Hockeyzon
2020-03-13 11:31
Krönika: Utan publiken bör slutspelet ställas in – gårdagens matcher kändes inte rätt
Introt går, speakern välkomnar spelarna in på isen med lika stämningshöjande röst som vanligt. C-more bjuder på alla möjliga häftiga vinklar och det är nu, nu som den andra Hockeyallsvenska finalomgången ska spelas och SHL kör sina sista avgörande bataljer för att säkra placeringar inför vad som komma skall och publiken... är inte där.
Viktor Alner
Gårdagen hade kunnat vara som vilken dag som helst under en härlig hockeyvår. Men nu var det inte så. För när lamporna tändes och när domaren signalerade och släppte pucken vid matchernas första tekningar stod arenorna ödsligt tomma. Nästan en apokalyptisk känsla i en tid då hockeyn ska vara som roligast.
Ingen klack sjöng sina ramsor, ingen åskådare applåderade. Ingen sa ifrån vid domarnas beslut, inga busvisslingar hördes, inga jubel ekade vid målen.
Det var tyst, ödsligt och bara allmänt tomt.
Jag zappade mellan matcherna. Björklöven – MoDo, Brynäs – Örebro, Luleå – Skellefteå … näe, inte ens Frölunda – Djurgården kändes häftigt. Det blev en träningsmatchkänsla över hela kvällen. Men vi är inte i augusti, vi är i mars... och det här blev bara fel.
Situationen gjorde mig övertygad om en fråga jag annars velat kring. Om regeringens rådande beslut kvarstår om två veckor – avsluta säsongen. Det blir bara märkligt att spela ett slutspel med tomma läktare, det blir på något sätt inte värdigt ishockeyn.
Det var nog ingen, vare sig spelare, tränare, materialare, vaktmästare, journalist eller skribent som befann sig i arenorna som tyckte att det här var någon bra idé. Det slog heller inte väl ut genom TV-rutan… det kändes avslaget.
Det var tydligt att spelarna saknade publiken. I stora delar av matcherna var intensiteten låg och det fanns inte ens skäl till det där lilla extra gruffandet mellan spelarna. Känslorna tvingades fram, det kom inte naturligt på samma sätt som det brukar.
Något positivt i detta, som bland annat Frölundas tränare Roger Rönnberg påtalade i en intervju, är att det blir tydligt för klubbarna hur viktiga publiken är. Jag hoppas att SHL kommer att ta sin publik på mera allvar i fortsättningen – framförallt att klubbarna verkligen inser vikten av bra stämning och att man behandlar sina aktiva ståplatssupportrar med den respekt som de verkligen förtjänar.
Men ett slutspel utan publik?
Nej tack.
Ingen klack sjöng sina ramsor, ingen åskådare applåderade. Ingen sa ifrån vid domarnas beslut, inga busvisslingar hördes, inga jubel ekade vid målen.
Det var tyst, ödsligt och bara allmänt tomt.
Jag zappade mellan matcherna. Björklöven – MoDo, Brynäs – Örebro, Luleå – Skellefteå … näe, inte ens Frölunda – Djurgården kändes häftigt. Det blev en träningsmatchkänsla över hela kvällen. Men vi är inte i augusti, vi är i mars... och det här blev bara fel.
Situationen gjorde mig övertygad om en fråga jag annars velat kring. Om regeringens rådande beslut kvarstår om två veckor – avsluta säsongen. Det blir bara märkligt att spela ett slutspel med tomma läktare, det blir på något sätt inte värdigt ishockeyn.
Det var nog ingen, vare sig spelare, tränare, materialare, vaktmästare, journalist eller skribent som befann sig i arenorna som tyckte att det här var någon bra idé. Det slog heller inte väl ut genom TV-rutan… det kändes avslaget.
Det var tydligt att spelarna saknade publiken. I stora delar av matcherna var intensiteten låg och det fanns inte ens skäl till det där lilla extra gruffandet mellan spelarna. Känslorna tvingades fram, det kom inte naturligt på samma sätt som det brukar.
Något positivt i detta, som bland annat Frölundas tränare Roger Rönnberg påtalade i en intervju, är att det blir tydligt för klubbarna hur viktiga publiken är. Jag hoppas att SHL kommer att ta sin publik på mera allvar i fortsättningen – framförallt att klubbarna verkligen inser vikten av bra stämning och att man behandlar sina aktiva ståplatssupportrar med den respekt som de verkligen förtjänar.
Men ett slutspel utan publik?
Nej tack.
