Hockeyzon
2018-04-21 22:10
Slutspelsbloggen: "Ishockey spelas i 60 min, sedan står Växjö som segrare”
Jahja, ibland är slutspelet lättanalsyerat, man spelar i 60 minuter och sedan står Växjö som segrare. Precis som det har sett ut hela säsongen. Ett segertåg som aldrig verkar gå att stoppa.
Andreas Lundskog
Okej, jag vet att det krävs en seger till för att Växjö ska säkra SM-guldet. Men att grabbarna från gruvan ska vända på den här rib-eye steken. Det är ungefär lika sannolikt som att Bert Robertsson skulle vara bestman på Roger Rönnbergs bröllop. Det var länge sedan jag såg ett sådant komplett lag som Växjö är. Alla spelare vet sina roller precis som om man skulle sätta upp en pjäs på stadsteatern. Alla är beredda att ta skitjobbet. Alla vet kravställningen till punkt och pricka. Skellefteå gjorde sin bästa match och verkligen var där och störde med ett finger i ena ögat. Man fick göra det ack så viktiga första målet efter en knivskarp styrning från Oscar Möller. Energin tände till som en övertänd majsbrasa.
Plötsligt började man föra matchen mer och mer. Men inte ens det räckte. För i det andra laget finns en spelare som är på gränsen till överjordiskt bra. Jag kan hålla med om att denna seriefinal inte har varit lika spännande som de senaste Beckfilmerna. Men hela Hockeysverige, gillar ni hockeygodis så är det bara att se 58 sekunder av Elias Pettersson. Först attackerade grabbhalvan motståndarkASSEn som om han skulle fynda på mellandagsrean, Bohm bommade iväg ett höstlöv och Pettersson skymde. 1-1 och 58 sekunder och tre hundradelar var det dags igen. Spelaren som är nyttigare än en broccoli vid namn Robert Rosén gick runt köket och serverade en utsökt macka till ”EP” framför mål som enkelt satte 2-1.
Just när Skellefteå höll på att få tag på ett halmstrå. Elias Pettersson har fått ett genombrott som jag tror att vi aldrig har sett i SHL tidigare. Att först vinna poängligan som junior var så ruskigt imponerande, men att sedan vara bäst när det gäller. Att briljera med 17 poäng på 12 matcher. Och då är grabbhalvan 19 bast. Han är som en komet på isen just nu.
Sedan imponeras jag av en annan lirare, lagets egen stora orkan Brendan Shinnimin. Mannen är uppväxt sisådär 700 mil från Växjö, ändå så blöder han så mycket för sitt Växjö. Han var argare än hon som vann badsalt av Bosse Larsson i något tv-program när han i mitten av den andra akten åkte ut för en slashing. Han delade sedan ut en ful eftersläng på burväktare Ortio. Och som det inte vore nog skulle han assistera Robert Rosén till 3-1. Orkanen Shinnimin.
Skellefteå var verkligen där spelmässigt men man når inte dit, det är lite tröttkört, det är för få som producerar. Det är som att självförtroendet inte riktigt finns där. För Växjös del så sammanfattade den här matchen egentligen hela säsongen. Man har långt ifrån alltid spelat glamourhockey, spelet kanske inte alltid har stämt fullt ut. Men man hittar alltid ett spår som leder till destination seger. Bättre än så är svårt att bli. Som det ser ut nu går det spåret raka vägen från Norrbotten till guldfest på PM och Vänner om drygt ett dygn. Ishockey spelas i 60 minuter, sedan står Växjö som segrare.
Plötsligt började man föra matchen mer och mer. Men inte ens det räckte. För i det andra laget finns en spelare som är på gränsen till överjordiskt bra. Jag kan hålla med om att denna seriefinal inte har varit lika spännande som de senaste Beckfilmerna. Men hela Hockeysverige, gillar ni hockeygodis så är det bara att se 58 sekunder av Elias Pettersson. Först attackerade grabbhalvan motståndarkASSEn som om han skulle fynda på mellandagsrean, Bohm bommade iväg ett höstlöv och Pettersson skymde. 1-1 och 58 sekunder och tre hundradelar var det dags igen. Spelaren som är nyttigare än en broccoli vid namn Robert Rosén gick runt köket och serverade en utsökt macka till ”EP” framför mål som enkelt satte 2-1.
Just när Skellefteå höll på att få tag på ett halmstrå. Elias Pettersson har fått ett genombrott som jag tror att vi aldrig har sett i SHL tidigare. Att först vinna poängligan som junior var så ruskigt imponerande, men att sedan vara bäst när det gäller. Att briljera med 17 poäng på 12 matcher. Och då är grabbhalvan 19 bast. Han är som en komet på isen just nu.
Sedan imponeras jag av en annan lirare, lagets egen stora orkan Brendan Shinnimin. Mannen är uppväxt sisådär 700 mil från Växjö, ändå så blöder han så mycket för sitt Växjö. Han var argare än hon som vann badsalt av Bosse Larsson i något tv-program när han i mitten av den andra akten åkte ut för en slashing. Han delade sedan ut en ful eftersläng på burväktare Ortio. Och som det inte vore nog skulle han assistera Robert Rosén till 3-1. Orkanen Shinnimin.
Skellefteå var verkligen där spelmässigt men man når inte dit, det är lite tröttkört, det är för få som producerar. Det är som att självförtroendet inte riktigt finns där. För Växjös del så sammanfattade den här matchen egentligen hela säsongen. Man har långt ifrån alltid spelat glamourhockey, spelet kanske inte alltid har stämt fullt ut. Men man hittar alltid ett spår som leder till destination seger. Bättre än så är svårt att bli. Som det ser ut nu går det spåret raka vägen från Norrbotten till guldfest på PM och Vänner om drygt ett dygn. Ishockey spelas i 60 minuter, sedan står Växjö som segrare.
