Hockeyzon
2020-07-02 13:34
En idrottsman från den lilla bygden – Stark kan bli den generalsekreterare vi behöver
Att Johan Stark blev vald som generalsekreterare för det svenska ishockeyförbundet gjorde mig både förvånad med samtidigt inte. Förvånad för att han lämnade basketen, men samtidigt inte förvånad att förbundet sökte efter en person som just Johan Stark.
Viktor Alner
Ockelbosonen som haft sin karriär som idrottsman inom basketen kom in i hockeyvärlden på allvar när han blev klubbdirektör för Brynäs IF september 2015. Redan då blev han bemött av en skeptism över att en ockelbokille skulle in i ett stort hockeymaskineri. Stark såg nog det hela som en häftig utmaning och inte minst som ett steg i att ta lärdomar, både för honom som person men också för hans karriär.
Efter knappt två år lämnade han hastigt ett Brynäs på fall då ett jobberbjudande som generalsekreterare för den svenska basketen lockade. En urdålig timing för den förening han då styrde men samtidigt var det få som missunnade honom drömjobbet för den sport som legat honom närmast sedan modersmjölken – basketen.
Som klubbdirektör fick han vara med om ett gastkramande SM-finalsslutspel mellan Brynäs och HV71 2017. Som generalsekreterare för basketförbundet fick ha upplevt svenskt publikrekord i Globen under EM-kvalmatchen mellan Sverige och Turkiet.
Det är förvisso en viss skillnad att driva en hockeyförening och ett förbund. Men Starks värderingar ligger väl med tiden vi lever – och där kommer vi se den största skillnaden mellan Johan Stark och den tidigare generalsekreterare Tommy Boustedt.
Det finns mycket bra att säga om Johan Stark. Hans driv, hans vilja och engagemang för det han går in för och under alla möten jag personligen haft med honom har han alltid varit en välkomnande och jordnära person.
Men man ska också komma ihåg att under hans tid i Brynäs var inte allt rosenröda blad.
Bortsett från att Brynäs tappade närmare 20 miljoner i eget kapital (ett korthus som havererade redan innan Starks tid skall tilläggas) på tre år var det ett damlag som bara var veckor från att upphöra – trogna profiler i klubben lämnade i protest. Personligen skulle jag dock hävda att det handlade snarare om ett strukturellt fel sedan tiden innan Stark som den dåvarande sportsliga ledningen inte kunde hantera, varav Johan Stark som klubbdirektör gick personligen in som sportchef för damlaget med syfte att rädda det.
Vidare kom det rapporter från kansliet kom tystnadskulturer där ett missnöje växte mellan den sportsliga verksamheten, kommunikativa avdelningen samt övriga kansliet – ingen anklegelse gick över Stark eller hans sätt att leda. Utan återigen var det gamla strukturer som kolliderade med dem nya. Det föranledde till en rad skrivningar från supporterklubbarna och Brynäsredaktionen här på SvenskaFans som var genuint oroliga för hur sin förening egentligen mådde.
Det här kanske ger dig som läsare en fundersam bild nu när Stark ska gå in i ett förbund som har en historik av ett damlandslag i kris och en organisation i splittring. Jag tror faktiskt att vi kan vara lugna.
Johan Stark som person kommer att ta strid för att damlandslaget ska återupprätta sin globala plats bland världens bästa nationer. Vidare kommer han att driva frågan om hur dam- och flickhockeyn ska breddas i Sverige.
Han kommer att föra bra och vettiga dialoger med alla inom förbundet och samtidigt driva alla viktiga frågor vad gäller pojk- och flickhockey, samtliga landslag och inte minst frågor som berör ishockeyns plats i samhället – något han brinner stort för och är van att arbeta med.
Men kan han ändra den kultur i förbundet som finns idag? I Brynäs IF var det, som sagt, svårt och troligen hade han behövt mer tid än de knappt två åren som han fick, och inom basketförbundet har jag väldigt lite kunskap om, bortsett från att utåt sett har basketen mått rätt bra i Sverige de senaste åren. Det är en snabb växande idrott i landet – särskilt bland våra unga.
Jag tror att med rätt folk omkring sig kommer Johan Stark att kunna göra det riktigt bra ifrån sig som generalsekreterare för vårt förbund. Han är redan omtyckt av media, hans ambitioner är höga och han är en man formad direkt från idrottsrörelsen ur det lilla Ockelbo i norra i Gästrikland.
Johan Stark är ingen kostymnisse på höga hästar, han är en idrottsman från den lilla bygden och värnar om idrotten från de små anläggningarna till de stora arenorna. Det är precis vad det svenska ishockeyförbundet behöver.
Efter knappt två år lämnade han hastigt ett Brynäs på fall då ett jobberbjudande som generalsekreterare för den svenska basketen lockade. En urdålig timing för den förening han då styrde men samtidigt var det få som missunnade honom drömjobbet för den sport som legat honom närmast sedan modersmjölken – basketen.
Som klubbdirektör fick han vara med om ett gastkramande SM-finalsslutspel mellan Brynäs och HV71 2017. Som generalsekreterare för basketförbundet fick ha upplevt svenskt publikrekord i Globen under EM-kvalmatchen mellan Sverige och Turkiet.
Det är förvisso en viss skillnad att driva en hockeyförening och ett förbund. Men Starks värderingar ligger väl med tiden vi lever – och där kommer vi se den största skillnaden mellan Johan Stark och den tidigare generalsekreterare Tommy Boustedt.
Det finns mycket bra att säga om Johan Stark. Hans driv, hans vilja och engagemang för det han går in för och under alla möten jag personligen haft med honom har han alltid varit en välkomnande och jordnära person.
Men man ska också komma ihåg att under hans tid i Brynäs var inte allt rosenröda blad.
Bortsett från att Brynäs tappade närmare 20 miljoner i eget kapital (ett korthus som havererade redan innan Starks tid skall tilläggas) på tre år var det ett damlag som bara var veckor från att upphöra – trogna profiler i klubben lämnade i protest. Personligen skulle jag dock hävda att det handlade snarare om ett strukturellt fel sedan tiden innan Stark som den dåvarande sportsliga ledningen inte kunde hantera, varav Johan Stark som klubbdirektör gick personligen in som sportchef för damlaget med syfte att rädda det.
Vidare kom det rapporter från kansliet kom tystnadskulturer där ett missnöje växte mellan den sportsliga verksamheten, kommunikativa avdelningen samt övriga kansliet – ingen anklegelse gick över Stark eller hans sätt att leda. Utan återigen var det gamla strukturer som kolliderade med dem nya. Det föranledde till en rad skrivningar från supporterklubbarna och Brynäsredaktionen här på SvenskaFans som var genuint oroliga för hur sin förening egentligen mådde.
Det här kanske ger dig som läsare en fundersam bild nu när Stark ska gå in i ett förbund som har en historik av ett damlandslag i kris och en organisation i splittring. Jag tror faktiskt att vi kan vara lugna.
Johan Stark som person kommer att ta strid för att damlandslaget ska återupprätta sin globala plats bland världens bästa nationer. Vidare kommer han att driva frågan om hur dam- och flickhockeyn ska breddas i Sverige.
Han kommer att föra bra och vettiga dialoger med alla inom förbundet och samtidigt driva alla viktiga frågor vad gäller pojk- och flickhockey, samtliga landslag och inte minst frågor som berör ishockeyns plats i samhället – något han brinner stort för och är van att arbeta med.
Men kan han ändra den kultur i förbundet som finns idag? I Brynäs IF var det, som sagt, svårt och troligen hade han behövt mer tid än de knappt två åren som han fick, och inom basketförbundet har jag väldigt lite kunskap om, bortsett från att utåt sett har basketen mått rätt bra i Sverige de senaste åren. Det är en snabb växande idrott i landet – särskilt bland våra unga.
Jag tror att med rätt folk omkring sig kommer Johan Stark att kunna göra det riktigt bra ifrån sig som generalsekreterare för vårt förbund. Han är redan omtyckt av media, hans ambitioner är höga och han är en man formad direkt från idrottsrörelsen ur det lilla Ockelbo i norra i Gästrikland.
Johan Stark är ingen kostymnisse på höga hästar, han är en idrottsman från den lilla bygden och värnar om idrotten från de små anläggningarna till de stora arenorna. Det är precis vad det svenska ishockeyförbundet behöver.
