Hockeyzon
2014-12-07 14:16
Hockeybloggen: Hur länge stannar Brashear?
Niclas Viberg
2 kommentarer
Roger Rönnbergs och Bert Robertssons barnsliga och oprofessionella beteende lägger vi åt sidan och koncentrerar oss istället på Donald Brashear.
Peter Forsbergs värvning var högst tveksam redan på förhand och inte ser den så värst mycket bättre ut nu. Visst får man kalla värvningen för en PR-mässig succé – under några dagar var det Brashear, Brashear och Brashear, samt lite Foppa, som det snackades om.
Modo fick bort fokus från andra tråkigheter, och SHL i allmänhet och Modo i synnerhet dominerade i svensk sportmedia. Anledningarna kanske var halvdana, men faktum kvarstår att det snackades Modo och SHL till höger och vänster.
Visst är det inte helt rättvist att slänga Brashear under bussen efter bara tre matcher – men det är tre matcher som inte har imponerat. Fyra utvisningsminuter, -1 i plus/minus-statistiken och hisnande 2:16 i istid per match är mindre smickrande siffror.
Det är alldeles uppenbart att hans närvaro – oavsett om han är på isen eller i båset – inte avskräcker motståndare. Den attityden och uppfattningen har sakta men säkert dött ut även i NHL. Att en avdankad 42-åring skulle kunna hålla uppe den faktorn i SHL är osannolikt. Spelare kommer inte kliva undan från tacklingar bara för att motståndarna har en viss spelare i sitt lag. Säga vad man vill om Ole-Kristian Tollefsens tackling på Janos Hari, men stora och stygga Brashear hindrade minsann inte norrmannen från att smälla på.
De farliga och sena tacklingarna, framför allt de som resulterar i våld mot huvudet, är ett väldigt stort problem i den svenska hockeyn – och de måste bort. Att värva en Donald Brashear är däremot inte rätt steg. Peter Forsberg må ha gynnats av en ”polis” i sitt lag under NHL-karriären, men det är en svunnen tid och en förlegad verklighetsuppfattning.
Brashear kan mycket väl vara oerhört nyttig utanför isen. Han har åstadkommit mycket under sin karriär och har en status och erfarenhet som bara kan gynna Modo. Men när Brashear väl är på isen gör han ingen större nytta, utan det är snarare motståndarna som gynnas av det.
Finns det så värst stora förhoppningar att en 42-årig Brashear kommer igång och kan bli den hyggligt effektiva wingern han var för tio år sedan? Framför allt när Brashear visst ska åka hem till Kanada över julen och missar några matcher?
Sannolikheten att Brashear stannar kvar i Kanada ”på grund av familjeskäl” är nog ändå förhållandevis stor, med tanke på hur det ser ut på isen.
Peter Forsbergs värvning var högst tveksam redan på förhand och inte ser den så värst mycket bättre ut nu. Visst får man kalla värvningen för en PR-mässig succé – under några dagar var det Brashear, Brashear och Brashear, samt lite Foppa, som det snackades om.
Modo fick bort fokus från andra tråkigheter, och SHL i allmänhet och Modo i synnerhet dominerade i svensk sportmedia. Anledningarna kanske var halvdana, men faktum kvarstår att det snackades Modo och SHL till höger och vänster.
Visst är det inte helt rättvist att slänga Brashear under bussen efter bara tre matcher – men det är tre matcher som inte har imponerat. Fyra utvisningsminuter, -1 i plus/minus-statistiken och hisnande 2:16 i istid per match är mindre smickrande siffror.
Det är alldeles uppenbart att hans närvaro – oavsett om han är på isen eller i båset – inte avskräcker motståndare. Den attityden och uppfattningen har sakta men säkert dött ut även i NHL. Att en avdankad 42-åring skulle kunna hålla uppe den faktorn i SHL är osannolikt. Spelare kommer inte kliva undan från tacklingar bara för att motståndarna har en viss spelare i sitt lag. Säga vad man vill om Ole-Kristian Tollefsens tackling på Janos Hari, men stora och stygga Brashear hindrade minsann inte norrmannen från att smälla på.
De farliga och sena tacklingarna, framför allt de som resulterar i våld mot huvudet, är ett väldigt stort problem i den svenska hockeyn – och de måste bort. Att värva en Donald Brashear är däremot inte rätt steg. Peter Forsberg må ha gynnats av en ”polis” i sitt lag under NHL-karriären, men det är en svunnen tid och en förlegad verklighetsuppfattning.
Brashear kan mycket väl vara oerhört nyttig utanför isen. Han har åstadkommit mycket under sin karriär och har en status och erfarenhet som bara kan gynna Modo. Men när Brashear väl är på isen gör han ingen större nytta, utan det är snarare motståndarna som gynnas av det.
Finns det så värst stora förhoppningar att en 42-årig Brashear kommer igång och kan bli den hyggligt effektiva wingern han var för tio år sedan? Framför allt när Brashear visst ska åka hem till Kanada över julen och missar några matcher?
Sannolikheten att Brashear stannar kvar i Kanada ”på grund av familjeskäl” är nog ändå förhållandevis stor, med tanke på hur det ser ut på isen.
