Hockeyzon
2011-09-05 16:00
Krönika: Luleå står inte och faller med eller utan Niinimaa
Janne Niinimaas osäkra framtid har nu blivit lite mer förhoppningsfull. Det förefaller som att han faktiskt kan spela under den kommande säsongen, och föga förvånande är Luleå ett hett alternativ. Fördelarna med att ta in Niinimaa är stora, men Luleå står inte och faller med eller utan honom.
Niclas Viberg
6 kommentarer
Det rådde länge en viss tvekan om Janne Niinimaa faktiskt kunde spela under den kommande säsongen. Men att finländarens sargade rygg skulle sätta käppar i hjulen för karriären verkar inte längre vara fallet.
Häromdagen var Niinimaa på läkarundersökning hos Luleå, och fick där positiva besked om sin framtid. Samtidigt rapporteras det att Luleå förde diskussioner med sin finländare, och att de båda parterna är intresserade av en förlängning förefaller onekligen rimligt.
Men vad kan egentligen en Janne Niinimaa bidra med? Vad kan – framför allt – en sargad Janne Niinimaa bidra med?
En sargad rygg kan ställa till med stora problem för en hockeyspelare. Bortsett från de rent generella problemen med skridskoåkningen och styrkan finns risken att man blir extra känslig för det fysiska spelet, i synnerhet det framför målburarna.
Med en välriktad crosschecking, spearing eller något annat mer eller mindre tillåtet tilltag kan man enkelt plocka bort spelaren i fråga. Kanske inte bara från matchen i sig, utan även en längre period.
Det är således något av en chansning att ta in Niinimaa – men finländaren visade under den gångna säsongen vilken klass han kan hålla. Det är helt enkelt en high risk-high reward-situation, för att använda NHL-termer, som vi befinner oss i.
Att ta in Niinimaa som komplement – i sig låter det ordvalet kanske dumt – till en redan stark försvarsbesättning (läs Luleå) kan mycket väl visa sig vara genialiskt. Att ta in Niinimaa som förväntad toppback i en för övrigt relativt svag försvarsbesättning (läs Brynäs, för att nämna ett annat lag som sägs vara intresserade av hans tjänster) kan sluta med en säsong utan förstabacken.
För att summera: Luleå står inte och faller med eller utan Niinimaa, men han skulle göra deras försvarsbesättning oerhört giftig. I Luleås starka försvarsbesättning kan man utnyttja Niinimaas styrkor fullt ut, och samtidigt kunna matcha honom försiktigt om det skulle krävas. En försiktig matchning som powerplayspecialist, eller när matchen står och väger, samtidigt som övriga försvarare får det största förtroendet i fem-mot-fem och numerärt underläge skulle fungera utmärkt i Luleå.
Skulle det några veckor in på säsongen visa sig att Niinimaa inte lyckas hålla den nivå man förväntar sig, eller inte kan spela alls, hamnar inte Luleå i några överdrivet stora problem. Niclas Wallin, Johan Fransson, Elias Fälth, Topi Jaakola, Robin Jonsson och Jan Sandström, samt några spännande yngre förmågor, ser till att så inte blir fallet.
Luleå har råd med den chansningen som det i dagsläget innebär om man tar in Niinimaa. Visar läkarundersökningarna att ryggen förväntas hålla är det – givetvis förutsatt att de ekonomiska villkoren stämmer överens – bara att slå till.
Häromdagen var Niinimaa på läkarundersökning hos Luleå, och fick där positiva besked om sin framtid. Samtidigt rapporteras det att Luleå förde diskussioner med sin finländare, och att de båda parterna är intresserade av en förlängning förefaller onekligen rimligt.
Men vad kan egentligen en Janne Niinimaa bidra med? Vad kan – framför allt – en sargad Janne Niinimaa bidra med?
En sargad rygg kan ställa till med stora problem för en hockeyspelare. Bortsett från de rent generella problemen med skridskoåkningen och styrkan finns risken att man blir extra känslig för det fysiska spelet, i synnerhet det framför målburarna.
Med en välriktad crosschecking, spearing eller något annat mer eller mindre tillåtet tilltag kan man enkelt plocka bort spelaren i fråga. Kanske inte bara från matchen i sig, utan även en längre period.
Det är således något av en chansning att ta in Niinimaa – men finländaren visade under den gångna säsongen vilken klass han kan hålla. Det är helt enkelt en high risk-high reward-situation, för att använda NHL-termer, som vi befinner oss i.
Att ta in Niinimaa som komplement – i sig låter det ordvalet kanske dumt – till en redan stark försvarsbesättning (läs Luleå) kan mycket väl visa sig vara genialiskt. Att ta in Niinimaa som förväntad toppback i en för övrigt relativt svag försvarsbesättning (läs Brynäs, för att nämna ett annat lag som sägs vara intresserade av hans tjänster) kan sluta med en säsong utan förstabacken.
För att summera: Luleå står inte och faller med eller utan Niinimaa, men han skulle göra deras försvarsbesättning oerhört giftig. I Luleås starka försvarsbesättning kan man utnyttja Niinimaas styrkor fullt ut, och samtidigt kunna matcha honom försiktigt om det skulle krävas. En försiktig matchning som powerplayspecialist, eller när matchen står och väger, samtidigt som övriga försvarare får det största förtroendet i fem-mot-fem och numerärt underläge skulle fungera utmärkt i Luleå.
Skulle det några veckor in på säsongen visa sig att Niinimaa inte lyckas hålla den nivå man förväntar sig, eller inte kan spela alls, hamnar inte Luleå i några överdrivet stora problem. Niclas Wallin, Johan Fransson, Elias Fälth, Topi Jaakola, Robin Jonsson och Jan Sandström, samt några spännande yngre förmågor, ser till att så inte blir fallet.
Luleå har råd med den chansningen som det i dagsläget innebär om man tar in Niinimaa. Visar läkarundersökningarna att ryggen förväntas hålla är det – givetvis förutsatt att de ekonomiska villkoren stämmer överens – bara att slå till.
