Krönika: Ska hjältarna behandlas annorlunda?

Det blir ingen fortsättning i HV71 för Martin Thörnberg. Klubben väljer att inte förlänga kontraktet med den numera 36-årige forwarden.
 
- Det blev helt tomt. Hade förhoppning att få fortsätta, sa Thörnberg till Sportbladet efter beskedet.
 
Veteranen är givetvis inte längre den 20-25-målsskytt han en gång var och han har haft skadeproblem under de senaste åren. Men utöver några korta utlåningar i sin ungdom har han aldrig representerat något annat svenskt lag.
 
Thörnberg figurerar högt upp på diverse topplistor över de bäst producerande HV-spelarna genom tiderna. Han är exempelvis den femte bästa målskytten med 174 fullträffar. I slutspelet är han bäst med 40 mål.
 
På meritlistan hittar vi dessutom hela fyra SM-guld. Det första kom redan 2004 och det – än så länge – sista kom 2017.
 
Thörnberg var inte bara en producerande forward. Han kom även med en uppoffrande spelstil som gärna tog sig an det oglamorösa och utmanande. Han var, bokstavligt talat, nästan redo att offra sina kulor för framgång.
 
Martin Thörnberg är, kort och gott, en ikon i HV71.
 
Så ska hjältar behandlas annorlunda jämfört med alla andra? Ska trotjänare, ikoner och speciella spelare få skriva sitt eget slutkapitel? Ska man få ”ett sista kontrakt” om man själv vill spela vidare?
 
Nog kan man argumentera för att Thörnberg på ren sentimentalitet ska få en förlängning om han nu vill ha den? Han hinner visserligen fylla 37 år innan nästa säsong påbörjas, men det är trots allt ingen anmärkningsvärd ålder om man blickar ut över ligan.
 
Samtidigt kan man beundra det känslokalla i Johan Hults beslut, i synnerhet om man inte hyser några känslor för just HV71. På samma sätt som man kan argumentera för Thörnberg kan man lika enkelt resonera kring det orimliga i att leva på gamla meriter.
 
Att släppa en skadedrabbad 36-åring är ju inte kontroversiellt i det stora hela…
 
… om det inte bara vore för den där ikonstatusen.