sist men inte minst, burväktarkampen mellan Ortio och Fasth (om han nu lirar) Två kraftverk i en batalj. Jag är fullkommligt såld, Vilka blir de bästa som gör det mesta?
