Hockeyzon
2020-05-14 15:01
Krönika: Är vi redo för framtidens utmaningar?
Visst drömmer vi alla bort oss till en värld där supporterkultur och kärleken till klubblag bidrar till fulla läktare och klacksång?
Viktor Alner
Samtidigt står vi i en global tid där teknikutveckling och möjligheter till andra intressen konkurrerar den traditionella idrotten nu mer än aldrig förr.
SHL 2019/20 var ett bra publikår då ligan slog rekord. Särskilt eftersom att Sveriges högsta liga har under 2010-talet brottats med negativa publiksiffror under en period då den breda hockeypubliken har krävt något mer än bara ishockey.
Som följd till att leva upp till kraven har vi sett restauranger vuxit eller blivit fler runt om i våra arenor. Möjligheter till barer att utökats. Periodpauser har bestått av allt ifrån uppvisningar till hockeysnack vid rinkarna, och trubadurer har dykt upp vid en och annan bar.
Några föreningar har provat något så kommersiellt som kiss-cams och var match har numera sina specifika event eller teman. Det har provats det mesta för att hitta lösningarna till att få den breda publiken att vilja betala för en hockeybiljett.
I dagsläget tycks den breda strategin från SHL-klubbarna att fungera även om alla lag inte visar på en positiv publiktrend. Vi ser idag en mer strukturerad strategi där marknad-, event-, och kommunikationsansvariga jobbar tätt ihop.
Men frågan är hur långt kan den svenska ishockeyn gå? Står vi där NHL är idag om tio år med att den kommersiella kraften styr alla intressen? Det är trots allt åt en sådan lutning som strategierna går även om supporterkulturen fortfarande är stark och oerhört viktigt.
Men det finns flera exempel på hur klacksektioner har minskats, eller supportrars förråd i arenorna byggts om och minimerats eftersom att plats måste göras till annat mer vinstdrivande intressen.
En förhoppning är förstås att den tomma publikmatchen under säsongens sista omgång fått samtliga klubbar att inse vikten av en levande publik styrd av supporterkulturerna.
Det kanske känns något alarmistiskt. Men forskningen kring såväl idrottsvetare som sociologiska analyser berättar om en framtid där vi konsumerar allt mindre sport. I studier hos unga personer idag ser vi att den yngre generationen lägger både tid och pengar på annat än idrott än vad tidigare generationer gjorde.
Medelålders män är en överrepresenterad skara av den svenska hockeypubliken och visst lär SHL ha kvar sin publik i åtminstone 20 år till. Men vilka krafter kommer att styra just det arbetet därefter?
Det är just den unga generationen som framtidsforskare tittar på när man bedömer hur vårt beteende i framtiden kommer att vara. En liga som SHL bör redan nu fundera över hur man ska tackla morgondagens problem och några klubbar har redan börjat bygga upp strategier för att locka den yngre publiken till ishockeyn.
Men gott är det att veta att dagens satsningar ger resultat i vår tid och att både här och nu står sig hockeyrörelsen som publikattraktion stark.
SHL 2019/20 var ett bra publikår då ligan slog rekord. Särskilt eftersom att Sveriges högsta liga har under 2010-talet brottats med negativa publiksiffror under en period då den breda hockeypubliken har krävt något mer än bara ishockey.
Som följd till att leva upp till kraven har vi sett restauranger vuxit eller blivit fler runt om i våra arenor. Möjligheter till barer att utökats. Periodpauser har bestått av allt ifrån uppvisningar till hockeysnack vid rinkarna, och trubadurer har dykt upp vid en och annan bar.
Några föreningar har provat något så kommersiellt som kiss-cams och var match har numera sina specifika event eller teman. Det har provats det mesta för att hitta lösningarna till att få den breda publiken att vilja betala för en hockeybiljett.
I dagsläget tycks den breda strategin från SHL-klubbarna att fungera även om alla lag inte visar på en positiv publiktrend. Vi ser idag en mer strukturerad strategi där marknad-, event-, och kommunikationsansvariga jobbar tätt ihop.
Men frågan är hur långt kan den svenska ishockeyn gå? Står vi där NHL är idag om tio år med att den kommersiella kraften styr alla intressen? Det är trots allt åt en sådan lutning som strategierna går även om supporterkulturen fortfarande är stark och oerhört viktigt.
Men det finns flera exempel på hur klacksektioner har minskats, eller supportrars förråd i arenorna byggts om och minimerats eftersom att plats måste göras till annat mer vinstdrivande intressen.
En förhoppning är förstås att den tomma publikmatchen under säsongens sista omgång fått samtliga klubbar att inse vikten av en levande publik styrd av supporterkulturerna.
Det kanske känns något alarmistiskt. Men forskningen kring såväl idrottsvetare som sociologiska analyser berättar om en framtid där vi konsumerar allt mindre sport. I studier hos unga personer idag ser vi att den yngre generationen lägger både tid och pengar på annat än idrott än vad tidigare generationer gjorde.
Medelålders män är en överrepresenterad skara av den svenska hockeypubliken och visst lär SHL ha kvar sin publik i åtminstone 20 år till. Men vilka krafter kommer att styra just det arbetet därefter?
Det är just den unga generationen som framtidsforskare tittar på när man bedömer hur vårt beteende i framtiden kommer att vara. En liga som SHL bör redan nu fundera över hur man ska tackla morgondagens problem och några klubbar har redan börjat bygga upp strategier för att locka den yngre publiken till ishockeyn.
Men gott är det att veta att dagens satsningar ger resultat i vår tid och att både här och nu står sig hockeyrörelsen som publikattraktion stark.
