Hockeyzon
2019-03-25 23:42
Slutspelsbloggen: "En kapten som personifierar sitt lag"
SvenskaFans, Andreas Lundskogs krönika efter Malmös starka seger mot Frölunda där hemmalagets Fredrik Händemark fick stå som matchhjälte.
Andreas Lundskog
Slutspelshockey när den är som bäst egentligen. Så skulle jag nog summera måndagskvällen när Malmö revanscherade sig med motta och besegrade Frölunda. Det var som förväntat tätt, jämt och en hård kamp om varenda millimeter ute på Malmö Arenas blanka is. Ni vet det där franska uttrycket Deja Vù? Det där uttrycket som betyder ”redan sett”. Ja lite den känslan sitter jag med här efter att ha bevittnat sextio minuter av hockeykamp mellan dessa två kombattanter.
Kvällens tillställning kändes på mångt och mycket som en ifrån matchserien ifjol. Frölunda är precis som ifjol ett bättre hockeylag en vad Malmö är om man tittar på namn för namn på ett A4-papper. Framför allt har man en individuell spets i en sådan som Ryan Lasch som Malmö inte har. Ändå var det återigen ett Malmö som käkade upp gästerna inför 7806 personer i sin hemmaborg. I lördagens match så var matchen över redan över efter 20 minuter när Malmö såg ut att vara kvar på den berömda bussen. Och inledningen av kvällens tillställning var något tafatt egentligen från båda lagen. Ett Malmö som slarvade i allt ifrån uppspelsfaser och som la den ena märkliga passningen efter varandra.
"Men lika snabbt som man fick karamellpucken fick man hosta upp den"
Och ett Frölunda som mest satt i utvisningsbåset. Och första perioden blev lite hafsig från båda lagen, lite vindrutetorkarhockey om vi ska använda LG-Janssons vokabulär. Det var fram och tillbaka där egentligen Frölunda skapade de mest högkalibriga chanserna. Ändå var det hemmalaget som satte 1-0 på första skottet efter ett Lars Bryggman slängt in en puck som Johan Matsson nog vill ha tillbaka alla dagar i veckan. Efter det var det ett Malmö som tog kommandot och när Jens Olsson vallat in 2-0 pucken så kändes kommandot ganska säkert hos hemmalaget.
Men lika snabbt som man fick karamellpucken fick man hosta upp den igen när Joel Lundqvist styrde in 1-2 pucken bara 24 sekunder senare i mitten på den andra akten. Och när Ryan Lasch på klassiskt måltjuvsmanér satte in 2-2 pucken med 13 sekunder kvar av den andra akten så trodde jag att den här krönikan skulle rubriceras av den 32-åriga amerikanen. Lasch visade denna kväll som återigen så många kvällar förut vilken otroligt skicklighet som innerfins i hans verktygslåda. Han tänker och agerar hockey som knappt någon annan spelare gör i den här ligan. Redan innan han har tagit emot pucken så vet han var nästa pass ska sitta. Han är sådär jobbigt skicklig att det till och med skapar frustration för varenda motståndare.
"En av de mest underskattade spelarna i ligan"
Dessutom börjar han nog närma sig sitt ” Beast Mode” som han själv brukar uttrycka det. Han är en spelare som ofta till och med spelar bättre när han blir uppretad. Men den här krönikan ska inte rubriceras av den amerikanska trollgubben. Den ska gå till matchvinnaren, kaptenen och han som personifierar detta Malmö som lag. Fredrik Händemark fick ikväll stå som matchvinnare med sitt pricksäkra 3-2 mål. Och det var han bra värd den 25-åriga Björbofostrade centern. Ikväll ledde han laget med sin karaktär och kämpaglöd. Jag vill citera Niklas Wikegård från kvällens sändning ”Han ser ut som en ledare och spelar som en ledare”. Jag skulle nog säga att Händemark är en av de mest underskattade spelarna i ligan.
Han kanske har den spelskickligheten som Ryan Lasch besitter.
Men en arbetsinsats och kämpaglöd kan man komma långt på. Han är lite det som personifierar det här Malmölaget. Man är inte vackrast alla gånger, men ikväll var man bäst.Det är byggt på grundstenarna av karaktär och kämpaglöd. Och nu ikväll käkade man upp Frölunda på det sättet som man till stor del gjorde ifjol. För Frölunda gäller det nu att man tar lärdom från den här förlusten. Framför allt tror jag att man måste svara upp i det fysiska spelet och få sina motståndare mer ur balans. Kvällens batalj innehöll mycket trashtalk och det är lite av Malmös framgångsmelodi.
Det gjorde att Frölunda drog på sig onödiga utvisningar och tappade koncentrationen till stor del. Där måste man vara mer tålmodiga. Det gäller att äta men inte ätas så att säga. Sedan måste man bli mer rejäla i sina avslutslägen. Som bekant så är det inte det enklaste att få hål på Oscar Alsenfelt. Men även han kan vara mänsklig, det såg vi inte minst i lördags.
"Ett exemplariskt slutspelsmöte"
För Malmös del så finns det även rejäl förbättringspotential för laget och då talar jag främst i special teams. Under kvällen fick man hela fem numerära överlägen som man inte lyckades utnyttja. Oftast såg det komplicerat och ihåligt ut. Den spelformen måste förbättras om man ska gå vinnande ur denna strid. För det kommer det verkligen att bli, enda fram till sista kakelplattan. Och jag måste säga att jag ser fram emot det.
Just de här lagen håller på att utvecklas till ett rivalmöte mellan två kombattanter som till största del avskyr varandra. Det är ett exemplariskt slutspelsmöte med kamp, känslor och hetta. Vad mer kan man kräva?
Kvällens tillställning kändes på mångt och mycket som en ifrån matchserien ifjol. Frölunda är precis som ifjol ett bättre hockeylag en vad Malmö är om man tittar på namn för namn på ett A4-papper. Framför allt har man en individuell spets i en sådan som Ryan Lasch som Malmö inte har. Ändå var det återigen ett Malmö som käkade upp gästerna inför 7806 personer i sin hemmaborg. I lördagens match så var matchen över redan över efter 20 minuter när Malmö såg ut att vara kvar på den berömda bussen. Och inledningen av kvällens tillställning var något tafatt egentligen från båda lagen. Ett Malmö som slarvade i allt ifrån uppspelsfaser och som la den ena märkliga passningen efter varandra.
"Men lika snabbt som man fick karamellpucken fick man hosta upp den"
Och ett Frölunda som mest satt i utvisningsbåset. Och första perioden blev lite hafsig från båda lagen, lite vindrutetorkarhockey om vi ska använda LG-Janssons vokabulär. Det var fram och tillbaka där egentligen Frölunda skapade de mest högkalibriga chanserna. Ändå var det hemmalaget som satte 1-0 på första skottet efter ett Lars Bryggman slängt in en puck som Johan Matsson nog vill ha tillbaka alla dagar i veckan. Efter det var det ett Malmö som tog kommandot och när Jens Olsson vallat in 2-0 pucken så kändes kommandot ganska säkert hos hemmalaget.
Men lika snabbt som man fick karamellpucken fick man hosta upp den igen när Joel Lundqvist styrde in 1-2 pucken bara 24 sekunder senare i mitten på den andra akten. Och när Ryan Lasch på klassiskt måltjuvsmanér satte in 2-2 pucken med 13 sekunder kvar av den andra akten så trodde jag att den här krönikan skulle rubriceras av den 32-åriga amerikanen. Lasch visade denna kväll som återigen så många kvällar förut vilken otroligt skicklighet som innerfins i hans verktygslåda. Han tänker och agerar hockey som knappt någon annan spelare gör i den här ligan. Redan innan han har tagit emot pucken så vet han var nästa pass ska sitta. Han är sådär jobbigt skicklig att det till och med skapar frustration för varenda motståndare.
"En av de mest underskattade spelarna i ligan"
Dessutom börjar han nog närma sig sitt ” Beast Mode” som han själv brukar uttrycka det. Han är en spelare som ofta till och med spelar bättre när han blir uppretad. Men den här krönikan ska inte rubriceras av den amerikanska trollgubben. Den ska gå till matchvinnaren, kaptenen och han som personifierar detta Malmö som lag. Fredrik Händemark fick ikväll stå som matchvinnare med sitt pricksäkra 3-2 mål. Och det var han bra värd den 25-åriga Björbofostrade centern. Ikväll ledde han laget med sin karaktär och kämpaglöd. Jag vill citera Niklas Wikegård från kvällens sändning ”Han ser ut som en ledare och spelar som en ledare”. Jag skulle nog säga att Händemark är en av de mest underskattade spelarna i ligan.
Han kanske har den spelskickligheten som Ryan Lasch besitter.
Men en arbetsinsats och kämpaglöd kan man komma långt på. Han är lite det som personifierar det här Malmölaget. Man är inte vackrast alla gånger, men ikväll var man bäst.Det är byggt på grundstenarna av karaktär och kämpaglöd. Och nu ikväll käkade man upp Frölunda på det sättet som man till stor del gjorde ifjol. För Frölunda gäller det nu att man tar lärdom från den här förlusten. Framför allt tror jag att man måste svara upp i det fysiska spelet och få sina motståndare mer ur balans. Kvällens batalj innehöll mycket trashtalk och det är lite av Malmös framgångsmelodi.
Det gjorde att Frölunda drog på sig onödiga utvisningar och tappade koncentrationen till stor del. Där måste man vara mer tålmodiga. Det gäller att äta men inte ätas så att säga. Sedan måste man bli mer rejäla i sina avslutslägen. Som bekant så är det inte det enklaste att få hål på Oscar Alsenfelt. Men även han kan vara mänsklig, det såg vi inte minst i lördags.
"Ett exemplariskt slutspelsmöte"
För Malmös del så finns det även rejäl förbättringspotential för laget och då talar jag främst i special teams. Under kvällen fick man hela fem numerära överlägen som man inte lyckades utnyttja. Oftast såg det komplicerat och ihåligt ut. Den spelformen måste förbättras om man ska gå vinnande ur denna strid. För det kommer det verkligen att bli, enda fram till sista kakelplattan. Och jag måste säga att jag ser fram emot det.
Just de här lagen håller på att utvecklas till ett rivalmöte mellan två kombattanter som till största del avskyr varandra. Det är ett exemplariskt slutspelsmöte med kamp, känslor och hetta. Vad mer kan man kräva?
