Hockeyzon
2021-10-01 03:40
Lundskog: ”Aldrig upplevt något mäktigare”
”Det spelades en hockeymatch också men en sådan här kväll vill jag inte lägga tid på att analysera vare sig powerplay, boxplay eller något som helst spelsystem. "Ikväll vill jag endast bara njuta av att idrottens hjärta och lungor är på plats ute i arenorna igen. "Det väger tyngre än alla spelmässiga segrar därute”
Andreas Lundskog
Den tionde mars 2020 såg jag hur Örebro besegrade Leksand med hela 4–0. Det var fest och hockeyfeber inne i Behrn Arena som kokade. Det vi inte visste då var att hela världen bara skulle vändas upp och ned bara några dagar senare. Hela 569 dagar tog det innan vi fick uppleva en hockeymatch med näst intill fulla läktare igen.
Det har upplevts som en evighet fylld av en gråtrist pandemivardag fylld av oro, rädsla och ovisshet. Människor har förlorat nära och kära därute till följd av det hemska viruset. Vissa har förlorat sina arbeten i samhället och ute i det sociala livet har vi tvingats att isolera oss från varandra.
Men under denna torsdagsafton inne göteborgarnas eget Kållesuem kändes det som att livet var tillbaka på riktigt. Jag vet att pandemin är långt ifrån över och att vi fortsatt ska iaktta försiktighet i det som vi gör.
Att få uppleva en återförening av hockeyfamiljen inne i den rymdskeppsformade arenan kändes som den viktigaste segern någonsin. Redan inför matchen var det som att pulsen nästan gick att ta på ute på Valhallavägen. Utanför arenan spatserade varenda Göteborgare iklädda Frölundatröjor. Hela arenaområdet andades passion, förväntan, lättnad och en jäkla kärlek till sitt lag.
För några veckor sedan fick jag faktiskt en fråga av en nära vän som undrade varför jag har fastnat så mycket för sport? Jag svarade med blixtsnabbt med två ord, gemenskap och passion.
Att få uppleva så många sluta sig samma för ett och samma mål. Oavsett samhällsklass eller bakgrund. In till idrotten är alla välkomna. Och tillsammans kan människor bygga något stort och oerhört mäktigt.
Totalt hade 10702 hittat till Scandinavium för den första matchen efter publikrestriktionerna.
Det fick vi verkligen uppleva ikväll där 10702 personer nästan fick taket till att lyfta inne i Scandinavium. Röstvågorna fick hela betongen att vibrera när supportrarna stämde upp i en körsäsong som träffade hockeyhjärtat, synen av att se så enormt många människor ge stående ovationer till ett lag. I idrottssammanhang har jag aldrig upplevt något mäktigare tidigare.
Att se äldre som unga leva ut sina känslor med passion och engagemang. Att få se människor träffas och trivas återigen. Det gav en gåshudskänsla som pulserade från hjärtat rakt ut till varenda fingerspets.
Det spelades en hockeymatch också men en sådan här kväll vill jag inte lägga tid på att analysera vare sig powerplay, boxplay eller något som helst spelsystem. Ikväll vill jag endast bara njuta av att idrottens hjärta och lungor är på plats ute i arenorna igen.
Det väger tyngre än alla spelmässiga segrar därute.
Det har upplevts som en evighet fylld av en gråtrist pandemivardag fylld av oro, rädsla och ovisshet. Människor har förlorat nära och kära därute till följd av det hemska viruset. Vissa har förlorat sina arbeten i samhället och ute i det sociala livet har vi tvingats att isolera oss från varandra.
Men under denna torsdagsafton inne göteborgarnas eget Kållesuem kändes det som att livet var tillbaka på riktigt. Jag vet att pandemin är långt ifrån över och att vi fortsatt ska iaktta försiktighet i det som vi gör.
Att få uppleva en återförening av hockeyfamiljen inne i den rymdskeppsformade arenan kändes som den viktigaste segern någonsin. Redan inför matchen var det som att pulsen nästan gick att ta på ute på Valhallavägen. Utanför arenan spatserade varenda Göteborgare iklädda Frölundatröjor. Hela arenaområdet andades passion, förväntan, lättnad och en jäkla kärlek till sitt lag.
För några veckor sedan fick jag faktiskt en fråga av en nära vän som undrade varför jag har fastnat så mycket för sport? Jag svarade med blixtsnabbt med två ord, gemenskap och passion.
Att få uppleva så många sluta sig samma för ett och samma mål. Oavsett samhällsklass eller bakgrund. In till idrotten är alla välkomna. Och tillsammans kan människor bygga något stort och oerhört mäktigt.
Totalt hade 10702 hittat till Scandinavium för den första matchen efter publikrestriktionerna.
Det fick vi verkligen uppleva ikväll där 10702 personer nästan fick taket till att lyfta inne i Scandinavium. Röstvågorna fick hela betongen att vibrera när supportrarna stämde upp i en körsäsong som träffade hockeyhjärtat, synen av att se så enormt många människor ge stående ovationer till ett lag. I idrottssammanhang har jag aldrig upplevt något mäktigare tidigare.
Att se äldre som unga leva ut sina känslor med passion och engagemang. Att få se människor träffas och trivas återigen. Det gav en gåshudskänsla som pulserade från hjärtat rakt ut till varenda fingerspets.
Det spelades en hockeymatch också men en sådan här kväll vill jag inte lägga tid på att analysera vare sig powerplay, boxplay eller något som helst spelsystem. Ikväll vill jag endast bara njuta av att idrottens hjärta och lungor är på plats ute i arenorna igen.
Det väger tyngre än alla spelmässiga segrar därute.
