Det är fredag. Regnet smattrar mot rutan på de stora fönster som inramar vårt stora kontor. Alla sitter och ringer kunder och hoppas kunna boka ett möte som sedan kanske kan leda till en affär. Klockan närmar sig 12 och det enda jag kan tänka på är derbyt i kväll mot Nybro. Jag har sagt till min chef att jag tar eftermiddagen ledigt. Det är ju hockey… Igen?!? Han tittar på mig men säger ingenting, van vid att jag ibland måste lämna kontoret tidigare. Ingen förstår min fascination för detta avlägsna ishockeylag som ju inte ens spelar i SHL? Varför håller du inte på Redhawks om du nu måste glo på hockey? Inte ens min flickvän som jag då och då tvingar med till hennes stora glädje.
Allt började i Kalmar en regnig höstdag. Någon frågade om jag ville följa med och se Kalmar HC. Hockey? Jag? Var ju bara fotboll och tjejer för mig. Men visst, jag följde med till den trånga iskalla Ishallen, sedermera Iffehallen. Sen var det kört. Den tighta lilla ishallen skapade ett makalöst tryck och jag minns att det var många tillresta supportrar från bortalaget- Kristianstad IK. Kalmar vann matchen efter som jag minns det, en sanslös upphämtning. Sedan följde match på match, varje söndag ville man bara klockan skulle slå 16.30 så man kunde ta cykeln till hallen. Vi stod alltid i klacken, det gör jag fortfarande, 30 år senare.
Jag flyttade till Skåne 2001, laget jag älskade hade haft många olika namn, massvis med konstiga tröjor, spelare och divisioner. Jag följde hur det gick på distans, tappade väl bort mig lite med jobb och barn. När sedan klubben blev Kalmar HC igen, fick jag chansen att ta upp kontakten igen så att säga. Vi nådde division 1, vi åkte ut mot Väsby men fick en gratischans och tog den. Kalmar HC i Hockeyallsvenskan. Smaka på den. Nu är vi plötsligt tvåa, vi surar över förluster mot Modo och Björklöven när vi typ igår mötte Virserum, Diö och Boro/Vetlanda och harvade i division 3. Vi har en häftig hall som allt som oftast är full, en stad som lider av hockeyfeber. Så fort jag får chansen åker jag, jag är den mest hängivna utrikesreportern brukar jag säga till mina vänner. Läser allt, lyssnar på allt som rör laget i mitt hjärta. För evigt KHC!!
