Krönika: ”De har hittat lyckats hitta en väg ifrån kaoset”

Det blåse rejält längs med Vätterns strand när jag under torsdagseftermiddagen färdades längs med E4:an under fredagseftermiddagen. Och visst får vinden ses som en metafor på läget som just nu råder i och med detta möte. Det är en matchserie som vi aldrig har upplevt tidigare och nog aldrig kommer att få uppleva igen. Två stormakter inom svensk hockey som för bara fyra år sedan gjorde upp om SM-guldet i en sjunde och avgörande där Simon Önerud tillslut klev fram som pojken med guldbyxorna i förlängningen. Nu går samma föreningar i genom en slingrig, knarrande och mörkt stig där en av kombattanterna kommer halka av banan. 

Det är en serie som handlar så mycket mer än enbart hockey. Hockeyn är passion, tro, hopp och kärlek. Det är en mötesplats för så många människor som tillsammans bygger ett lag.  De finns alltid där, i medgång och motgång.  Jag kan knappt inte ens sätta mig in i hur dessa alla dessa tusentals supportrar till de båda lagen just nu känner sig. Det måste vara en fullkomlig berg och dalbana mellan hopp och förtvivlan. 

Men jag kan säga att jag blev bra lycklig när jag klev in mot Husqvarna Garden till denna rafflande batalj. Utanför arenan stod supportrarna för de båda lagen och välkomnade sina lag, det gick banne mig rakt in i hjärtat och jag kan säga att ögonlocken blev lite fuktiga efter denna skitsäsong där den viktigaste ingrediensen har saknats. Men nu var vi här för andra ronden i denna matchserie som andas mer ångest och nerv än samtliga Lars Norèn-pjäser tillsammans. 

Brynäs gick vinnande ur rond ett efter att under helgen spelat in någon egen form av kaosversion av Netflix-produktionen ”Sunderland, Till I Die”. Peter Andersson och Viktor Stråhle kastades ur bussen i höjd med trafikplats Jursla. De ersattes i sin tur av Josef ”Bombom” Boumedienne samt Nisse Ekman som kändes lite som två påskkycklingar på att kunna coacha i SHL-sammanhang. 

Men efter en förstarond där Oves son, Emil var hetare en än nygräddad Karins-lasagne och där en videogranskning längre än ett Beck-marathon, tillslut förkunnade att Gävlelaget hade gått segrande ur rond ett. En rejäl Moralhöjalhöjare efter en helg där kalabaliken fick sitt ansikte. 


Husqvarna Garden inför det andra mötet mellan HV och Brynäs.

I kvällens andra runda gick HV ut och tog kommando direkt, taggade enda upp till tänderna såg det ut som. Hemmalaget drog på med en tornado av chanser och Brynäs kunde tacka Fru Fortuna samt Samuel Ersson för att laget inte hade hamnat i en tidig brygga vid Vätterns strand. Det kändes som om att hemmalaget släppte bromsklossen och spelade för att vinna mer än för att undvika att förlora, vilket verkade fallet i det första mötet lagen emellan. 

Men så kom det där skotten från Fredrik Forsberg efter drygt sju minuter in i den andra perioden. Ett hockeymål anno 2021, rappt rakt och med stark skymning framför Samuel Ersson i Brynäsmålet och HV-hade brutit dödläget. Och vilken revansch för den gode Forsberg som petades i det förra mötet. 

Det bjöds sedan på en rättså krampaktig hockey innan sedan Chad Billins skickade in pucken via någon form av träff fram till en kvittering i matchen. Målet tände Brynäs likt en lysraket som sedan också skulle landa rakt in i HV:s mål bara några få minuter senare. Återigen ett skott från Chad Billins och styrning från het, hetare, Emil Molin rakt fram till 1–2. Snacka om att sätta formkurvan rakt i topp. 


Emil Molin klev återigen in som matchvinnare när Brynäs gick segrande i det andra mötet.

Avvaktande, var ordet som fick tala även under starten av den tredje perioden. Det hände inte mycket åt något håll och det var framför allt oroandes för HV71:s del. Klockan tickade  men det var som att man hade kört fast i den oljiga isen. 

Jag satt och funderande på när egentligen forceringen skulle komma från Jönköpingslagets sida. Klockan tickade, tick, tack, tick, tack. Men det enda som sågs var ett kontrollerat Brynäs som tog död på varenda millimeter. 

Var var energin HV71?

I och med segern kopplade Brynäs ett tidigt järngrepp i den här serien. Ett 0–2 underläge är ingenting som man bara gör en vändåtta på. 

Det som främst oroar mig i HV.s fall är att energin är till närmast obefintlig i slutdelarna. Ikväll såg det som en fullständig pyspunka när man faktiskt jagade en kvittering. Så får det bara inte se ut när man ska tävla om sin existens i SHL.

Brynäs har med den ledarstaben kunnat hitta en tro på någonting. Något som som alla vet kan bära långt. Här ska den nyinkomna ledarstaben ha all credd. De har fått spelarna vid sin sida där alla verkar dra åt samma håll.

Ett håll som nu verkar gå mot ett fortsatt spel i SHL.