Hockeyzon
2020-06-12 16:30
Min favoritspelare – Johannes Forsberg: ”Killen som Gretzky ansåg vara en av världens smartaste spelare”
Johannes Forsberg tar oss på djupet om Niklas Sundström, hans favoritspelare.
Niclas Viberg
Som supporter håller man allt som oftast fast vid sitt favoritlag. Man svävar på moln vid framgångarna och våndas vid motgångarna. Men hur förhåller man sig till favoritspelare?
Varför har man fastnat för just sin favoritspelare? Vad är det som gör honom så bra? Hur får man ur mest av honom? Hur ser man på en spelares uppgång och fall? Vad skulle hända om han skulle byta lag?
Vi kollar av läget med olika fans och turen är nu framme vid Modo-supportern Johannes Forsberg – vars favoritspelare är Niklas Sundström.
---
Vad är det som gör just Sundström till din favoritspelare?
Han tillhörde den där gyllene generation från MoDo Hockey som blev så stora i hockeyvärlden. Utöver honom känner ju alla till Peter Forsberg och Markus Näslund och alla gick på något vis under kategorin favoritspelare. De satte Örnsköldsvik på hockeykartan. Det har ju kommit framgångsrika spelare från MoDo tidigare, men de tillhörde en annan generation och det var just denna generation som jag följde varje hemmamatch i Kempehallen.
De blir så tight förknippade med min uppväxt. Man brukar prata om 73:orna i MoDo. Sundström är född 1975 och Timander 1974, men när man pratar om 73:orna så handlar det även om dem. Det som gjorde Sundström speciell i mina ögon är att han tillbringade så många säsonger i MoDo Hockey efter sin NHL-karriär.
Han kom tillbaka som 31-åring och var fortfarande en fruktansvärt duktig hockeyspelare. Många med mej såg honom som elitseriens bästa center under flera år. Jag kanske ska tillägga att jag pratar om Sundström nu främst som en spelare i elitserien och inte främst om honom som spelare i NHL.
I NHL var han respekterad med nådde ju aldrig upp till de höjder som Peter Forsberg eller Markus Näslund gjorde. Han var däremot ansedd som en av ligans bättre defensiva spelare under flera säsonger.
Vad tycker du var hans styrkor?
I NHL såg man på Niklas Sundström som en defensivspecialist, han fick ofta vara den som städade i kedjeformationen, men var ju så pass skicklig att han kunde göra en del poäng med. Det var en duktig tvåvägsspelare som var otroligt smart på isen. De är killen som Wayne Gretzky ansåg vara en av världens smartaste spelare som han någonsin spelat med, en spelare som han själv ville spela med.
Jag vill framförallt lyfta fram hans blick för spelet. Sundström åkte inte snabbt. Fan, jag kan inte ens minnas att jag sett honom finta en spelare? Han stod alltid så rätt placerad och hade de där mjuka handlederna som gjorde honom till en sådan fin framspelare. Han användes i PP och BP och kunde vara ett hot i offensiven samtidigt som han var en av de bästa i defensiven.
I elitserien kom hans offensiva förmågor fram på ett annat vis då han fick bära sin egen toppkedja tillsammans med Per-Åge Skröder. Och det var väldigt få spelare som misslyckades då de fick spela bredvid dessa två. Tredjelänken skulle i princip vara oduglig för att inte skramla ihop sina poäng. Så jag lyfter fram hans blick för spelet, hur smart han var på isen, hans fina passningar och att han var så duktig som han var i både offensiven och defensiven.
Och svagheter?
Ja alltså, det gick ju inte fort på skridskorna. Och sen var han ju jädrigt grinig av sej och tog väl en del utvisningar bara på gnäll.
Minns du något av hans första sejour i Modo, innan han tog klivet över till NHL? Hann du fastna för honom då och hur kändes det i så fall när han stack över?
Han hamnade ju lite i skymundan av Markus Näslund och Peter Forsberg. Han är ju med i den där klassiska elitseriefinalen mot Malmö när Peter Forsberg blir så arg på Börje att han skulle vilja dra på han en smäll (och om ni frågar mej förstår jag honom efter den serien och hur han blev behandlad på isen). Men sen drar Sundström till NHL. Två är yngre än både Näslund och Forsberg.
Så hans "sample" innan är inte lika starka som för de två tidigare. Så jag måste svara ärligt att jag inte kommer ihåg lika mycket av honom innan NHL som av både Forsberg och Näslund. Det jag kommer ihåg är ju att han var omtalad i stan och att man tyckte att han var duktig. Men det var ju framförallt de två andra som stal showen i rampljuset
Hur noggrant följde du honom under NHL-åren? Påverkade han ett eventuellt NHL-intresse?
Jag följde NHL dagligen. Men nu kommer vi ju till en punkt där jag visar hur gammal jag egentligen är. Ni som känner igen er i det här vet nog vad jag pratar om. Det fanns inga streams, inga tv-kanaler som sände NHL i Sverige, det fanns för fan inte ens internet innan jag gick i gymnasiet.
Det jag gjorde varje dag var samma sak. Jag åkte hem efter skolan och det första jag gjorde var att kolla på Text-tv hur det hade gått för MoDograbbarna. Om de var med i poängprotokollet och om laget hade torskat eller vunnit. Sedan väntade man på kvällens sportnytt och där hoppades man få en glimt av något de hade uträttat.
Så ja, jag följde NHL på det sättet man kunde följa NHL på den tiden. Och absolut, det var direkt avgörande för mitt NHL-intresse att Sundström, Forsberg och Näslund hade åkt över till ligan. Det var där det startade på något vis. Nu är jag en allätare av NHL där jag uppskattar matcherna och de bra spelarna i de olika föreningarna utan att ha en favoritklubb.
Jag tror att jag är så emotionellt skadad av att vara en sådan helhjärtad MoDosupporter att jag inte orkar släppa in en ny klubb i mitt hjärta, för jag mår så jävla dåligt när det går tungt.
Sundström spenderade lockouten 04/05 i Italien – minns du hur man tog emot det i Modo?
Som jag minns det så hamnade det lite i skymundan av Samuel Påhlsson. Sundström valde att åka till Milano på grund av skatter. Och även om det grymtades lite kring detta så var det Påhlsson man riktade in sej på.
Han valde ju att komma hem till Sverige man att spela i Frölunda och det såg man inte på med någon vidare munterhet. Jag tror Sundström undvek en hel del kritik tack vare att Påhlsson gick till Frölunda och blev offer nr 1.
Hur togs han emot när han vände hem 2006?
Det var ju en enorm glädje när han kom tillbaka. Men att han skulle vara så bra som han faktiskt var i elitserien, det hade jag nog inte vågat hoppas på.
Med vilka kedjekamrater fick man ut mest av honom under sin andra sejour i Modo?
Tredje länken spelade nästan ingen roll för duon Sundström och Skröder var så pass duktig att nästan vem som helst kunde trilla in på ett bananskal. Men visst, Sundström hade inte fått så många assistpoäng om han inte hade spelat med Skröder som var en utpräglad målgörare! Så de var ju viktiga för varandra och MoDo.
Och det finns ju till och med under andra sejouren i MoDo Hockey där han återförenas med Peter Forsberg och Markus Näslund 2009. Den kedjan är rätt sjuk.
Men jag vill ändå lyfta fram Per-Åge Skröder, Niklas Sundström och Mats Zuccarello Aasen. De spelade tillsammans under två säsonger innan Zuccarello åkte till NHL. Zuccarello var på väg mot poängligasegern redan under sin första säsong men blev skadad och tog den säsongen efter istället.
Zuccarello var så pass duktig att han kunde göra saker för Sundström. Han var teknisk och hade otroligt bra blick för spelet och kunde se isen fint. Den kedjan tycker jag var speciell, där alla bidrog med sin skicklighet.
Hur stor betydelse skulle du säga att Sundström hade i Modos SM-guld 2007?
Jag skulle nog vilja säga att den är direkt avgörande. Han spelade i alla viktiga lägen och var en gigant i offensiven och defensiven. Om vi inte hade haft den centeruppställningen vi hade det året hade vi aldrig tagit oss förbi Timrå. I den upplagan hade MoDo både Svartvadet och Sundström som kunde äta viktiga minuter, som hade erfarenhet och kylan och kunde göra sina kedjekamrater bättre.
Sundström har gjort sjunde flest poäng och flest assist genom tiderna i Modo – hur högt håller du honom i ett historiskt perspektiv?
Han gjorde 7 säsonger för MoDo efter hans NHL-karriär och är en kultspelare i klubben som bidragit otroligt mycket. Vi har Mattias Timander, Nils Johansson, Per Lundqvist, Magnus Wernblom, Anders Hedberg, Peter Forsberg och Per Svartvadet som "retired numbers". Jag tycker han ska vara där.
Hur kändes det när han slutade 2013?
Jag minns faktiskt att jag skrev en krönika kring det. "En Härförares farväl #24" till Svenska Fans sidan. Jag minns att jag skrev den med en öl bredvid mej och en tår längst min kind. Jag kollade faktiskt igenom den nu när jag fick frågan av dej och jag tycker jag sammanfattar rätt bra hur jag kände.
Det var efter att man förlorat kvartsfinalserien mot Färjestad. "För min egen del är det mycket känslor i att han slutar. Om jag ska vara helt ärlig så känns det värre än att laget förlorade kvartsfinalserien mot FBK. Hans namn och närvaro på isen är så starkt förknippat med Modo Hockey för mig."
Jag minns även att jag var helt övertygad om att han skulle spela i Ulvö Hockey säsongen efter. Även det finns i krönikan och det var ju helt åt skogarna fel. Men jag tycker den är fin ändå då det är en hyllning till en av mina absoluta favoritspelare.
Det finns både en sorg, förundran, tacksamhet och stolthet då våra favoriter slutar att spela hockey. Sorgen över att vi aldrig tror att vi ska få se något liknande igen. Förundran över hur snabbt en karriär gått och hur mycket äldre vi själv hunnit bli under den tiden. En tacksamhet för att vi på sidan om fick vara en del av denna fantastiska karriär.
Och en stolthet över att de representerat och blivit en symbol för den klubb vi älskar.
---
Hur ser du på Niklas Sundström?
Varför har man fastnat för just sin favoritspelare? Vad är det som gör honom så bra? Hur får man ur mest av honom? Hur ser man på en spelares uppgång och fall? Vad skulle hända om han skulle byta lag?
Vi kollar av läget med olika fans och turen är nu framme vid Modo-supportern Johannes Forsberg – vars favoritspelare är Niklas Sundström.
---
Vad är det som gör just Sundström till din favoritspelare?
Han tillhörde den där gyllene generation från MoDo Hockey som blev så stora i hockeyvärlden. Utöver honom känner ju alla till Peter Forsberg och Markus Näslund och alla gick på något vis under kategorin favoritspelare. De satte Örnsköldsvik på hockeykartan. Det har ju kommit framgångsrika spelare från MoDo tidigare, men de tillhörde en annan generation och det var just denna generation som jag följde varje hemmamatch i Kempehallen.
De blir så tight förknippade med min uppväxt. Man brukar prata om 73:orna i MoDo. Sundström är född 1975 och Timander 1974, men när man pratar om 73:orna så handlar det även om dem. Det som gjorde Sundström speciell i mina ögon är att han tillbringade så många säsonger i MoDo Hockey efter sin NHL-karriär.
Han kom tillbaka som 31-åring och var fortfarande en fruktansvärt duktig hockeyspelare. Många med mej såg honom som elitseriens bästa center under flera år. Jag kanske ska tillägga att jag pratar om Sundström nu främst som en spelare i elitserien och inte främst om honom som spelare i NHL.
I NHL var han respekterad med nådde ju aldrig upp till de höjder som Peter Forsberg eller Markus Näslund gjorde. Han var däremot ansedd som en av ligans bättre defensiva spelare under flera säsonger.
Vad tycker du var hans styrkor?
I NHL såg man på Niklas Sundström som en defensivspecialist, han fick ofta vara den som städade i kedjeformationen, men var ju så pass skicklig att han kunde göra en del poäng med. Det var en duktig tvåvägsspelare som var otroligt smart på isen. De är killen som Wayne Gretzky ansåg vara en av världens smartaste spelare som han någonsin spelat med, en spelare som han själv ville spela med.
Jag vill framförallt lyfta fram hans blick för spelet. Sundström åkte inte snabbt. Fan, jag kan inte ens minnas att jag sett honom finta en spelare? Han stod alltid så rätt placerad och hade de där mjuka handlederna som gjorde honom till en sådan fin framspelare. Han användes i PP och BP och kunde vara ett hot i offensiven samtidigt som han var en av de bästa i defensiven.
I elitserien kom hans offensiva förmågor fram på ett annat vis då han fick bära sin egen toppkedja tillsammans med Per-Åge Skröder. Och det var väldigt få spelare som misslyckades då de fick spela bredvid dessa två. Tredjelänken skulle i princip vara oduglig för att inte skramla ihop sina poäng. Så jag lyfter fram hans blick för spelet, hur smart han var på isen, hans fina passningar och att han var så duktig som han var i både offensiven och defensiven.
Och svagheter?
Ja alltså, det gick ju inte fort på skridskorna. Och sen var han ju jädrigt grinig av sej och tog väl en del utvisningar bara på gnäll.
Minns du något av hans första sejour i Modo, innan han tog klivet över till NHL? Hann du fastna för honom då och hur kändes det i så fall när han stack över?
Han hamnade ju lite i skymundan av Markus Näslund och Peter Forsberg. Han är ju med i den där klassiska elitseriefinalen mot Malmö när Peter Forsberg blir så arg på Börje att han skulle vilja dra på han en smäll (och om ni frågar mej förstår jag honom efter den serien och hur han blev behandlad på isen). Men sen drar Sundström till NHL. Två är yngre än både Näslund och Forsberg.
Så hans "sample" innan är inte lika starka som för de två tidigare. Så jag måste svara ärligt att jag inte kommer ihåg lika mycket av honom innan NHL som av både Forsberg och Näslund. Det jag kommer ihåg är ju att han var omtalad i stan och att man tyckte att han var duktig. Men det var ju framförallt de två andra som stal showen i rampljuset
Hur noggrant följde du honom under NHL-åren? Påverkade han ett eventuellt NHL-intresse?
Jag följde NHL dagligen. Men nu kommer vi ju till en punkt där jag visar hur gammal jag egentligen är. Ni som känner igen er i det här vet nog vad jag pratar om. Det fanns inga streams, inga tv-kanaler som sände NHL i Sverige, det fanns för fan inte ens internet innan jag gick i gymnasiet.
Det jag gjorde varje dag var samma sak. Jag åkte hem efter skolan och det första jag gjorde var att kolla på Text-tv hur det hade gått för MoDograbbarna. Om de var med i poängprotokollet och om laget hade torskat eller vunnit. Sedan väntade man på kvällens sportnytt och där hoppades man få en glimt av något de hade uträttat.
Så ja, jag följde NHL på det sättet man kunde följa NHL på den tiden. Och absolut, det var direkt avgörande för mitt NHL-intresse att Sundström, Forsberg och Näslund hade åkt över till ligan. Det var där det startade på något vis. Nu är jag en allätare av NHL där jag uppskattar matcherna och de bra spelarna i de olika föreningarna utan att ha en favoritklubb.
Jag tror att jag är så emotionellt skadad av att vara en sådan helhjärtad MoDosupporter att jag inte orkar släppa in en ny klubb i mitt hjärta, för jag mår så jävla dåligt när det går tungt.
Sundström spenderade lockouten 04/05 i Italien – minns du hur man tog emot det i Modo?
Som jag minns det så hamnade det lite i skymundan av Samuel Påhlsson. Sundström valde att åka till Milano på grund av skatter. Och även om det grymtades lite kring detta så var det Påhlsson man riktade in sej på.
Han valde ju att komma hem till Sverige man att spela i Frölunda och det såg man inte på med någon vidare munterhet. Jag tror Sundström undvek en hel del kritik tack vare att Påhlsson gick till Frölunda och blev offer nr 1.
Hur togs han emot när han vände hem 2006?
Det var ju en enorm glädje när han kom tillbaka. Men att han skulle vara så bra som han faktiskt var i elitserien, det hade jag nog inte vågat hoppas på.
Med vilka kedjekamrater fick man ut mest av honom under sin andra sejour i Modo?
Tredje länken spelade nästan ingen roll för duon Sundström och Skröder var så pass duktig att nästan vem som helst kunde trilla in på ett bananskal. Men visst, Sundström hade inte fått så många assistpoäng om han inte hade spelat med Skröder som var en utpräglad målgörare! Så de var ju viktiga för varandra och MoDo.
Och det finns ju till och med under andra sejouren i MoDo Hockey där han återförenas med Peter Forsberg och Markus Näslund 2009. Den kedjan är rätt sjuk.
Men jag vill ändå lyfta fram Per-Åge Skröder, Niklas Sundström och Mats Zuccarello Aasen. De spelade tillsammans under två säsonger innan Zuccarello åkte till NHL. Zuccarello var på väg mot poängligasegern redan under sin första säsong men blev skadad och tog den säsongen efter istället.
Zuccarello var så pass duktig att han kunde göra saker för Sundström. Han var teknisk och hade otroligt bra blick för spelet och kunde se isen fint. Den kedjan tycker jag var speciell, där alla bidrog med sin skicklighet.
Hur stor betydelse skulle du säga att Sundström hade i Modos SM-guld 2007?
Jag skulle nog vilja säga att den är direkt avgörande. Han spelade i alla viktiga lägen och var en gigant i offensiven och defensiven. Om vi inte hade haft den centeruppställningen vi hade det året hade vi aldrig tagit oss förbi Timrå. I den upplagan hade MoDo både Svartvadet och Sundström som kunde äta viktiga minuter, som hade erfarenhet och kylan och kunde göra sina kedjekamrater bättre.
Sundström har gjort sjunde flest poäng och flest assist genom tiderna i Modo – hur högt håller du honom i ett historiskt perspektiv?
Han gjorde 7 säsonger för MoDo efter hans NHL-karriär och är en kultspelare i klubben som bidragit otroligt mycket. Vi har Mattias Timander, Nils Johansson, Per Lundqvist, Magnus Wernblom, Anders Hedberg, Peter Forsberg och Per Svartvadet som "retired numbers". Jag tycker han ska vara där.
Hur kändes det när han slutade 2013?
Jag minns faktiskt att jag skrev en krönika kring det. "En Härförares farväl #24" till Svenska Fans sidan. Jag minns att jag skrev den med en öl bredvid mej och en tår längst min kind. Jag kollade faktiskt igenom den nu när jag fick frågan av dej och jag tycker jag sammanfattar rätt bra hur jag kände.
Det var efter att man förlorat kvartsfinalserien mot Färjestad. "För min egen del är det mycket känslor i att han slutar. Om jag ska vara helt ärlig så känns det värre än att laget förlorade kvartsfinalserien mot FBK. Hans namn och närvaro på isen är så starkt förknippat med Modo Hockey för mig."
Jag minns även att jag var helt övertygad om att han skulle spela i Ulvö Hockey säsongen efter. Även det finns i krönikan och det var ju helt åt skogarna fel. Men jag tycker den är fin ändå då det är en hyllning till en av mina absoluta favoritspelare.
Det finns både en sorg, förundran, tacksamhet och stolthet då våra favoriter slutar att spela hockey. Sorgen över att vi aldrig tror att vi ska få se något liknande igen. Förundran över hur snabbt en karriär gått och hur mycket äldre vi själv hunnit bli under den tiden. En tacksamhet för att vi på sidan om fick vara en del av denna fantastiska karriär.
Och en stolthet över att de representerat och blivit en symbol för den klubb vi älskar.
---
Hur ser du på Niklas Sundström?
