Slutspelsbloggen: Ett stort hål i Västerbotten

Djurgården är klart för semifinal efter att ha dragit det längsta strået i kvartsfinalen mot Skellefteå. Tisdagens kamp blev verkligen en händelserik tillställning där först egentligen ingenting hände, sedan hände plötsligt det mesta. Matchinledningen såg till inledningsvis ut som att spelarna spelade sällskapspelet Tick, Tack, Boom där egentligen ingen ville hålla i pucken. Detta tills att Joakim Lindström från sitt patenterade Lindström-läge satte 1-0 pucken kliniskt.

Och där och då fick hemmalaget från Västerbotten ett momentum som man byggde på och det fanns chanser till att göra både ett och två mål till. Men den där sista spetsen saknades i offensiven samtidigt som Adam Reideborn kom upp med ett antal högklassiga aktioner. I den andra perioden blev matchen lite mer omvänd där Djurgården såg ut att ha nedförsbacke med en bättre skridskoåkning och en markant ökning i tempot.

" Vi få en konstruktiv bedömning"
Och då skulle också jobba sig fram till en kvittering efter att Emil Bemström på klassiskt måltjuvsvis kliniskt styrt in Jesper Petterssons briljanta skottpass. I slutet inträffade den där situationen som blev omdiskuterad och som kommer att debatteras. Djurgårdsbacken Linus Hultström satte in 1-2 pucken med dryga minuten kvar av perioden.
 
Framför kASSEn stod Daniel Brodin som nog var inne med någon centimeter i målgården framför Armalis. Målet till granskning och sedmera godkänt. Jag skulle säga att det är en svår situation att bedöma för domarna. Hur de egentligen hade bedömt läget så hade ingen av lägren varit helt nöjda. Vi har sett situationer tidigare under säsongen där dessa mål tidigare har blivit bortdömda. Som jag ser det så måste vi få en konstruktiv bedömning.

Det kan inte vara så att vi ser denna typ av mål bli godkända på ett håll och bortdömda på andra. Om jag skulle få bestämma så skulle jag nog vilja se att man minskade målgården något och att man sedan införde en nolltolerans för spelare att gå in där. Vi kommer aldrig att få till någon millimeterrättvisa. Men jag tror att vi skulle få en enklare och mer konstruktiv bedömning. Det skulle svensk hockey behöva, det här blir alldeles för hattigt och tveksamt där knappt domarna verkar veta vad som egentligen gäller.
 
Det var också det målet som gjorde att Skellefteå till stor del tappade andan. I den tredje akten kunde Djurgården spela av matchen kontrollerat där Marcus Davidsson styrde in 1-3 och efter det målet kändes det hela näst intill kassaskåpssäkert för Djurgården. Sebastian Strandberg satte spiken i kistan med att rulla in 1-4 i öppen kasse och skickade Skellefteå på semester. Det blev också sista matchen för Bert Robertsson i klubben som han har haft en förälskelse i. 

 "Ett stort hål skapas nu uppe i Västerbotten"
Man kan säga mycket om just Bert, han kan ha kort stubin och har både slängt ur sig det ena och det andra under åren. Men jag måste verkligen säga att jag nog aldrig har upplevt en människa som har en sådan passion för sporten ishockey och klubben Skellefteå AIK. Han har varit en stor del i det Skellefteå som har varit en maktfaktor i svensk hockey. Åtta år blev det med totalt två SM-guld och tre SM-silver. Det är ett facit som få andra tränare kan ha på sitt CV. Han har en tuff och utåtriktad ledarstil, ändå har jag hört många spelare som sagt att han är den bästa tränaren som de har haft. En Bert Robertsson utanför hetluften är en helt annan person än han är i hetluften.

Samtidigt har han verkligen varit en ärlig profil som den här ligan verkligen har behövt. Ett stort hål skapas nu uppe i Västerbotten efter Robertsson som blir svårt att ersätta. Det blev en känslosam kväll där Bert Robertsson inte ville lämna arenan knappt. Kvar stod han och kramade om samtliga som var kvar på ståplats och sjöng tillsammans med klacken.
 
"Nu är knappen tryckt på paus för att bygga om"
Men det är ett Skellefteå som nu tvingas till ett ombygge. Faktum är att laget har haft för få spelare som leder vägen samtidigt som Lindström och Möller nog ha nått sitt crescendo. Redan när man värvade Juhamatti Aaltonen höjde jag på ögonbrynen och det blev ju kanske årets floppvärvning. Nu handlar det om att hitta tillbaka till sitt DNA. Att slussa in fler och fler unga spelare från de egna leden och fylla på med spets. Så som man en gång byggde sin storhetstid. Nu är knappen tryckt på paus för att bygga om. Där får den nya sportchefen Niclas Lundkvist och GM Erik Forsell en rejäl utmaning.
 
Det som fällde avgörandet i denna kvartsfinalserie var att Djurgården mer kändes som ett mer komplett lag. Man hade fler spelare som klev fram när det behövdes. Oavsett om de spelade i första eller tredjekedjan. Det hade egentligen inte Skellefteå där egentligen bara Joakim Lindström och möjligen Jonathan Pudas kom upp i sin högstanivå. Då slår man inte detta Djurgården som har blivit ett år starkare efter uttåget i semin mot just Skellefteå. Det hela kändes som att Stockholmarna har tagit två steg framåt medans klubben från Västerbotten har backat ett steg.
 
"Kändes som en tyngre förrätt på vad som komma skall"
För Djurgården väntar nu en semi mot antingen Frölunda eller Färjestad. Och som jag känner så har man både en och två växlar till för att komma upp i den där primen som man var i tidigare under säsongen där man egentligen gick på vatten. En sådan som Jacob Josefsson ser ut att ha någon typ av skadekänning och det hoppas jag att man kan få bukt på så att han kan spela ohämnat med sitt breda register. Om man kan komma upp på den nivån så tror jag även att kedjekompis Lilja kommer att göra det automatiskt. Sedan måste man skräpa noggrannheten i passningsspelet något.

Skellefteå kändes som en tyngre förrätt på vad som komma skall för Stockholmarna.