Hockeyzon
2016-08-31 15:55
Krönika: Varför stormar det kring Boorks lag?
På kort tid har damkronorna förlorat två av sina bättre spelare; Jenni Asserholt och Emma Eliasson och kritiken mot Boork som tränare har därmed återigen kommit på tablån.
Viktor Alner
Jag antar att Leif Boork har liksom alla andra tränare från knattelag- till elitnivå fått/får gå på mängder med utbildningar och seminarier om bland annat ledarskap. Därför blir jag förundrad över Boorks trångsynta inställning till just ledarskapet.
Boorks svar på all kritik kring hans ledarskap är att damspelarna saknar civilkurage, bland annat eftersom att de endast vågar kritisera sin tränare anonymt. Det är tjejerna som det är fel på, menar Boork. Han har till och med öppet inför spelarna sagt att de måste träna på civilkuraget.
I DN blev Boork tillfrågad om hur diskussionen med landslaget gick till. Svaret blev:
”Jag lyssnade och hörde vad de sa men jag är headcoach och det är jag som bestämmer.”
Visst är det så. Headcoach bestämmer, det är sen gammalt och det är ingen spelare som ifrågasätter nå dylikt. Men när man besitter en maktposition över en grupp individer måste man också ha känsla för det sociala rummet, och respekten samt förståelse för att varje enskild spelare är en unik social varelse. Där verkar trådarna inte stämma överens mellan förbundskaptenen och spelare.
Man kan tycka att som ledare och förbundskapten över ett landslag borde man kritiskt reflektera över sig själv och rannsaka sin egen ledarstil när sina egna spelare skriver till förbundet i viljan att bli av med en, när självaste lagkaptenen ASSErholt vänder sig istället till assisterande Olof Östblom för att hon inte vågar prata med en, när spelarna inte vågar ifrågasätta öppet i rädsla att bli utstötta och förlora speltid…
Boork lyfter även upp i intervjun att han har sina grundprinciper och dem gäller det att som spelare följa. Att med sin erfarenhet efter 45 år är att ledarskapet kring elitidrotten är för blek. Han tar alltså ingen hänsyn till att samhället har förändrats. Unga spelare mönstras inte på samma sätt idag som för 45 år sedan och arbetet med att sammansvetsa grupper har förändrats. Dagens generationer har en annan bild och förväntan på ledarskap än vad man hade för 45 år sedan. Man behöver inte vara sociolog, statsvetare, pedagog eller psykolog för att begripa en sådan sak. Vart har du varit på för sammanträden de senaste 20 åren Leffe?
Samma sak i Brynäs 2007
Säsongen 2007/08 kunde vi läsa om hur Brynässpelare, som ville vara anonyma, berättade om hur ingen vågade uttala sig om det som skedde i laget i rädslan av att inte få spela mer. Det hände att spelare blev bänkade, eller fick sluta helt. Tommi Miettinen och Mikael Wahlberg fick sluta, precis som för Jenni Asserholt och Emma Eliasson. Brynässpelarna ville ha tillbaka Wahlberg men de spelare som hamnade i onåd hos Boork fick tacka för kaffet.
Jag undrar, Leif Boork, vems ledarskap är för blekt egentligen när vi får läsa om samma situation kring ditt ledarskap för Damkronorna 2016 som det var för Brynäs IF 2007? Ditt ledarskap har i synnerlighet inte utvecklats, och dina grundprinciper som det framstått i media stämmer inte överens med den svenska idrottsrörelsens värdegrund.
Jag vet inte hur snacket går bakom kulisserna. Men det som framhävts i media från både Boork och spelarna visar tecken på att något inte går rätt till, och varför är det alltid Boorks lag där det stormar så?
Damkronorna är en viktig del för svensk ishockey. Spelarna är stora förebilder för unga flickor och de banar väg för att ishockeyn ska kunna breddas och konkurrera med andra sporter. Det är en oerhört viktig faktor för framtidens ishockey att vinna ökad socialt kapital. Frågan är dock om Boork är rätt man att föra den skutan framåt? Jag tvivlar.
Damkronorna behöver en modern ledare.
Boorks svar på all kritik kring hans ledarskap är att damspelarna saknar civilkurage, bland annat eftersom att de endast vågar kritisera sin tränare anonymt. Det är tjejerna som det är fel på, menar Boork. Han har till och med öppet inför spelarna sagt att de måste träna på civilkuraget.
I DN blev Boork tillfrågad om hur diskussionen med landslaget gick till. Svaret blev:
”Jag lyssnade och hörde vad de sa men jag är headcoach och det är jag som bestämmer.”
Visst är det så. Headcoach bestämmer, det är sen gammalt och det är ingen spelare som ifrågasätter nå dylikt. Men när man besitter en maktposition över en grupp individer måste man också ha känsla för det sociala rummet, och respekten samt förståelse för att varje enskild spelare är en unik social varelse. Där verkar trådarna inte stämma överens mellan förbundskaptenen och spelare.
Man kan tycka att som ledare och förbundskapten över ett landslag borde man kritiskt reflektera över sig själv och rannsaka sin egen ledarstil när sina egna spelare skriver till förbundet i viljan att bli av med en, när självaste lagkaptenen ASSErholt vänder sig istället till assisterande Olof Östblom för att hon inte vågar prata med en, när spelarna inte vågar ifrågasätta öppet i rädsla att bli utstötta och förlora speltid…
Boork lyfter även upp i intervjun att han har sina grundprinciper och dem gäller det att som spelare följa. Att med sin erfarenhet efter 45 år är att ledarskapet kring elitidrotten är för blek. Han tar alltså ingen hänsyn till att samhället har förändrats. Unga spelare mönstras inte på samma sätt idag som för 45 år sedan och arbetet med att sammansvetsa grupper har förändrats. Dagens generationer har en annan bild och förväntan på ledarskap än vad man hade för 45 år sedan. Man behöver inte vara sociolog, statsvetare, pedagog eller psykolog för att begripa en sådan sak. Vart har du varit på för sammanträden de senaste 20 åren Leffe?
Samma sak i Brynäs 2007
Säsongen 2007/08 kunde vi läsa om hur Brynässpelare, som ville vara anonyma, berättade om hur ingen vågade uttala sig om det som skedde i laget i rädslan av att inte få spela mer. Det hände att spelare blev bänkade, eller fick sluta helt. Tommi Miettinen och Mikael Wahlberg fick sluta, precis som för Jenni Asserholt och Emma Eliasson. Brynässpelarna ville ha tillbaka Wahlberg men de spelare som hamnade i onåd hos Boork fick tacka för kaffet.
Jag undrar, Leif Boork, vems ledarskap är för blekt egentligen när vi får läsa om samma situation kring ditt ledarskap för Damkronorna 2016 som det var för Brynäs IF 2007? Ditt ledarskap har i synnerlighet inte utvecklats, och dina grundprinciper som det framstått i media stämmer inte överens med den svenska idrottsrörelsens värdegrund.
Jag vet inte hur snacket går bakom kulisserna. Men det som framhävts i media från både Boork och spelarna visar tecken på att något inte går rätt till, och varför är det alltid Boorks lag där det stormar så?
Damkronorna är en viktig del för svensk ishockey. Spelarna är stora förebilder för unga flickor och de banar väg för att ishockeyn ska kunna breddas och konkurrera med andra sporter. Det är en oerhört viktig faktor för framtidens ishockey att vinna ökad socialt kapital. Frågan är dock om Boork är rätt man att föra den skutan framåt? Jag tvivlar.
Damkronorna behöver en modern ledare.
