Hockeyzon
2011-10-21 17:00
Krönika: Skellefteås svar på tal
Skellefteå sågs som ett frågetecken inför säsongsstarten efter att ha tappat flera tunga namn under sommaren. En månad in på säsongen kan vi dock konstatera att Skellefteå är fortsatt starka – och utan tvekan har gett svar på tal.
Niclas Viberg
Ett av de hetaste samtalsämnena inför Elitseriesäsongen var Skellefteås spelaromsättning – och om Skellefteå faktiskt återigen kunde vara ett topplag. Tvivlarna lät under långa stunder sågen gå varm.
Den starka förstakedjan – bestående av Joakim Lindström, Fredrik Warg och Mikko Lehtonen – försvann. De fick dessutom sällskap av försvarstrion David Rundblad, Adam Larsson och Tim Erixon, som alla gick till NHL.
Det är sex spelarförluster som kan knäcka vilket lag som helst. När förstakedjan och tre unga, men redan nu – på Elitserienivå – skickliga försvarare lämnar kan hela det övriga lagbygget mycket väl falla sönder och samman.
När man dessutom tänker på att Lindström, Lehtonen och Rundblad kom etta, tvåa respektive trea i Elitseriens poängliga, att Larsson är svensk hockeys kanske mest lovande försvarare och att Warg var en av seriens bästa tekare med en attityd av högsta klass dras dessutom situationen till sitt yttersta.
Att Skellefteå sågs som ett frågetecken inför säsongen var således ingen skräll. Ersättarna Oscar Möller, Lee Goren, Bud Holloway och Hannu Pikkarainen – för att nämna de mest namnstarka – var på förhand inga klockrena kort.
22-årige Möller hade inte spelat på stor rink på flera år och inte alls blivit lyckosam i NHL-försöket. Vad Goren kan uträtta på isen känner vi alla till – men han har också omgärdats av lite problem utanför rinken. Holloway var en chansning från AHL och Pikkarainen har en spelstil som lika gärna kan resultera i succé som flopp.
Säsongens inledande matcher blev också lite halvdana, men nu har Skellefteå sakta men säkert kommit igång igen och vunnit sju av sina åtta senaste matcher. Man stoltserar med Elitseriens näst bästa offensiv och defensiv – och toppar tabellen.
Möller har inlett med åtta poäng (4+4) efter Skellefteås 13 matcher, vilket ändå får ses som godkänt sett till förutsättningarna. Holloway har även han inlett med 4+4, vilket också det är ett gott betyg. Goren i sin tur har smällt in tolv poäng (4+8) och toppar den interna poängligan. Från blålinjen har Pikkarainen levererar ett mål och sex assist.
Dessutom fortsätter Erik Forssell och Jimmie Ericsson på den inslagna vägen efter slutspelet och Pierre-Edouard Bellemare har redan gjort fem mål och tio poäng, jämförbart med hans tio fullträffar och 18 poäng på hela förra säsongen.
Skellefteå och nyförvärven har, baserat på den första månaden, imponerat. Produktionen från fjolårets fruktade förstakedja har ersatts av såväl nyförvärven som övriga spelare och defensiven är pålitlig.
De frågetecken som omgärdade laget inför serien har rätats ut till utropstecken – det är att ge svar på tal.
Den starka förstakedjan – bestående av Joakim Lindström, Fredrik Warg och Mikko Lehtonen – försvann. De fick dessutom sällskap av försvarstrion David Rundblad, Adam Larsson och Tim Erixon, som alla gick till NHL.
Det är sex spelarförluster som kan knäcka vilket lag som helst. När förstakedjan och tre unga, men redan nu – på Elitserienivå – skickliga försvarare lämnar kan hela det övriga lagbygget mycket väl falla sönder och samman.
När man dessutom tänker på att Lindström, Lehtonen och Rundblad kom etta, tvåa respektive trea i Elitseriens poängliga, att Larsson är svensk hockeys kanske mest lovande försvarare och att Warg var en av seriens bästa tekare med en attityd av högsta klass dras dessutom situationen till sitt yttersta.
Att Skellefteå sågs som ett frågetecken inför säsongen var således ingen skräll. Ersättarna Oscar Möller, Lee Goren, Bud Holloway och Hannu Pikkarainen – för att nämna de mest namnstarka – var på förhand inga klockrena kort.
22-årige Möller hade inte spelat på stor rink på flera år och inte alls blivit lyckosam i NHL-försöket. Vad Goren kan uträtta på isen känner vi alla till – men han har också omgärdats av lite problem utanför rinken. Holloway var en chansning från AHL och Pikkarainen har en spelstil som lika gärna kan resultera i succé som flopp.
Säsongens inledande matcher blev också lite halvdana, men nu har Skellefteå sakta men säkert kommit igång igen och vunnit sju av sina åtta senaste matcher. Man stoltserar med Elitseriens näst bästa offensiv och defensiv – och toppar tabellen.
Möller har inlett med åtta poäng (4+4) efter Skellefteås 13 matcher, vilket ändå får ses som godkänt sett till förutsättningarna. Holloway har även han inlett med 4+4, vilket också det är ett gott betyg. Goren i sin tur har smällt in tolv poäng (4+8) och toppar den interna poängligan. Från blålinjen har Pikkarainen levererar ett mål och sex assist.
Dessutom fortsätter Erik Forssell och Jimmie Ericsson på den inslagna vägen efter slutspelet och Pierre-Edouard Bellemare har redan gjort fem mål och tio poäng, jämförbart med hans tio fullträffar och 18 poäng på hela förra säsongen.
Skellefteå och nyförvärven har, baserat på den första månaden, imponerat. Produktionen från fjolårets fruktade förstakedja har ersatts av såväl nyförvärven som övriga spelare och defensiven är pålitlig.
De frågetecken som omgärdade laget inför serien har rätats ut till utropstecken – det är att ge svar på tal.
