Hockeyzon
2015-01-07 20:43
Hockeybloggen: Luleå bäst i Sverige på tröjhissningar!
Mathias Nilsson
4 kommentarer
Igår hyllades en av ligans största spelare genom tiderna och fick sin tröja hissad i taket. Visste du det? Nej? Inte undra på - förutom lokalmedia i Norrbotten fann jag få inom riksmedia som nämnde detta. Inte mer än ett omnämnande i ett blogginlägg av Mattias Ek på Expressen att Stefan ”Skuggan” Nilsson skulle få sin tröja hissad den här kvällen.
Det är ett bottenbetyg till sportpressen då det rör sig om en av ligans största passningsgenier genom tiderna. 414 framspelade mål och en andraplats i ligans historia för flest framspelade mål borde få större rubriker, även utanför Norrbotten.
Men lämnar vi det åt sidan så var det en magisk afton i Luleå, jag var på plats. Fansen var på plats, klubbens hjältar var på plats och huvudpersonen själv förstås. Stefan ”Skuggan” Nilsson klev ut genom björngapet en sista gång och möttes av publiken som skanderade hans namn. Efter ett tacktal där han hade svårt att hålla tårarna tillbaka, skickades tröjan långsamt upp till taket med stämningsfull musik.
Det låg en vördnad och kärlek genom hela ceremonin.
Jag har alltid älskat tröjhissningar och beundrat hur de i NHL verkligen hyllar sina hjältar på ett magnifikt sätt. SHL har långsamt tagit efter traditionen i Nordamerika, men jag sticker ut hakan och säger Luleå lyckats bäst på att hylla sina hjältar. Ni kan anklaga mig för att vara partisk då jag tillhör Luleåredaktionen på svenskafans. Men om ni inte tar mitt ord, så ta Nicklas Lidströms. Tidernas största svenska back var på plats. Han hamnade där egentligen av en slump då han rest dit för att träffa Tomas Holmström, som var givetvis inbjuden till hyllningen av ”Skuggan” då de två tog SM-guld tillsammans 1996. Och dit ”Homer” går, följer även ”Lidas”. Radarpar som de är från sina många år tillsammans i Detroit.
Lidström fick sin tröja hissad i Detroit förra året och legendaren ansåg Luleås hyllning var minst lika värdig som hyllningarna i NHL. Och han var säker på sin sak att ”Skuggan” hade platsat i ligan om luleåsonen fått chansen:
– Han var en spelare som hittade de öppnande passningarna och skapade tid åt sig själv och andra. "Skuggan" hade ett fantastiskt spelsinne. Han hade passat alldeles utmärkt där borta med sin blick för spelet.
(När det kommer från backlegendaren lägger det ännu större skam på medias tystnad kring hissningen.)
Jag har sett fler tröjhissningar av klubbar i SHL. Det finns ingen klubb som lägger ned lika mycket tid, tålamod och inte minst vördnad i upplägget som Luleå. Stunden ska åtnjutas på ett stämningsfullt sätt, både för huvudpersonen och publikens skull som tar farväl. Jarmo Myllys var så pass stor ikon i klubben att gåshuden reste sig direkt han klev ut genom björngapet till sin gamla line up-låt med Alice Cooper, avslutat med ett pucknedsläpp mellan målvakterna i de båda lagen. En fin touch, då det rörde sig om ligans mest offensiva målvakt genom tiderna som fick sin tröja hissad.
Hos andra SHL-klubbar lägger man ned energi, men inramningen blir aldrig så pass stämningsfull att man avundas killen som får sin tröja hissad i taket. Och det är klubbarnas eget fel. 2009, Jörgen Jönssons tröja hissas. Han rullar in på isen i en bil i Löfbergs lila Arena. Skrytigt och lite självgott, väldigt mycket Färjestad. Men han gör det till ledmotivet av Rocky!? - Usch, värsta klichén inom sportvärlden och borde förbjudas. 2012, Challe Berglunds tröja hissas på Hovet, till ledmotivet av Terminator 2 som ska få oss ta till näsduken. - Minns Challe, minns Arnold..
Snälla..
Det är ett bottenbetyg till sportpressen då det rör sig om en av ligans största passningsgenier genom tiderna. 414 framspelade mål och en andraplats i ligans historia för flest framspelade mål borde få större rubriker, även utanför Norrbotten.
Men lämnar vi det åt sidan så var det en magisk afton i Luleå, jag var på plats. Fansen var på plats, klubbens hjältar var på plats och huvudpersonen själv förstås. Stefan ”Skuggan” Nilsson klev ut genom björngapet en sista gång och möttes av publiken som skanderade hans namn. Efter ett tacktal där han hade svårt att hålla tårarna tillbaka, skickades tröjan långsamt upp till taket med stämningsfull musik.
Det låg en vördnad och kärlek genom hela ceremonin.
Jag har alltid älskat tröjhissningar och beundrat hur de i NHL verkligen hyllar sina hjältar på ett magnifikt sätt. SHL har långsamt tagit efter traditionen i Nordamerika, men jag sticker ut hakan och säger Luleå lyckats bäst på att hylla sina hjältar. Ni kan anklaga mig för att vara partisk då jag tillhör Luleåredaktionen på svenskafans. Men om ni inte tar mitt ord, så ta Nicklas Lidströms. Tidernas största svenska back var på plats. Han hamnade där egentligen av en slump då han rest dit för att träffa Tomas Holmström, som var givetvis inbjuden till hyllningen av ”Skuggan” då de två tog SM-guld tillsammans 1996. Och dit ”Homer” går, följer även ”Lidas”. Radarpar som de är från sina många år tillsammans i Detroit.
Lidström fick sin tröja hissad i Detroit förra året och legendaren ansåg Luleås hyllning var minst lika värdig som hyllningarna i NHL. Och han var säker på sin sak att ”Skuggan” hade platsat i ligan om luleåsonen fått chansen:
– Han var en spelare som hittade de öppnande passningarna och skapade tid åt sig själv och andra. "Skuggan" hade ett fantastiskt spelsinne. Han hade passat alldeles utmärkt där borta med sin blick för spelet.
(När det kommer från backlegendaren lägger det ännu större skam på medias tystnad kring hissningen.)
Jag har sett fler tröjhissningar av klubbar i SHL. Det finns ingen klubb som lägger ned lika mycket tid, tålamod och inte minst vördnad i upplägget som Luleå. Stunden ska åtnjutas på ett stämningsfullt sätt, både för huvudpersonen och publikens skull som tar farväl. Jarmo Myllys var så pass stor ikon i klubben att gåshuden reste sig direkt han klev ut genom björngapet till sin gamla line up-låt med Alice Cooper, avslutat med ett pucknedsläpp mellan målvakterna i de båda lagen. En fin touch, då det rörde sig om ligans mest offensiva målvakt genom tiderna som fick sin tröja hissad.
Hos andra SHL-klubbar lägger man ned energi, men inramningen blir aldrig så pass stämningsfull att man avundas killen som får sin tröja hissad i taket. Och det är klubbarnas eget fel. 2009, Jörgen Jönssons tröja hissas. Han rullar in på isen i en bil i Löfbergs lila Arena. Skrytigt och lite självgott, väldigt mycket Färjestad. Men han gör det till ledmotivet av Rocky!? - Usch, värsta klichén inom sportvärlden och borde förbjudas. 2012, Challe Berglunds tröja hissas på Hovet, till ledmotivet av Terminator 2 som ska få oss ta till näsduken. - Minns Challe, minns Arnold..
Snälla..
