”Ibland spelar det ingen riktig roll hur man vinner, bara man vinner”

"Två centimeter längre än bokhyllan Billy"
En tisdagskväll inne nära mörka november likt ett täckte lagt sig över vårt avlånga land. Dags för omstart efter ett höstlov och dags för omgång 16 respektive 15 i världens längsta maratonlopp aka SHL:s grundserie. I den ena ringhörnan ställdes de vita från Östergötland som rivstartade säsongen likt en Saab-Lancia från 1979. Dock fick laget en rejäl skopa grus i maskineriet innan höstlovet med fem raka förluster. Linköping fick också förstärkning till matchen i nyförvärvet Viktor Svedberg på backsidan som har kritat på ett korttiskontrakt med klubben fram till första december då Bibic är skadad. Och det är verkligen en jätte till förstärkning som laget har fått in då han blir ligans längsta spelare med sina 2:04 i höjd. Han är allstå två centimeter längre än bokhyllan Billy. Bara en sådan sak. 

I den andra ringhörnan stod lakejerna från Sveriges golvbrunn nämligen Växjö(Ja, det regnar ofta där). Smålänningarna som ifjol gick fram som en bulldozer över allt och alla men som denna säsong blandad och gett. Bakåt hade laget varit mer solida än en italiensk fotbollsbacklinje och släppt in minst mål i ligan med Viktor Fasth fastklistrad i målet. Laget hade dock varit impotent i sitt anfallsspel men där man fick en rejäl islossning innan uppehållet mot Mora där man vann med 6-1.  

 "En ishockeypuck kan vara hal, mycket hal"
Och det var hemmalaget som inledde piggast med en bra fart och fläkt där Andrew Gordon satte in dubbla garageporttacklingar i ett och samma byte. Drygt 6 minuter in i den första akten bjöds hemmalagets Wright på ett gyllene läge när en studspuck letade sig fram till honom framför mål. Men där kunde Fasth agera kvickt och smart. På returen försökte Daniel ”Trucken” Trukulja dyka men då tappade Fasth fästet och ”Trucken” åkte ut för två minuter. Jag gillar ändå ”Trucken” som nog är det bästa smeknamnet i svensk hockey sedan Erik ”Epa” Johansson. Växjö skulle dock utnyttja läget med 12:40 kvar av akten när laget ställde upp, klapp klappade lite på pucken och där Joel Persson sedan pricksköt in 1-0 pucken efter att Kiiskinen skymt ”Monstret” exemplariskt. Och det var nog tur för smålänningarna som annars sett något uddlöst under inledningen.
 
Hemmalaget skulle dock få in en välbehövlig kvittering redan efter 5:15. Andrew Gordon kom ensam in i offensiv zon och i Bauhaus-position avlossade han sin bössa. Och en ishockeypuck kan vara hal, mycket hal. Och den pucken gick rakt mot Fasth i Växjökasen och som retfullt skulle glida in. Gordon sköt hör och häpna även hem ett par långkalsonger som var dagens pris för hemmalagets första målskytt. Jag har sett matkassar, LASSE-Åberg glas men långkallingar var något nytt och kreativt.   
 
Sedan hände nästan inge-ting i sisådär en halv period. Matchen kändes mer som en i ”lunken” som det lätt kan göra i en omstart. Det var avsaknad av energi och frenesi, hafsigt passningsspel som mer påminde om spelet i Åmåls Ishall.
 
"Ridå ned för Östgötarna" 
Inte förens Julius ”Julle” Junttila daskade till en puck på chans från den förlängda mållinjen. En puck som burväktare ”Monstret skulle ha tagit alla dagar i veckan. Pucken fick en wobblande bana och lyckades gå via "Monstrets" skridsko och in med 3:10 kvarr av den andra akten 
 
Även den tredje perioden bjöd heller inte på någon direkt champagnehockey där hemmalaget inte lyckades med att tugga igång med några direkt farligheter mot Växjökassen. Istället var det bortalaget som kunde sätta 3-1 med 7:37 kvar av den tredje akten. Detta efter att Linköping slarvat i defensiv zon med sorteringen och då kunde Växjö svara för ett mönsteranfall där Persson hittade kaptenen Reddox som hittade öppen gata till Pontus Holmberg som hittade nätmaskorna. Det var ridå ned för Östgötarna som gjorde ett tappert försök till forcering men där Växjö agerade med ett ramstarkt försvar. Tre starka poäng för smålänningarna att resa hem med.

"Inte med på bussen"
För Linköping ser det mörkare ut nu där laget nu endast har tagit en poäng på de senaste sex matcherna. Efter en inledning där man hittade nätmaskorna på löpande band och där frenesi och energi var ledordet för offensiven. Linköping var laget där alla levererade från förstakedjan och ner i hierarkin. Nu är det för få som gör det jobbet. Dessutom ser förstakedjan med Wright, Whitney och Sörensen ganska så vilsna ut. Jag tror att skadan på Broc Little har en stor inverkan på kemin och spelsättet för den kedjan. Självklart är ett Linköping utan Little en rejäl försvagning. Det finns en enorm kvalitet genom hela laget som kan bära långt men just nu så känns det som att laget har blivit mer sönderlästa. Dessutom inledde laget med att nästan med att vara bofasta i sin hemmaarena.

När laget sedan skulle ut i vårt avlånga land följde inte den där extra energin och frenesin med på bussen. Och idag vet jag var de två sakerna befann sig? Ska man besegra de regerande serieledarna så måste insatsen vara bättre än såhär. Men som sagt det är ju inte nu man ska vara bäst utan när isen smälter över Stångån. Dessutom såg nyförvärvet Svedberg pigg ut med ett resolut backspel rakt igenom. 
 
De med de regerande guldhjälmarna då?
Jo, laget avslutade med en rejäl islossning med en 6-1 seger mot Mora och även idag visade man på en stabil effektivitet med tre nätrassel på totalt 19 skottförsök. Men det är framför allt lagets stabila defensiv som har imponerat mest. Idag släppte de till ytterst få farliga möjligheter och släpper man bara in ett mål så har man som sagt en bra chans att vinna matchen. Växjös backspel är lite som en italiensk fotbollbacklinje när den var som allra bäst. Det är lite som att de ställer en parkerad buss med backar så som Daneil Rahimi och Peter Andersson. Då är det svårt för motståndarna att ta sig in mot kassen där man de flesta målen produceras.
 
Offensivt så kan jag tänka mig att laget måste få in mer offensiv spets för att lyckas vara med om att utmana om ett SM-guld fram mot aprilkanten. Och skulle jag vara sportchef Evertsson så skulle jag nog försöka slå en pling till en spelare som Beau Bennet som nu finns ute på marknaden efter en misslyckad KHL-sejour. Det är exakt den spetsen som laget behöver för att kunna vara med och utmana. Annars är jag rädd att laget nog kan få en tidig sejour som för två år sedan mot Malmö. När defensiv och defensiv möts i ett slutspel som det brukar vara så brukar det vara offensiven som avgör allt. Precis som när Elias ”EP” Pettersson bar fram laget till ett SM-guld.
 
Det här var inte någon höjdarmatch direkt och det finns det risk här nu under ”Movember” att matcherna inte blir. Det är nu som det gör lite extra ont att täcka det där skottet, skridskorna börjar skava och mörkret tränger in. Men det är också nu som tåget börjar tuffa på mot toppen och det gäller att ha en plats i kupén från start.

Ibland spelar det ingen riktig roll hur man vinner, bara man vinner.