Hockeyzon
2020-06-11 18:00
Profilerna som gjorde avtryck – Ossi Väänänen: ”En tacklingsmaskin som satte total skräck i motståndarna”
Vi blickar tillbaka på importer som gjorde kortvariga men stora avtryck i svensk hockey.
Niclas Viberg
Genom åren har många stora importer passerat genom den svenska hockeyn. Tomi Kallio, Per-Åge Skröder, Juha Riihijärvi, Jarmo Myllys och Ryan Lasch är några exempel på importer som såväl har charmat publiken som nått framgångar.
Men här ska vi inte ta sikte på importerna som blev långvariga inom svensk hockey – här tittar vi närmare på importerna som gjorde en eller ett par säsonger och som lämnade efter att ha gjort stora avtryck.
Nu tar vi oss an Ossi Väänänens säsong i Djurgården. Vi hör oss för hos Anton Högsander, DIF-supporter och skribent här på sajten.
---
Profilerna som gjorde avtryck – Ossi Väänänen:
Han gjorde inte så värst många poäng. Han spelade ingen publikfriande offensiv hockey med flärd. Han vann inget SM-guld. Men Ossi Väänänen har trots det en liten plats i många djurgårdares hjärtan.
- Väänänen kom in som en frisk fläkt och gav verkligen Djurgården ett nytt hopp efter två vilsna säsonger, minns Anton Högsander när han blickar tillbaka på Väänänens intåg i Djurgården.
Flera svenska lag jagade Väänänen – då med sex säsonger i NHL bakom sig – och en bit in på Elitserie-säsongen 07/08 kom beskedet. Trots kontraktsförslag från NHL valde Väänänen att skriva på för Djurgården. Bland annat Linköping ska ha gått hårt efter Väänänen.
- Jag kommer ihåg att många NHL-intresserade djurgårdssupportrar – som hade sett honom i Colorado Avalanche – var lyriska över tillskottet. De sa att han var ett riktigt krutpaket som spelade rejält i egen zon, berättar Anton.
- Det fanns en positiv känsla kring hans intåg i klubben. Dels för hans imponerande meritlista, men också för att Djurgården drogs med tunga backskador vid tillfället, bland annat på försvarsklippan Ronnie Pettersson, fortsätter Anton.
Det var alltså en etablerad spelare som kom in. På meritlistan stod bland annat 430 NHL-matcher och såväl OS- som World Cup- och VM-spel för Finland. Det rörde sig om en gammal klassisk så kallad defensivspecialist och med det kan det alltid komma visst tvivel.
- Hans låga poängskörd kändes lite avskräckande, men jag insåg snabbt att jag inte skulle lägga allt för mycket fokus på det, förklarar Anton.
- Det byggdes snabbt upp förhoppningar om att han skulle styra upp lagets defensiv. Djurgårdens status var på många sätt sargad efter två raka säsonger med missat slutspel – och det fanns lag som hade betydligt mer pengar att erbjuda honom.
- Jag minns att jag blev förvånad över att en NHL-back, som inte hade någon form av koppling till Djurgården tidigare, valde att krita på för oss. Det kändes stort. Och lite ovant, på något sätt. Som DIF-supporter har man inte varit speciellt bortskämd med att vinna dragkamper om stjärnspelare.
”Det hände något i laget när han kom in”
Ossi Väänänen klev alltså in i Djurgården. Debuten skedde mot Timrå ett par veckor in på säsongen. Djurgården förlorade visserligen den matchen, men sedan gick man på en svit med fem raka matcher utan förlust.
- Han hade en enorm betydelse i att Djurgården tog sig ur den negativa sviten. Under många matcher så bar han laget på sina axlar genom att städa undan allt och alla i egen zon. Jag minns att vissa sträckte sig så långt att de sa att han var skillnaden mellan spel i kvalserien eller slutspelet för Djurgårdens del, berättar Anton Högsander.
- Med distans till den tiden är jag villig att hålla med. Hans ledarstil både på och utanför rinken gav verkligen Djurgården en skjuts framåt och det märktes att det hände något i laget när han kom in. Kemin förändrades till det bättre, fortsätter han.
De dubbla SM-gulden 2000 och 2001 var långt tillbaka i tiden. Djurgården hade sakta men säkert halkat efter och missat slutspel såväl 05/06 som 06/07. Men 07/08 var det äntligen dags igen. Två raka tiondeplaceringar byttes ut mot en sjundeplats och slutspel. Väl där fick man däremot se sig besegrade av Linköping med 1-4 i matcher.
- Tyvärr blev hans slutspel en flopp, och det var många som var besvikna på hans insats. Han var verkligen en skugga av sig själv i kvartsfinalserien och spelade nästan tre minuter mindre per match än han gjorde under grundserien. Dessutom försvann hans fysiska spel, och alla härliga tacklingar lyste med sin frånvaro, säger Anton.
- Spekulationerna gick rätt varma kring att han spelade skadad. Även om det aldrig bekräftades känns det inte som en orimlig förklaring. En spelare av hans kaliber kan inte tappa så mycket i sitt grundspel från den ena veckan till den andra. Vi fick tyvärr uppleva en blek kopia av Väänänen när det gällde som allra mest.
”Tacklade sig snabbt in i hjärtat”
Slutspelsmisslyckandet till trots så har Ossi Väänänen – som bara hann med en säsong i Djurgården – blivit en populär spelare. Han blev bland annat utsedd till Årets Järnkamin efter säsongen.
- Han blev en enorm publikfavorit – och tacklade sig snabbt in i hjärtat hos nästintill alla djurgårdssupportrar. Men det var inte bara för att han själv delade ut massiva tacklingar, utan också hur han tog emot dem. Det var rätt uppfriskande att se hur många spelare som försökte sänka Väänänen, men som aldrig lyckades. Det märktes att motståndarna fick större och större respekt för honom, minns Anton Högsander.
- Dessutom gjorde han sällan en dålig match, gav alltid allt i varje byte, stod upp för sina lagkamrater och sa vid flera tillfällen hur mycket han uppskattade Djurgårdens supportrar. På det sättet hade han verkligen alla ingredienser som krävdes och fortfarande krävs för att bli utsedd till Årets Järnkamin, fortsätter han.
- Han var på många sätt urtypen av en Järnkamin. Hans benhårda och tacklingsvilliga spelstil gick verkligen hem från dag ett.
Tacklingarna och de fysiska inslagen var alltså en stor del av Väänänens spel – och han lämnade flera minnesvärda sekvenser bakom sig.
- Jag minns den gången han lackade ur för att en Mora-spelare gav sig på Fredrik Bremberg och Väänänen åkte fram till motståndaren och spräckte hans läpp som hämnd. ”De fick tillbaka med samma medel”, sa han efter matchen. Det märktes att Väänänen hade varit i NHL i många år och att han satte ett stort värde på att försvara lagets stjärnspelare, berättar Anton.
- En annan grej som stack ut var hans tackling på Fabian Brunnström, som spelade i Färjestad då. Brunnström visste nog inte vad han hette efter den flygturen – och jag har både läst och hört många som har lyft fram den bröstvärmaren genom åren. Något byte efter tacklingen på Brunnström satte Väänänen in en rejäl propp till, den gången på Dominik Granak.
- Det var exakt så Väänänen var vissa kvällar. En tacklingsmaskin som satte total skräck i motståndarna, minns Anton.
”I den rollen kändes han fulländad”
Tacklingarna och det fysiska spelet resulterade i flera utvisningar. Ossi Väänänen var Djurgårdens mest utvisade back, med totalt 102 utvisningsminuter,
- Ser man till siffrorna, där han åkte på totalt 26 stycken tvåminutersutvisningar, var det självklart i överkant. Han hade dessutom flest offensiva utvisningsminuter i laget – och hade även två matchstraff på sitt samvete. Men det fanns ändå en förlåtande känsla kring allt det där, resonerar Anton Högsander.
- Väänänen spelade ofta på gränsen för att få sina motståndare ur balans. Hans fysiska spel gjorde säkert att domarna hade extra koll på honom – och ibland gick han också över gränsen. Men då och då kändes det som att han fick en del domslut emot sig på grund av sin fysiska spelstil. Som att det låg honom i fatet. Det blev en del hätska debatter kring vissa av hans tacklingar. Vissa var för, andra emot, fortsätter Anton.
Tacklingarna och utvisningarna var många. Målen och assisten desto färre. Väänänen hade aldrig levererat några större siffror. I NHL hade det som bäst blivit 16 poäng, under hans rookieår. Inte heller hemma i Finland under lockouten 04/05 blev det någon anmärkningsvärd poängskörd.
- Väänänen hade sina absolut största styrkor i det defensiva och fysiska spelet, så varje poäng han håvade in kändes som en bonus. Han fick dock en hel del förtroende i powerplay – och spelade mest av alla med en istid på 21 minuter och elva sekunder per match, berättar Anton.
- Självklart hade man gärna sett ännu fler poäng från hans klubba, men samtidigt tycker jag ändå att 15 poäng, varav sju mål, var ett fullgott facit för en defensivt inriktad spelare. Hans primära fokus var i egen zon, att stoppa motståndarnas anfall. Och i den rollen kändes han fulländad. Det är få spelare i Djurgårdens historia som har varit lika skickliga i det defensiva arbetet som Väänänen var.
”En av de bästa backvärvningarna i Djurgårdens historia”
Det blev bara en säsong i Djurgården för Ossi Väänänen. Spelet i Elitserien genererade i ett nytt NHL-kontrakt, den här gången med Philadelphia.
- Det kändes deppigt. Vi var många som hoppades in i det sista, även om vi alla visste att NHL var högsta prio för honom efter säsongen i Stockholm. Han lämnade ett stort tomrum efter sig. Laget tappade inte bara en rasande skicklig spelare, utan också en färgstark profil som lyfte svensk ishockey på många sätt, berättar Anton Högsander.
I Flyers hann finländaren med 46 matcher. När Daniel Briere var redo för comeback efter skada fick Väänänen offras för att göra plats under lönetaket. Vancouver plockade upp honom från waivers, men i Canucks blev det bara en handfull matcher och NHL-comebacken blev bara ettårig. Flyttlasset gick återigen till Europa och den här gången hamnade Väänänen i KHL och Dynamo Minsk.
- Jag kommer ihåg att många skrek att sportchefen Janne Järlefelt skulle ringa upp Väänänen och ge honom vad han än begärde för att få honom att återvända till Djurgården. Men det blev aldrig något konkret av det. Självklart hade det varit en dröm att se honom i Djurgårdens tröja igen, men jag är evigt tacksam att han i alla fall gav oss en säsong att minnas tillbaka på med värme, säger Anton.
Väänänens avtryck i Djurgården blev stora – det talar sitt tydliga språk när man fortfarande minns honom med värme ett dussintal år senare.
- Då och då bubblar hans namn upp till ytan och då är det alltid i positiva ordalag. Det är många som saknar hans tacklingar – och det är flera som hävdar att han är en av de bästa backvärvningarna i Djurgårdens historia. Med tanke på vilket enormt avtryck han gjorde under en enda säsong så kan jag bara skriva under på det, förklarar Anton.
- Det var lite kul att det snackades om att han valde Djurgården för att han ”är en storstadsmänniska”. När han fick frågan om det svarade han helt oförstående: ”Jag vet inte var det kommer ifrån. Jag valde Djurgården för helheten”. Tydligen hade finländaren Mika Strömberg, som spelade i Djurgården 2003-2006, lagt in ett gott ord om Djurgården som organisation när Väänänen frågade om klubben. Det var en av sakerna som vägde till Djurgårdens fördel i slutändan. Det finns något väldigt fint i det, avslutar Anton.
---
Hur minns du Ossi Väänänen?
Men här ska vi inte ta sikte på importerna som blev långvariga inom svensk hockey – här tittar vi närmare på importerna som gjorde en eller ett par säsonger och som lämnade efter att ha gjort stora avtryck.
Nu tar vi oss an Ossi Väänänens säsong i Djurgården. Vi hör oss för hos Anton Högsander, DIF-supporter och skribent här på sajten.
---
Profilerna som gjorde avtryck – Ossi Väänänen:
Han gjorde inte så värst många poäng. Han spelade ingen publikfriande offensiv hockey med flärd. Han vann inget SM-guld. Men Ossi Väänänen har trots det en liten plats i många djurgårdares hjärtan.
- Väänänen kom in som en frisk fläkt och gav verkligen Djurgården ett nytt hopp efter två vilsna säsonger, minns Anton Högsander när han blickar tillbaka på Väänänens intåg i Djurgården.
Flera svenska lag jagade Väänänen – då med sex säsonger i NHL bakom sig – och en bit in på Elitserie-säsongen 07/08 kom beskedet. Trots kontraktsförslag från NHL valde Väänänen att skriva på för Djurgården. Bland annat Linköping ska ha gått hårt efter Väänänen.
- Jag kommer ihåg att många NHL-intresserade djurgårdssupportrar – som hade sett honom i Colorado Avalanche – var lyriska över tillskottet. De sa att han var ett riktigt krutpaket som spelade rejält i egen zon, berättar Anton.
- Det fanns en positiv känsla kring hans intåg i klubben. Dels för hans imponerande meritlista, men också för att Djurgården drogs med tunga backskador vid tillfället, bland annat på försvarsklippan Ronnie Pettersson, fortsätter Anton.
Det var alltså en etablerad spelare som kom in. På meritlistan stod bland annat 430 NHL-matcher och såväl OS- som World Cup- och VM-spel för Finland. Det rörde sig om en gammal klassisk så kallad defensivspecialist och med det kan det alltid komma visst tvivel.
- Hans låga poängskörd kändes lite avskräckande, men jag insåg snabbt att jag inte skulle lägga allt för mycket fokus på det, förklarar Anton.
- Det byggdes snabbt upp förhoppningar om att han skulle styra upp lagets defensiv. Djurgårdens status var på många sätt sargad efter två raka säsonger med missat slutspel – och det fanns lag som hade betydligt mer pengar att erbjuda honom.
- Jag minns att jag blev förvånad över att en NHL-back, som inte hade någon form av koppling till Djurgården tidigare, valde att krita på för oss. Det kändes stort. Och lite ovant, på något sätt. Som DIF-supporter har man inte varit speciellt bortskämd med att vinna dragkamper om stjärnspelare.
”Det hände något i laget när han kom in”
Ossi Väänänen klev alltså in i Djurgården. Debuten skedde mot Timrå ett par veckor in på säsongen. Djurgården förlorade visserligen den matchen, men sedan gick man på en svit med fem raka matcher utan förlust.
- Han hade en enorm betydelse i att Djurgården tog sig ur den negativa sviten. Under många matcher så bar han laget på sina axlar genom att städa undan allt och alla i egen zon. Jag minns att vissa sträckte sig så långt att de sa att han var skillnaden mellan spel i kvalserien eller slutspelet för Djurgårdens del, berättar Anton Högsander.
- Med distans till den tiden är jag villig att hålla med. Hans ledarstil både på och utanför rinken gav verkligen Djurgården en skjuts framåt och det märktes att det hände något i laget när han kom in. Kemin förändrades till det bättre, fortsätter han.
De dubbla SM-gulden 2000 och 2001 var långt tillbaka i tiden. Djurgården hade sakta men säkert halkat efter och missat slutspel såväl 05/06 som 06/07. Men 07/08 var det äntligen dags igen. Två raka tiondeplaceringar byttes ut mot en sjundeplats och slutspel. Väl där fick man däremot se sig besegrade av Linköping med 1-4 i matcher.
- Tyvärr blev hans slutspel en flopp, och det var många som var besvikna på hans insats. Han var verkligen en skugga av sig själv i kvartsfinalserien och spelade nästan tre minuter mindre per match än han gjorde under grundserien. Dessutom försvann hans fysiska spel, och alla härliga tacklingar lyste med sin frånvaro, säger Anton.
- Spekulationerna gick rätt varma kring att han spelade skadad. Även om det aldrig bekräftades känns det inte som en orimlig förklaring. En spelare av hans kaliber kan inte tappa så mycket i sitt grundspel från den ena veckan till den andra. Vi fick tyvärr uppleva en blek kopia av Väänänen när det gällde som allra mest.
”Tacklade sig snabbt in i hjärtat”
Slutspelsmisslyckandet till trots så har Ossi Väänänen – som bara hann med en säsong i Djurgården – blivit en populär spelare. Han blev bland annat utsedd till Årets Järnkamin efter säsongen.
- Han blev en enorm publikfavorit – och tacklade sig snabbt in i hjärtat hos nästintill alla djurgårdssupportrar. Men det var inte bara för att han själv delade ut massiva tacklingar, utan också hur han tog emot dem. Det var rätt uppfriskande att se hur många spelare som försökte sänka Väänänen, men som aldrig lyckades. Det märktes att motståndarna fick större och större respekt för honom, minns Anton Högsander.
- Dessutom gjorde han sällan en dålig match, gav alltid allt i varje byte, stod upp för sina lagkamrater och sa vid flera tillfällen hur mycket han uppskattade Djurgårdens supportrar. På det sättet hade han verkligen alla ingredienser som krävdes och fortfarande krävs för att bli utsedd till Årets Järnkamin, fortsätter han.
- Han var på många sätt urtypen av en Järnkamin. Hans benhårda och tacklingsvilliga spelstil gick verkligen hem från dag ett.
Tacklingarna och de fysiska inslagen var alltså en stor del av Väänänens spel – och han lämnade flera minnesvärda sekvenser bakom sig.
- Jag minns den gången han lackade ur för att en Mora-spelare gav sig på Fredrik Bremberg och Väänänen åkte fram till motståndaren och spräckte hans läpp som hämnd. ”De fick tillbaka med samma medel”, sa han efter matchen. Det märktes att Väänänen hade varit i NHL i många år och att han satte ett stort värde på att försvara lagets stjärnspelare, berättar Anton.
- En annan grej som stack ut var hans tackling på Fabian Brunnström, som spelade i Färjestad då. Brunnström visste nog inte vad han hette efter den flygturen – och jag har både läst och hört många som har lyft fram den bröstvärmaren genom åren. Något byte efter tacklingen på Brunnström satte Väänänen in en rejäl propp till, den gången på Dominik Granak.
- Det var exakt så Väänänen var vissa kvällar. En tacklingsmaskin som satte total skräck i motståndarna, minns Anton.
”I den rollen kändes han fulländad”
Tacklingarna och det fysiska spelet resulterade i flera utvisningar. Ossi Väänänen var Djurgårdens mest utvisade back, med totalt 102 utvisningsminuter,
- Ser man till siffrorna, där han åkte på totalt 26 stycken tvåminutersutvisningar, var det självklart i överkant. Han hade dessutom flest offensiva utvisningsminuter i laget – och hade även två matchstraff på sitt samvete. Men det fanns ändå en förlåtande känsla kring allt det där, resonerar Anton Högsander.
- Väänänen spelade ofta på gränsen för att få sina motståndare ur balans. Hans fysiska spel gjorde säkert att domarna hade extra koll på honom – och ibland gick han också över gränsen. Men då och då kändes det som att han fick en del domslut emot sig på grund av sin fysiska spelstil. Som att det låg honom i fatet. Det blev en del hätska debatter kring vissa av hans tacklingar. Vissa var för, andra emot, fortsätter Anton.
Tacklingarna och utvisningarna var många. Målen och assisten desto färre. Väänänen hade aldrig levererat några större siffror. I NHL hade det som bäst blivit 16 poäng, under hans rookieår. Inte heller hemma i Finland under lockouten 04/05 blev det någon anmärkningsvärd poängskörd.
- Väänänen hade sina absolut största styrkor i det defensiva och fysiska spelet, så varje poäng han håvade in kändes som en bonus. Han fick dock en hel del förtroende i powerplay – och spelade mest av alla med en istid på 21 minuter och elva sekunder per match, berättar Anton.
- Självklart hade man gärna sett ännu fler poäng från hans klubba, men samtidigt tycker jag ändå att 15 poäng, varav sju mål, var ett fullgott facit för en defensivt inriktad spelare. Hans primära fokus var i egen zon, att stoppa motståndarnas anfall. Och i den rollen kändes han fulländad. Det är få spelare i Djurgårdens historia som har varit lika skickliga i det defensiva arbetet som Väänänen var.
”En av de bästa backvärvningarna i Djurgårdens historia”
Det blev bara en säsong i Djurgården för Ossi Väänänen. Spelet i Elitserien genererade i ett nytt NHL-kontrakt, den här gången med Philadelphia.
- Det kändes deppigt. Vi var många som hoppades in i det sista, även om vi alla visste att NHL var högsta prio för honom efter säsongen i Stockholm. Han lämnade ett stort tomrum efter sig. Laget tappade inte bara en rasande skicklig spelare, utan också en färgstark profil som lyfte svensk ishockey på många sätt, berättar Anton Högsander.
I Flyers hann finländaren med 46 matcher. När Daniel Briere var redo för comeback efter skada fick Väänänen offras för att göra plats under lönetaket. Vancouver plockade upp honom från waivers, men i Canucks blev det bara en handfull matcher och NHL-comebacken blev bara ettårig. Flyttlasset gick återigen till Europa och den här gången hamnade Väänänen i KHL och Dynamo Minsk.
- Jag kommer ihåg att många skrek att sportchefen Janne Järlefelt skulle ringa upp Väänänen och ge honom vad han än begärde för att få honom att återvända till Djurgården. Men det blev aldrig något konkret av det. Självklart hade det varit en dröm att se honom i Djurgårdens tröja igen, men jag är evigt tacksam att han i alla fall gav oss en säsong att minnas tillbaka på med värme, säger Anton.
Väänänens avtryck i Djurgården blev stora – det talar sitt tydliga språk när man fortfarande minns honom med värme ett dussintal år senare.
- Då och då bubblar hans namn upp till ytan och då är det alltid i positiva ordalag. Det är många som saknar hans tacklingar – och det är flera som hävdar att han är en av de bästa backvärvningarna i Djurgårdens historia. Med tanke på vilket enormt avtryck han gjorde under en enda säsong så kan jag bara skriva under på det, förklarar Anton.
- Det var lite kul att det snackades om att han valde Djurgården för att han ”är en storstadsmänniska”. När han fick frågan om det svarade han helt oförstående: ”Jag vet inte var det kommer ifrån. Jag valde Djurgården för helheten”. Tydligen hade finländaren Mika Strömberg, som spelade i Djurgården 2003-2006, lagt in ett gott ord om Djurgården som organisation när Väänänen frågade om klubben. Det var en av sakerna som vägde till Djurgårdens fördel i slutändan. Det finns något väldigt fint i det, avslutar Anton.
---
Hur minns du Ossi Väänänen?
