Hockeyzon
2012-09-16 16:50
Krönika: Tåget går – vågar Elitserien hoppa på?
Lockouten i NHL är nu ett faktum. Den kan fortgå i en månad – eller så ställs hela säsongen in. I dagsläget är det ingen som vet. Men ligor runt om i Europa, med KHL i spetsen, börjar nu få kontakt med NHL-spelare. Tåget går således – vågar Elitserien hoppa på?
Niclas Viberg
10 kommentarer
Att NHL skulle utlysa lockout tidigt under söndagsmorgonen var väntat – men när nu lockouten är ett faktum börjar ligor runt om i Europa rusta för att ta emot NHL-spelare. KHL står föga förvånande i täten i racet om stjärnorna, men även de tyska och schweiziska ligorna är attraktiva.
Ja, till och med självaste HockeyAllsvenskan förväntas kunna knyta till sig några namn.
Men lagen i Elitserien, sannolikt Europas näst bästa liga efter den i mina ögon självskrivna KHL, tvingas snällt titta på medan den ena stjärnan efter den andra försvinner till andra ligor.
Redan nu har lag, framför allt i KHL, kommit överens med spelare om lockout-kontrakt – oavsett om lockouten sträcker sig över en månad eller hela säsongen. Den ena spelaren efter den andra säkras upp, och det är bara en tidsfråga innan svenska spelare börjar rikta sitt fokus mot Europa – och således kan vara förlorade för Elitserielagen om lockouten varar hela säsongen.
---
Ingen kan påstå att Modo inte vill förstärka upp sitt lag rent generellt, men framför allt efter Samuel Påhlssons skada. Som om det inte räcker är ju även Mattias Ritola skadad. Och nog sneglar Frölunda mot Henrik Lundqvist, Daniel Alfredsson, Loui Eriksson och Erik Karlsson?
Vilka stordåd skulle inte Henrik Zetterberg kunna uträtta för Timrå? Hur skulle Brynäs förstakedja se ut med Nicklas Bäckström och Jakob Silfverberg? Johan Franzén skulle nog göra sig rätt bra jämte Calle Söderberg?
Nu är det givetvis inte bara guld och gröna skogar i och med en lockout. Försäkringarna för varje enskild spelare kan bli en tung kostnad – men visst bör ansvaret helt och hållet ligga på klubbarna i den frågan?
Har man råd med spelare, antingen med egna medel eller via externa finansiärer, bör man också ges möjligheten att skriva kontrakt med dem. Finns inte de ekonomiska musklerna får man gilla läget – precis som det är på den ”vanliga” marknaden.
---
Att Elitserien ska kunna locka till sig en stor mängd ryska, finska, tjeckiska eller slovakiska stjärnor är väl att hoppas på för mycket, alternativt en dröm – men nog bör den högsta ligan i en stark hockeynation tillåta att landets bästa spelare är välkomna på hemmaplan?
Nu kan det istället mycket väl bli som så att tvillingarna Sedin, Alfredsson, Karlsson, Zetterberg, Lundqvist, Eriksson, Alfredsson, Bäckström, Franzén och en hel drös med duktiga svenska hockeyspelare söker sig till landets andradivision – eller, i värsta fall, utomlands.
Men alla, framför allt, yngre spelare som i den efterföljande dominoeffekten kommer petas ner i divisionerna då? Är det inte synd om alla dem, undrar ni nu? Synd och synd – de kommer sannolikt att få chansen att lira tunga minuter i toppkedjor eller toppbackpar, något de kanske inte gör i Elitserien och HockeyAllsvenskan. Det i sin tur bör främja utvecklingen för såväl individen som svensk hockey.
---
Just HockeyAllsvenskan kan dra en vinstlott på Elitseriens beslut att inte välkomna NHL-spelare. Redan nu börjar seriens lag kopplas samman med attraktiva spelare, både så kallade hemvändare och andra kontakter man kan tänkas ha – och det kan vara precis den skjuts som andraligan behöver i sin mediala konkurrens med Elitserien.
Nog skulle TV, radio och tidningar – för att inte prata om publiken – lockas av att få se våra svenska NHL-spelare på hemmaplan, oavsett om det så bara rör sig om en månad eller två. Kan klubbarna ta försäkringskostnaden kommer HockeyAllsvenskan att dra många blickar åt sig.
Elitserien, då? Ja, nu går tåget – det är dags att hoppa på.
Ja, till och med självaste HockeyAllsvenskan förväntas kunna knyta till sig några namn.
Men lagen i Elitserien, sannolikt Europas näst bästa liga efter den i mina ögon självskrivna KHL, tvingas snällt titta på medan den ena stjärnan efter den andra försvinner till andra ligor.
Redan nu har lag, framför allt i KHL, kommit överens med spelare om lockout-kontrakt – oavsett om lockouten sträcker sig över en månad eller hela säsongen. Den ena spelaren efter den andra säkras upp, och det är bara en tidsfråga innan svenska spelare börjar rikta sitt fokus mot Europa – och således kan vara förlorade för Elitserielagen om lockouten varar hela säsongen.
---
Ingen kan påstå att Modo inte vill förstärka upp sitt lag rent generellt, men framför allt efter Samuel Påhlssons skada. Som om det inte räcker är ju även Mattias Ritola skadad. Och nog sneglar Frölunda mot Henrik Lundqvist, Daniel Alfredsson, Loui Eriksson och Erik Karlsson?
Vilka stordåd skulle inte Henrik Zetterberg kunna uträtta för Timrå? Hur skulle Brynäs förstakedja se ut med Nicklas Bäckström och Jakob Silfverberg? Johan Franzén skulle nog göra sig rätt bra jämte Calle Söderberg?
Nu är det givetvis inte bara guld och gröna skogar i och med en lockout. Försäkringarna för varje enskild spelare kan bli en tung kostnad – men visst bör ansvaret helt och hållet ligga på klubbarna i den frågan?
Har man råd med spelare, antingen med egna medel eller via externa finansiärer, bör man också ges möjligheten att skriva kontrakt med dem. Finns inte de ekonomiska musklerna får man gilla läget – precis som det är på den ”vanliga” marknaden.
---
Att Elitserien ska kunna locka till sig en stor mängd ryska, finska, tjeckiska eller slovakiska stjärnor är väl att hoppas på för mycket, alternativt en dröm – men nog bör den högsta ligan i en stark hockeynation tillåta att landets bästa spelare är välkomna på hemmaplan?
Nu kan det istället mycket väl bli som så att tvillingarna Sedin, Alfredsson, Karlsson, Zetterberg, Lundqvist, Eriksson, Alfredsson, Bäckström, Franzén och en hel drös med duktiga svenska hockeyspelare söker sig till landets andradivision – eller, i värsta fall, utomlands.
Men alla, framför allt, yngre spelare som i den efterföljande dominoeffekten kommer petas ner i divisionerna då? Är det inte synd om alla dem, undrar ni nu? Synd och synd – de kommer sannolikt att få chansen att lira tunga minuter i toppkedjor eller toppbackpar, något de kanske inte gör i Elitserien och HockeyAllsvenskan. Det i sin tur bör främja utvecklingen för såväl individen som svensk hockey.
---
Just HockeyAllsvenskan kan dra en vinstlott på Elitseriens beslut att inte välkomna NHL-spelare. Redan nu börjar seriens lag kopplas samman med attraktiva spelare, både så kallade hemvändare och andra kontakter man kan tänkas ha – och det kan vara precis den skjuts som andraligan behöver i sin mediala konkurrens med Elitserien.
Nog skulle TV, radio och tidningar – för att inte prata om publiken – lockas av att få se våra svenska NHL-spelare på hemmaplan, oavsett om det så bara rör sig om en månad eller två. Kan klubbarna ta försäkringskostnaden kommer HockeyAllsvenskan att dra många blickar åt sig.
Elitserien, då? Ja, nu går tåget – det är dags att hoppa på.
