St Louis
2010-11-27 18:16
När kan Johnson kallas flopp?
Erik Johnson gör sin tredje NHL-säsong för St. Louis Blues denna säsong och hittills har man inte sett mycket av de storheter som gjorde att Blues valde honom som nummer 1 i draften 2006. Johnson står vid ett vägskäl - antingen så höjer han nivån på spelet eller så kommer han för evigt att nämnas som den största draftfloppen under 2000-talets första decennium.
Mattias Larsson
14 kommentarer
St. Louis Blues förlorade nattens match mot Dallas Stars med 3-2. Ännu en gång så tappade man matchen i slutperioden och en stor del av förlusten får Blues back Erik Johnson ta på sig. Vid ställningen 2-1 och i power play, så tappar han pucken på offensiv blå och Dallas kvitterar.
Misstag gör vi alla och under en säsong med 82 matcher så kan udda tyckas vara jämnt. Och det hade det kanske varit om Johnson hade uppträtt som den draftetta han nu är.
Med ett mål och fyra assists på de 20 första matcherna, löper han nu en överhängande risk att hamna i samma fack som Chris Phillips, Alexandre Daigle, Patrick Stefan och till viss mån även Bryan Berard - alla draftettor som inte klarade pressen och mer eller mindre floppat i NHL.
Johnson beskrevs vid tidpunkten får draften 2006 som ett komplett paket. Stor, hård, skottvillig, lika bra i båda zoner och framförallt vass på skridskorna.
Tanken med en draftetta är att organisationen skall få en hörnpelare att bygga laget kring. Faktum är att Johnson redan under förra säsongen passerades av den två år yngre Drew Doughty i LA Kings som ligans mest talangfulla back och detta år har han hamnat i skuggan av lagkamraten Alex Pietrangelo.
Ännu mer skugga faller över Johnson och den skada han ådrog sig hösten 2008 och som hindrade honom från att spela sin så viktiga andra säsong i NHL.
Johnson påstods ha fastnat med foten mellan gas- och bromspedalen i en golfbil och där skall han ha vridit sönder sitt högra knä. Uppgifterna om skadetillfället är knapphändiga och elaka tungor skvallrar om att det i själva verket handlade om en skada som uppstått efter en hård fest.
Vad som är sant och vad som är skrönor kan vara oväsentligt. Frånvaron hämmade tveklöst Johnsons utveckling och han verkar ännu inte ha kommit ikapp.
Johnson loggar massvis med istid i Blues. Han är på isen mest av alla spelare och när det gäller power play så har han bara Steen, McDonald, Boyes, Backes och Berglund före sig i den kolumnen. Att då inte ha ett enda mål och bara ha bidragit med två assist kan inte klassas som något annat är en riktig flopp så här långt.
2006 klassades inte som någon av de större årgångarna under de första 10 åren på 2000-talet. Efter att ha sett Alexander Ovechkin gå som etta 2004 och Sidney Crosby 2005 så hamnade Blues i en situation där en back var högst rankad.
Ingen önskvärd situation med tanke på de backar som draftats som etta de senaste 25 åren.
Roman Hamrlik, Ed Jovanovski, Bryan Berard (innan skadan) och Chris Phillips har alla haft bra karriärer i NHL men ingen av dem har varit i närheten att lyfta sina lag såsom man kan vänta av en draftetta. Johnson ser tyvärr ut att vandra samma väg.
Men årgången 2006 har redan producerat två Stanley Cup-vinnare och båda måste klassas som i högsta grad tongivande i sina respektive lag när de vann. Jonathan Toews (3.a i draften) i Chicago Blackhawks och Jordan Staal (2.a i draften) i Pittsburgh Penguins.
Blues organisation hyllades för sin förmåga att bunkra upp massvis med talanger framförallt på backsidan. men samtidigt så gick man miste om ovannämnde spelare plus Nicklas Bäckström som gick som fyra och den som länge klassades som toppnamnet 2006, Phil Kessel.
Med facit i hand så är det nog ingen överdrift att säga att Blues skulle valt en annan väg det året.
Erik Johnson är bara 22 år. Han kan fortfarande vända skutan på rätt köl och leverera en fantastisk karriär. Men nu har man vänt på sanduret och kornen börjar så sakteliga att rinna nedåt. Ett bevis för att man vacklar i tron även inom organisationen är det förhållandevis låga och korta kontrakt som man gav Johnson inför denna säsongen.
Strålkastarna har fallit på Johnson och det är nu upp till honom att leverera.
Vad tycker du? Är det för tidigt för att kalla Johnson en flopp? Tror du att han blir den store ledaren som St. Louis Blues hoppats på? Diskutera i forum eller i kommentarsfältet.
Misstag gör vi alla och under en säsong med 82 matcher så kan udda tyckas vara jämnt. Och det hade det kanske varit om Johnson hade uppträtt som den draftetta han nu är.
Med ett mål och fyra assists på de 20 första matcherna, löper han nu en överhängande risk att hamna i samma fack som Chris Phillips, Alexandre Daigle, Patrick Stefan och till viss mån även Bryan Berard - alla draftettor som inte klarade pressen och mer eller mindre floppat i NHL.
Johnson beskrevs vid tidpunkten får draften 2006 som ett komplett paket. Stor, hård, skottvillig, lika bra i båda zoner och framförallt vass på skridskorna.
Tanken med en draftetta är att organisationen skall få en hörnpelare att bygga laget kring. Faktum är att Johnson redan under förra säsongen passerades av den två år yngre Drew Doughty i LA Kings som ligans mest talangfulla back och detta år har han hamnat i skuggan av lagkamraten Alex Pietrangelo.
Ännu mer skugga faller över Johnson och den skada han ådrog sig hösten 2008 och som hindrade honom från att spela sin så viktiga andra säsong i NHL.
Johnson påstods ha fastnat med foten mellan gas- och bromspedalen i en golfbil och där skall han ha vridit sönder sitt högra knä. Uppgifterna om skadetillfället är knapphändiga och elaka tungor skvallrar om att det i själva verket handlade om en skada som uppstått efter en hård fest.
Vad som är sant och vad som är skrönor kan vara oväsentligt. Frånvaron hämmade tveklöst Johnsons utveckling och han verkar ännu inte ha kommit ikapp.
Johnson loggar massvis med istid i Blues. Han är på isen mest av alla spelare och när det gäller power play så har han bara Steen, McDonald, Boyes, Backes och Berglund före sig i den kolumnen. Att då inte ha ett enda mål och bara ha bidragit med två assist kan inte klassas som något annat är en riktig flopp så här långt.
2006 klassades inte som någon av de större årgångarna under de första 10 åren på 2000-talet. Efter att ha sett Alexander Ovechkin gå som etta 2004 och Sidney Crosby 2005 så hamnade Blues i en situation där en back var högst rankad.
Ingen önskvärd situation med tanke på de backar som draftats som etta de senaste 25 åren.
Roman Hamrlik, Ed Jovanovski, Bryan Berard (innan skadan) och Chris Phillips har alla haft bra karriärer i NHL men ingen av dem har varit i närheten att lyfta sina lag såsom man kan vänta av en draftetta. Johnson ser tyvärr ut att vandra samma väg.
Men årgången 2006 har redan producerat två Stanley Cup-vinnare och båda måste klassas som i högsta grad tongivande i sina respektive lag när de vann. Jonathan Toews (3.a i draften) i Chicago Blackhawks och Jordan Staal (2.a i draften) i Pittsburgh Penguins.
Blues organisation hyllades för sin förmåga att bunkra upp massvis med talanger framförallt på backsidan. men samtidigt så gick man miste om ovannämnde spelare plus Nicklas Bäckström som gick som fyra och den som länge klassades som toppnamnet 2006, Phil Kessel.
Med facit i hand så är det nog ingen överdrift att säga att Blues skulle valt en annan väg det året.
Erik Johnson är bara 22 år. Han kan fortfarande vända skutan på rätt köl och leverera en fantastisk karriär. Men nu har man vänt på sanduret och kornen börjar så sakteliga att rinna nedåt. Ett bevis för att man vacklar i tron även inom organisationen är det förhållandevis låga och korta kontrakt som man gav Johnson inför denna säsongen.
Strålkastarna har fallit på Johnson och det är nu upp till honom att leverera.
Vad tycker du? Är det för tidigt för att kalla Johnson en flopp? Tror du att han blir den store ledaren som St. Louis Blues hoppats på? Diskutera i forum eller i kommentarsfältet.
