När IIHF lanserade Champions Hockey League i december 2013 kändes det spännande och som ett häftigt steg för hockeyn att ta. Kanske kunde detta bli lika stort som Champions League i fotbollen? Första åren kändes det ändå som att det kunde bli något av turneringen. Den kickade igång säsongen på ett lite mer spännande sätt än träningsmatchturneringar i Strömstad och Kungsbacka . Det var en titel som man faktiskt kunde stoltsera med. Bäst i Europa.
Fram till pandemin prenumererade dessutom mitt kära Frölunda HC på turneringen. Fyra guld och fem finalplatser på sex år, bara en sån sak. Ett par klasskamrater från plugget i Cardiff stoltserade med att de jobbat på CHL finalen i Göteborg och fått prata med Joel Lundqvist. De tyckte det var skitstort att få bevaka, vilket det också var. Men så hände något.
Klubbarna går bara back
Turneringen vattnades ur, tappade sin tyngd och publikintresse. Arenorna blev alltmer tomma under matcherna, även under slutspelsmatcherna. Dessutom klagar flera europeiska och svenska klubbar på att de riskerar att gå ekonomiskt back på att delta i CHL. Detta trots att turneringen uppdaterats för att försöka bli mer attraktiv. En verklighet som är långtifrån hur det ser ut i förebildsturneringen i fotbollen - där klubbar kan få en ekonomisk revolution och helomvändning bara genom att komma med i gruppspelet.
Resor, boende och logistik för matcherna ute i Europa tar hårt på klubbarna. Samtidigt som publikintäkterna ofta är lägre i CHL än i de inhemska ligorna. Matematiken för att täcka kostnaderna i tidiga skeenden i turneringen går helt enkelt inte ihop. Och fansen ser hellre på färg som torkar än går på en tidig CHL-match. Eller en CHL-match överhuvudtaget om man ska vara ärlig.
Misslyckats göra CHL het igen
CHL har försökt göra turneringen het och viktig igen för klubbarna och fansen. Höjningen av prispengarna skulle vara en morot. Men inte tillräckligt fräsch morot för att täcka klubbarnas totala kostnader för turneringen och troliga intäktsbortfall. Att banta turneringen från 42 lag, till 32 lag till nuvarande 24 lag till gemensam serietabell skulle vara ett försök att locka fler fans och höja nivån. Men många lag ser nog fortfarande inte lönsamheten och fansen lockas fortfarande mer av den torkande färgen.
Det går att se CHL som en sportslig utmaning med viss prestige. Men vad det inte går att se CHL som längre är en vinstdrivande verksamhet och publiklockande. Det är först i finalen som fansen faktiskt börjar bry sig om turneringen. Kanske mest för att det betyder att den då äntligen tar slut, mer än att kunna stoltsera med en titel. För ska vi vara ärliga är Strömstad Hockey Classic nästan något man hellre stoltserar med. Där går dessutom lagen inte back lika mycket.
Nej, gör det bästa för turneringen, IIHF. Låt den dö en värdig död efter årets final, innan läktarna står helt tomma och lagen aktivt bojkottar turneringen.
