Grannens grabb har flyttat - Länge leve legoknektarna

Grannens grabb har flyttat - länge leve legoknektarna  

 MoDo Hockey är tillbaka i Hockeyallsvenskan efter att man tappat en 2-0 ledning i matcher mot kvalmotståndaren Hv71. Det där är “old news” och något som alla någorlunda hockeyintresserade personer känner till.  I de efterföljande vindarna som stormat mot föreningen har laget blåst isär och flera spelare som fostrats av föreningen och som varit med och spelat ned föreningen, har lämnat för att fortsätta sin väl avlönade yrken i andra SHL-klubbar. Förhoppningarna på grannens grabb som Henrik Gradin och många fans hade, gav oss ett abrupt uppvaknade om hur tiden och verkligheten förändrats och detta för länge sedan.  

Kan man klandra dem?  

Självklart kan man som fans göra detta. Men ekvationen blir ändå någorlunda svår. För det är den tid vi lever i just nu. Och varför skulle just våra spelare agera annorlunda mot andra?  

Grannens grabb 

På den gamla goda tiden var spelare grundade i staden, de var inte ens heltidsproffs, utan ofta knegade de på olika arbetsplatser runt om i den stad där de spelade. Sportcheferna kunde spetsa truppen med några namn som kunde livnära sej helt på hockeyn, men det var aldrig tal om några höga löner, eller att man skulle kunna klara sej på sina “korta karriärer” efter att hockeylivet var slut. Efter hockeyn var slut fortsatte man på de yrken man hade under tiden man var hockeyspelare, eller så hittade man ett nytt jobb, alternativt att vissa satsade tid på studier som man inte haft tid med under hockeykarriären. Och ofta bodde man kvar i staden man representerat som spelare.  

     Att många spelare kom från samma stad byggde laget, identifikationen med föreningen låg i att det verkligen var grannens grabb som spelade i laget. MoDo Hockey VAR Örnsköldsvik och Örnsköldsvik VAR MoDo Hockey. Men det har inte alltid varit en fördel att det var på detta vis. Föreningar som låg i botten av tabellen fortsatte ofta ligga i botten av tabellen då det var samma spelare som representerade laget år efter år, men några enstaka undantag. Man kunde hoppas på att talangfulla juniorer skulle komma fram och ge laget en extra skjuts och stoltheten hos föreningen när detta inträffade gick nästan att ta på. MoDos främsta minnen byggde på grannens grabb. Grabbar som växte upp i föreningen, gav sej ut i världen och i vissa fall erövrade den, som kom hem i slutet av karriären och gav tillbaka. Detta finns fortfarande. Inte minst Brynäs visade det förra säsongen i SHL och i Hockeyallsvenskan fanns de flera spelare som starkt förknippas med Djurgården som kom tillbaka för att spela upp föreningen.  

När MoDo Hockey åkte ut mot Leksand och hade en 7 år lång hockeyallsvensk serietillhörighet tittade man initialt tillbaka mot detta och man myntade där och då “Grannens grabb”. Det var “grannens grabb” som skulle spela föreningen upp i SHL igen. I ett idealistiskt skimmer som ropade högt om en svunnen tid mötte MoDo verkligheten och när laget till slut spelades sej upp i SHL var det långt ifrån “grannens grabb” som var de tongivande spelarna. Det var en lettisk Kristers Gudlevskis som målvakt, det var en Djurgårdsfostrad David Bernhardt som bäste back och det var en första formation i Mikkel Aagaard, Josh Dickinson och Riley Woods som ledde laget offensivt. Jag kan nog med säkerhet påstå att ingen av dessa var särskilt bekant med Örnsköldsvik innan de fick jobb som hockeyspelare där.  

Detta betyder inte att det INTE finns lokal anknytning. Grannens grabb lever fortfarande i MoDo Hockey och de allra flesta föreningar runt om i Sverige. Det är dessa spelare som fans kommer ihåg långt efter att mer tongivande spelare lämnat föreningen och allt eftersom åren går. Det är dessa spelare som kommer stå som exempel för föreningen genom åren. Och det är dessa spelare som tackar nej till bättre erbjudanden. Och de ger ofta en röst för föreningen som är högre än vad någon kan ropa.  

Länge leve legoknektarna  

När MoDo åkte ur SHL vädjade Henrik Gradin till sina spelare som varit med och spelat ned truppen, att överväga att stanna för att göra om resan till SHL igen. Vissa spelare som Sebastian Ohlsson, Oscar Pettersson och Jesper Olofsson, Victor Berglund hörsammade. Grannens grabb.  

Men många valde att lämna. Även grannens grabb flyttade.  

Blickarna gick då ut mot marknaden och de spelare som anses vara på toppnivå i hockeyallsvenskan. Legoknektar som Tyler Kelleher, Gerry Fitzgerald, Kyle Topping med flera fick anbud som de accepterat och de ska nu representera och spela upp detta MoDo Hockey till SHL.  

Hinkens frenesi på marknaden har häpnat. MoDo Hockey har idag en spelare som Måns Carlsson, som gjorde 43 poäng på 52 matcher sist han spelade i HA, i en eventuell 3:e formation. Laget har 7 spelare som kan spela center och en line-up och ett djup som inte fanns den säsongen vi gick upp förra gången. Då hade vi inledningsvis Erik Jinesjö Karlsson i toppformationerna på grund av skador i truppen.  

MoDo Hockey och Hinken har lärt sej från föreningens tidigare misstag. Man har observerat hur Hv71, Brynäs och Djurgården tagit sej an allsvenskan. Man minns tillbaka på sin egen resa för några år sedan. Och man sparar inte på pengarna. Hinken kan ta semester med ett gott samvete då han nu lämnar över till ledarteamet för göra ett lag av detta. Men han är inte klar. Laget kommer hållas under lupp, jämföras och värderas mot sina konkurrenter och där laget visar svaghet kommer man förstärka innan slutspel hägrar.  

 Ekonomiska muskler är värt mycket när klass kan köpas. Men det är såklart ingen garanti för framgång. Men det sätter laget i en väldigt fin position.  

Vi lever nu i symbios av grannens grabb och legoknektarnas era. Oavsett vad vi anser om det eller hur vi vill att det ska vara, är det så det ser ut. Och på denna marknad har MoDo Hockey, med Hinken i spetsen, skött sina kort på ett utmärkt vis.  

Om inte allt för lång tid får vi se hur detta namnkunniga Hockeyallsvenska lag presterar. Tills dess önskar jag er en fin sommar och tack för att Ni tog er tid att läsa!