Hockeyzon
2018-10-18 11:00
SHL-panelen: ”Fansen borde höja sina röster ännu högre”
SHL-panelen om toppen, botten, framträdande spelare och SHL:s regimskifte.
Niclas Viberg
En månad in på säsongen är det dags att känna av läget i ligan med hjälp av en SHL-panel. Vi tittar mot såväl toppen som botten av tabellen, funderar över spelare som har övertygat och resonerar kring regimskiftet i SHL.
Panelen består av:
Johan Kjellman, Linköping
Edvin Mlivic, Färjestad
Anton Högsander, Djurgården
---
Linköping har rivstartat säsongen och toppar tabellen efter en månads spel. Har man vad som krävs för att ligga kvar där säsongen ut?
Johan Kjellman: Linköpings start beror till största delen på ett samlat och kontrollerat spel snarare än en flashig offensiv. Just det talar ju för att potentialen finns för att hålla sig högt i tabellen, även om jag har svårt att se en förstaplats som resultat efter 52 omgångar. Som ovan nämnt har offensiven inte varit lagets styrka och det tror jag kommer vara avgörande i att man inte håller i hela vägen. Till skillnad från många andra klubbar finns inte de ekonomiska förutsättningarna för att värva in en hel topplina framåt vintern eller våren så om befintliga spelare inte tar något kliv till i att etablera tryck i motståndarnas zon kan säsongens roligaste tid vara nu för LHC. Topp 6 känns dock som en minst sagt rimlig förväntning på laget, och kanske ytterligare några placeringar högre. Vad som heller inte får glömmas är att de i tabellen närmast följande lagen Malmö, Djurgården, Frölunda och Skellefteå ännu inte har spelats mot. Oavsett vilket har detta lag överraskat många och när spelarmaterialet inte är det allra bästa så måste tränarteamet få beröm för det.
Edvin Mlivic: Nej. I grund och botten tycker jag att truppen inte är byggd för topplaceringarna av tabellen. Underliggande statistik styrker att Linköping, över tid, inte kommer kunna rida på vågen av framgång de befinner sig i just nu. Det skulle krävas att Jonas ”Monstret” Gustavsson förblir just ett monster i kassen. Det är dock naivt att tro att han ska orka göra över 30 räddningar/match för att hjälpa laget att plocka treor. På tal om orimligt, så tror jag inte Cluben kan uppvisa den effektiviteten man har haft hittills. Dessutom är det anmärkningsvärt hur tacksamt spelschema laget har haft. Sex av nio matcher har varit på hemmaplan, där man förvisso måste imponeras av deras facit: full pott(!) På bortaplan är man dock sämre: på tre försök har man inte lyckats ta en trepoängare ännu. Någonstans bland platserna 6-8, gissar jag blir Linköpings slutplacering.
Anton Högsander: Linköpings framgång går att fokusera vid ett antal punkter. Dels har Jonas Gustavsson varit outstanding i målet med en räddningsprocent på 95,16 och dels har lagets yngre förmågor klivit fram och visat vägen. Det är häftigt att se hur Johan Södergran och Olle Lycksell har tagit för sig offensivt. Frågan är dock om det håller i längden? Jag kikade på Hockeylabbets premiäravsnitt där analytikern Petter Carnbro vädrade för att laget kan sjunka i tabellen eftersom truppens skottprocent samt räddningsprocent är uppe på siffror som i längden inte är hållbara. Tittar vi på corsiprocenten ligger Linköping näst sist i ligan, vilket borde betyda – om vi litar på statistiken – att det framöver kommer att bli tufft för LHC att upprätthålla den här succén. Jag tror helt klart att Linköping är ett lag som lär tillhöra den övre halvan av tabellen eftersom det finns så mycket kvalité hos flera av lagets spelare. Men att laget behåller förstaplatsen kan bli svårt. Grundspelet måste upp en nivå för att det ska vara möjligt.
---
I den andra delen av tabellen hittar vi Färjestad på plats tolv. Vad är det som inte fungerar i FBK?
Johan Kjellman: I min värld är det inget konstigt i att Färjestad börjar dåligt. Det känns, helt utan belägg, ganska vanligt. Det som oroar denna säsong är dock att så många av de spelare som skulle ge Färjestad den gudabenådade bredden har varit minst sagt mediokra. Med det spelarunderlag man har så är det dock inte individuella floppar som är problemet. Det är möjligt att spelare som Martin Johansson eller Daniel Viksten får lämna om de inte bättrar sig snart men när hela laget felar så känns det kontraproduktivt. Min uppfattning är att laget har ett åtminstone utåt sett otydligt spelsystem där man har svårt för att balansera mellan enkelt och mer avancerat konstruktivt spel. Det känns inte helt orimligt med någon form av förändring på ledarsidan, då just grundidén och lagmoralen känts som den stora bristen. Att laget kommer vara så pass dåliga som de varit inledningsvis tror jag dock inte oavsett vilka ändringar man gör eller ej.
Edvin Mlivic: Spjutspetsen och målskyttet har lyst med sin frånvaro för Färjestad. Spelmässigt gör laget egentligen väldigt många rätt. Framförallt skjuts det i massor och inte sällan tar man sig till skottsektorn och tar avslut. Men för tillfället så lyckas skyttarna sikta in sig precis överallt, förutom förbi målvakten och in i nätet. Att cykelkedjan (tillika fjärdekedjan) med Gustav Rydahl, Oskar Steen och Fabian Zetterlund har varit den bästa kanske tyder på bra bredd. Men med tanke på de högt ställda förväntningarna som finns på den här truppen, så är det alarmerande när en fjärdekedja är de som leder laget. Spelare som Johan Ryno, Joakim Nygård, Linus Johansson, Martin Johansson, Daniel Viksten, Jesper Olofsson, Alexander Johansson och Ilari Melart måste börja kliva fram nu och bidra mer. När väl samtliga spelare kuggar i för laget, råder det inget tvivel om att laget är gjord för att konkurrera om topplaceringar. Frågan man dock ställer sig just nu, är om den tilltänkta spetsen är spetsig nog? De behöver visa sin högstanivå betydligt oftare. Man kan även tycka att laget är byggt med spelare som liknar varandras spelartyper lite väl mycket, som hämmar den ultimata balansen.
Anton Högsander: Vid en första anblick är det målskyttet som är den stora boven i dramat för Färjestad. Endast 14 fullträffar är svaga siffror för ett lag med så mycket spets. Ska vi grotta ner oss ännu mer så har laget en bedrövlig skottprocent, endast 5,76. Det är bara Rögle och Växjö som har lägre siffror. Landar vi i den problematiken är det tydligt att det är många som just nu underpresterar i Färjestad. En spelare som Jesse Virtanen har inte alls kommit till sin rätt efter fjolårets succé, Johan Ryno har inte varit den ledande offensiva spelartypen som innan och nyförvärvet Linus Johansson har inlett säsongen knackigt. En som däremot har svarat upp till förväntningarna är målvakten Markus Svensson, som ligger på stabila 92 i räddningsprocent. Där finns en bra grund att stå på. Kan bara Färjestad få upp sin effektivitet är jag övertygad om att laget kommer att börja klättra i tabellen inom en snar framtid.
---
Vilken spelare har övertygat mest på dig under den första månaden?
Johan Kjellman: Det finns många som förtjänar att omnämnas men djurgårdsduon Jacob Josefson och Daniel Brodin (som varit inne på NOLL mål bakåt!) snubblar på målsnöret. I min värld går benämningen som mest värdefulle spelare under säsongsinledningen till Linköpingsbacken Lukas Bengtsson. Vissa kan säkert tycka att jag är färgad i frågan men då ska man också minnas att publiken i Linköping är vana vid bra backar (Under det senaste årtiondet exempelvis Jonas Junland, Daniel Rahimi och Magnus Johansson). Vad som får mig att lyfta på ögonbrynen är att Lukas Bengtsson hittills aldrig gjort bort sig. Han ligger rätt i banan, spelar sig ur situationer, styr powerplay, har ett gudabenådat skott etc. Jag må vara extra svag för just bra backar men Bengtsson har bevisat sig på alla sätt möjliga och de som har sett honom nära kan nog likt jag konstatera att det inte är för inte som han leder backarnas poängliga.
Edvin Mlivic: Jacob Josefson. Lite tråkigt svar, men det är svårt att blunda för hans fantastiska start på säsongen. Inte för att jag själv tvivlade på om han kunde komma tillbaka till SHL och dominera. Men det fanns experter och andra hockeytyckare som minsann trodde att han skulle behöva en lite längre startsträcka för att acklimatisera sig till spelet i ligan. Han har tystat tvivlarna, med råge. Det som fascinerar mig mest, är hur han lyfter sin omgivning till toppnivåer. Hans kedjekamrat, Jacob Lilja, visar äntligen upp sin fulla potential och leder för närvarande poängligan. Med Jacob Josefson i laget, blir inte avsaknaden av skadade Andreas Engqvist och Dick Axelsson lika stor. Vilket annat lag som helst hade garanterat blivit rejält sämre om man hade haft sådana spelare på skadelistan. Vi som följer SHL-hockeyn ska vara tacksamma att en sådan klasspelare har kommit hem. (Bubblare: Jonas Gustavsson, Jacob Lilja, Jens Olsson)
Anton Högsander: Tittar vi enbart på Djurgården måste en spelare som Jacob Josefson lyftas fram. Han var placerad i ett tydligt fack i NHL och många tvivlade på att han skulle kunna vara den offensiva kraft han förväntades vara i SHL. Efter en månads spel är det tydligt att Josefson har svarat upp mer än väl. Under stora delar har han varit totalt dominant, vilket tolv poäng på åtta matcher vittnar om. Bland de andra lagen skulle jag vilja framhäva Aaron Palushaj. Vi vet alla vilken nivå han besitter, men att kunna prestera som han har gjort under den enorma press han haft på sig är imponerande. Det har pratats mycket om hans saftiga lön: vilket piskat upp förväntningarna rejält. Jag tycker att anfallaren, med sina sju poäng på sju matcher, har övertygat oss om att han inte tänker bli någon flopp den här säsongen.
---
Jörgen Lindgren lämnar som VD för SHL. Vad ligger bakom det och hur kan regimskiftet påverka SHL?
Johan Kjellman: Jörgen Lindgren har blivit ansiktet för "den fascistiska ligan SHL". Såväl medialt som bland supportrar har det riktats rejält med kritik mot ligan och de senaste årets diskussion om och förändringar av upp- och nedflyttningsreglerna ligger redan till last. Att en person som drar åt sig så mycket uppmärksamhet som isladornas, träbänkradernas och den fesljumna kokkorvens förkämpe Marcus Leifby och hans likar drivit på så hårt har nog också haft ett finger med i spelet. SHL har misslyckats med att vara det svenska folkets hockeyliga och däri ligger mycket av anledningen till varför en förändring i den absoluta toppen sker just nu, men det är såklart inte så enkelt som att en person gör skillnaden. Jörgen Lindgren förtjänar mycket av den kritik som riktats mot honom, men han är inte ensam om det. Han är främst en utförare och ambassadör för vad SHL-klubbarna gemensamt står för och däri ligger i min mening också svaret på vad som kommer att förändras. Lindgren får flytta på sig i ett försök att återskapa förtroende. Den nya ledningens största uppdrag kommer vara att kommunicera på ett förtroendefullt sätt, något som inte skett under Lindgren. Hur man hanterar och ser på enskilda sakfrågor har jag dock svårt att se en förändring i. Många klubbar i SHL lever på att befinna sig just i SHL och självklart kommer de att arbeta för sina föreningars fortlevnad, där tror jag därför att mer ideologiska frågor om ishockey som folksport får stå åt sidan oavsett vem som sitter på VD-posten i SHL.
Edvin Mlivic: Jörgen var ansiktet utåt för SHL och fick ta smällen för det mediala trycket som ligan inte lyckats tysta ner. Jag anser att styrelsen tar en ”enkel” väg ut, genom att ta detta beslutet. Deras förhoppning verkar vara att trycket på de ska lätta nu och att de samtidigt sänder en signal om att de är beredda på att göra förändringar. Jörgen har ju knappast ensam varit orsaken till ryktena om bl.a. höjda licenskrav för lagen. Fortfarande finns det aktörer som sitter säkert på sina poster och som säkerligen fortfarande har en förhoppning om att införa orimliga krav på framförallt lagen som kommer underifrån. Därför behövs det förändring på mer än bara VD-posten. SHL:s styrelse skulle må bra av fler, radikala förändringar. Att ersättaren sedan är egenföretagare i grunden, samt investerare och ordförande i Växjö Lakers, lär ju inte göra SHL-lagens supportrar mycket gladare. Användandet av begrepp som ”kunder” och ”produkt”, lär ju skjuta i höjden med Michael Marchal som tillförordnad VD tyvärr. Jag tror på förändring, först när det verkligen sker.
Anton Högsander: Jag tror tyvärr inte att regimskiftet kommer att påverka nämnvärt. Det alla måste förstå är att Jörgen Lindgren har varit ansiktet utåt för SHL, vilket också har betytt att han har fått ta emot kritik som i många sammanhang har känts kopplad till honom som person. Hans roll har varit att verkställa styrelsens beslut, vilket betyder att själva grundproblemet inte är borta i och med att Lindgren lämnar. Vi supportrar måste fortsätta sätta press på våra egna klubbar och SHL och försäkra oss om att de verkligen lyssnar på vad vi tycker och tänker om svensk ishockey – och vilket håll vi faktiskt vill att sporten ska ta. Det är inte läge att slappna av nu. Istället borde fansen höja sina röster ännu högre och kräva tydlig transparens kring vad som sker i och runt SHL. För just där ligger också den största orsaken till att Lindgren fick gå. Den tydliga bristen på kommunikation med supportrarna. Eller kunden: som SHL själva skulle uttrycka sig. Med allt detta sagt vill jag passa på att hylla Jörgen Lindgren för hans insatser. Det går inte att komma ifrån hur mycket ligan har växt under hans tid, vilket i förlängningen har gett ishockeyn ett starkare varumärke i Sverige. Allt han gjort och sagt har inte varit bra, men låt oss inte måla världen i svartvita åsikter. Lindgrens arbete har tagit oss framåt: även om det kanske har varit svårt att se det när frustrationen tagit över.
---
Vi tackar Johan, Edvin och Anton för deras medverkan!
Panelen består av:
Johan Kjellman, Linköping
Edvin Mlivic, Färjestad
Anton Högsander, Djurgården
---
Linköping har rivstartat säsongen och toppar tabellen efter en månads spel. Har man vad som krävs för att ligga kvar där säsongen ut?
Johan Kjellman: Linköpings start beror till största delen på ett samlat och kontrollerat spel snarare än en flashig offensiv. Just det talar ju för att potentialen finns för att hålla sig högt i tabellen, även om jag har svårt att se en förstaplats som resultat efter 52 omgångar. Som ovan nämnt har offensiven inte varit lagets styrka och det tror jag kommer vara avgörande i att man inte håller i hela vägen. Till skillnad från många andra klubbar finns inte de ekonomiska förutsättningarna för att värva in en hel topplina framåt vintern eller våren så om befintliga spelare inte tar något kliv till i att etablera tryck i motståndarnas zon kan säsongens roligaste tid vara nu för LHC. Topp 6 känns dock som en minst sagt rimlig förväntning på laget, och kanske ytterligare några placeringar högre. Vad som heller inte får glömmas är att de i tabellen närmast följande lagen Malmö, Djurgården, Frölunda och Skellefteå ännu inte har spelats mot. Oavsett vilket har detta lag överraskat många och när spelarmaterialet inte är det allra bästa så måste tränarteamet få beröm för det.
Edvin Mlivic: Nej. I grund och botten tycker jag att truppen inte är byggd för topplaceringarna av tabellen. Underliggande statistik styrker att Linköping, över tid, inte kommer kunna rida på vågen av framgång de befinner sig i just nu. Det skulle krävas att Jonas ”Monstret” Gustavsson förblir just ett monster i kassen. Det är dock naivt att tro att han ska orka göra över 30 räddningar/match för att hjälpa laget att plocka treor. På tal om orimligt, så tror jag inte Cluben kan uppvisa den effektiviteten man har haft hittills. Dessutom är det anmärkningsvärt hur tacksamt spelschema laget har haft. Sex av nio matcher har varit på hemmaplan, där man förvisso måste imponeras av deras facit: full pott(!) På bortaplan är man dock sämre: på tre försök har man inte lyckats ta en trepoängare ännu. Någonstans bland platserna 6-8, gissar jag blir Linköpings slutplacering.
Anton Högsander: Linköpings framgång går att fokusera vid ett antal punkter. Dels har Jonas Gustavsson varit outstanding i målet med en räddningsprocent på 95,16 och dels har lagets yngre förmågor klivit fram och visat vägen. Det är häftigt att se hur Johan Södergran och Olle Lycksell har tagit för sig offensivt. Frågan är dock om det håller i längden? Jag kikade på Hockeylabbets premiäravsnitt där analytikern Petter Carnbro vädrade för att laget kan sjunka i tabellen eftersom truppens skottprocent samt räddningsprocent är uppe på siffror som i längden inte är hållbara. Tittar vi på corsiprocenten ligger Linköping näst sist i ligan, vilket borde betyda – om vi litar på statistiken – att det framöver kommer att bli tufft för LHC att upprätthålla den här succén. Jag tror helt klart att Linköping är ett lag som lär tillhöra den övre halvan av tabellen eftersom det finns så mycket kvalité hos flera av lagets spelare. Men att laget behåller förstaplatsen kan bli svårt. Grundspelet måste upp en nivå för att det ska vara möjligt.
---
I den andra delen av tabellen hittar vi Färjestad på plats tolv. Vad är det som inte fungerar i FBK?
Johan Kjellman: I min värld är det inget konstigt i att Färjestad börjar dåligt. Det känns, helt utan belägg, ganska vanligt. Det som oroar denna säsong är dock att så många av de spelare som skulle ge Färjestad den gudabenådade bredden har varit minst sagt mediokra. Med det spelarunderlag man har så är det dock inte individuella floppar som är problemet. Det är möjligt att spelare som Martin Johansson eller Daniel Viksten får lämna om de inte bättrar sig snart men när hela laget felar så känns det kontraproduktivt. Min uppfattning är att laget har ett åtminstone utåt sett otydligt spelsystem där man har svårt för att balansera mellan enkelt och mer avancerat konstruktivt spel. Det känns inte helt orimligt med någon form av förändring på ledarsidan, då just grundidén och lagmoralen känts som den stora bristen. Att laget kommer vara så pass dåliga som de varit inledningsvis tror jag dock inte oavsett vilka ändringar man gör eller ej.
Edvin Mlivic: Spjutspetsen och målskyttet har lyst med sin frånvaro för Färjestad. Spelmässigt gör laget egentligen väldigt många rätt. Framförallt skjuts det i massor och inte sällan tar man sig till skottsektorn och tar avslut. Men för tillfället så lyckas skyttarna sikta in sig precis överallt, förutom förbi målvakten och in i nätet. Att cykelkedjan (tillika fjärdekedjan) med Gustav Rydahl, Oskar Steen och Fabian Zetterlund har varit den bästa kanske tyder på bra bredd. Men med tanke på de högt ställda förväntningarna som finns på den här truppen, så är det alarmerande när en fjärdekedja är de som leder laget. Spelare som Johan Ryno, Joakim Nygård, Linus Johansson, Martin Johansson, Daniel Viksten, Jesper Olofsson, Alexander Johansson och Ilari Melart måste börja kliva fram nu och bidra mer. När väl samtliga spelare kuggar i för laget, råder det inget tvivel om att laget är gjord för att konkurrera om topplaceringar. Frågan man dock ställer sig just nu, är om den tilltänkta spetsen är spetsig nog? De behöver visa sin högstanivå betydligt oftare. Man kan även tycka att laget är byggt med spelare som liknar varandras spelartyper lite väl mycket, som hämmar den ultimata balansen.
Anton Högsander: Vid en första anblick är det målskyttet som är den stora boven i dramat för Färjestad. Endast 14 fullträffar är svaga siffror för ett lag med så mycket spets. Ska vi grotta ner oss ännu mer så har laget en bedrövlig skottprocent, endast 5,76. Det är bara Rögle och Växjö som har lägre siffror. Landar vi i den problematiken är det tydligt att det är många som just nu underpresterar i Färjestad. En spelare som Jesse Virtanen har inte alls kommit till sin rätt efter fjolårets succé, Johan Ryno har inte varit den ledande offensiva spelartypen som innan och nyförvärvet Linus Johansson har inlett säsongen knackigt. En som däremot har svarat upp till förväntningarna är målvakten Markus Svensson, som ligger på stabila 92 i räddningsprocent. Där finns en bra grund att stå på. Kan bara Färjestad få upp sin effektivitet är jag övertygad om att laget kommer att börja klättra i tabellen inom en snar framtid.
---
Vilken spelare har övertygat mest på dig under den första månaden?
Johan Kjellman: Det finns många som förtjänar att omnämnas men djurgårdsduon Jacob Josefson och Daniel Brodin (som varit inne på NOLL mål bakåt!) snubblar på målsnöret. I min värld går benämningen som mest värdefulle spelare under säsongsinledningen till Linköpingsbacken Lukas Bengtsson. Vissa kan säkert tycka att jag är färgad i frågan men då ska man också minnas att publiken i Linköping är vana vid bra backar (Under det senaste årtiondet exempelvis Jonas Junland, Daniel Rahimi och Magnus Johansson). Vad som får mig att lyfta på ögonbrynen är att Lukas Bengtsson hittills aldrig gjort bort sig. Han ligger rätt i banan, spelar sig ur situationer, styr powerplay, har ett gudabenådat skott etc. Jag må vara extra svag för just bra backar men Bengtsson har bevisat sig på alla sätt möjliga och de som har sett honom nära kan nog likt jag konstatera att det inte är för inte som han leder backarnas poängliga.
Edvin Mlivic: Jacob Josefson. Lite tråkigt svar, men det är svårt att blunda för hans fantastiska start på säsongen. Inte för att jag själv tvivlade på om han kunde komma tillbaka till SHL och dominera. Men det fanns experter och andra hockeytyckare som minsann trodde att han skulle behöva en lite längre startsträcka för att acklimatisera sig till spelet i ligan. Han har tystat tvivlarna, med råge. Det som fascinerar mig mest, är hur han lyfter sin omgivning till toppnivåer. Hans kedjekamrat, Jacob Lilja, visar äntligen upp sin fulla potential och leder för närvarande poängligan. Med Jacob Josefson i laget, blir inte avsaknaden av skadade Andreas Engqvist och Dick Axelsson lika stor. Vilket annat lag som helst hade garanterat blivit rejält sämre om man hade haft sådana spelare på skadelistan. Vi som följer SHL-hockeyn ska vara tacksamma att en sådan klasspelare har kommit hem. (Bubblare: Jonas Gustavsson, Jacob Lilja, Jens Olsson)
Anton Högsander: Tittar vi enbart på Djurgården måste en spelare som Jacob Josefson lyftas fram. Han var placerad i ett tydligt fack i NHL och många tvivlade på att han skulle kunna vara den offensiva kraft han förväntades vara i SHL. Efter en månads spel är det tydligt att Josefson har svarat upp mer än väl. Under stora delar har han varit totalt dominant, vilket tolv poäng på åtta matcher vittnar om. Bland de andra lagen skulle jag vilja framhäva Aaron Palushaj. Vi vet alla vilken nivå han besitter, men att kunna prestera som han har gjort under den enorma press han haft på sig är imponerande. Det har pratats mycket om hans saftiga lön: vilket piskat upp förväntningarna rejält. Jag tycker att anfallaren, med sina sju poäng på sju matcher, har övertygat oss om att han inte tänker bli någon flopp den här säsongen.
---
Jörgen Lindgren lämnar som VD för SHL. Vad ligger bakom det och hur kan regimskiftet påverka SHL?
Johan Kjellman: Jörgen Lindgren har blivit ansiktet för "den fascistiska ligan SHL". Såväl medialt som bland supportrar har det riktats rejält med kritik mot ligan och de senaste årets diskussion om och förändringar av upp- och nedflyttningsreglerna ligger redan till last. Att en person som drar åt sig så mycket uppmärksamhet som isladornas, träbänkradernas och den fesljumna kokkorvens förkämpe Marcus Leifby och hans likar drivit på så hårt har nog också haft ett finger med i spelet. SHL har misslyckats med att vara det svenska folkets hockeyliga och däri ligger mycket av anledningen till varför en förändring i den absoluta toppen sker just nu, men det är såklart inte så enkelt som att en person gör skillnaden. Jörgen Lindgren förtjänar mycket av den kritik som riktats mot honom, men han är inte ensam om det. Han är främst en utförare och ambassadör för vad SHL-klubbarna gemensamt står för och däri ligger i min mening också svaret på vad som kommer att förändras. Lindgren får flytta på sig i ett försök att återskapa förtroende. Den nya ledningens största uppdrag kommer vara att kommunicera på ett förtroendefullt sätt, något som inte skett under Lindgren. Hur man hanterar och ser på enskilda sakfrågor har jag dock svårt att se en förändring i. Många klubbar i SHL lever på att befinna sig just i SHL och självklart kommer de att arbeta för sina föreningars fortlevnad, där tror jag därför att mer ideologiska frågor om ishockey som folksport får stå åt sidan oavsett vem som sitter på VD-posten i SHL.
Edvin Mlivic: Jörgen var ansiktet utåt för SHL och fick ta smällen för det mediala trycket som ligan inte lyckats tysta ner. Jag anser att styrelsen tar en ”enkel” väg ut, genom att ta detta beslutet. Deras förhoppning verkar vara att trycket på de ska lätta nu och att de samtidigt sänder en signal om att de är beredda på att göra förändringar. Jörgen har ju knappast ensam varit orsaken till ryktena om bl.a. höjda licenskrav för lagen. Fortfarande finns det aktörer som sitter säkert på sina poster och som säkerligen fortfarande har en förhoppning om att införa orimliga krav på framförallt lagen som kommer underifrån. Därför behövs det förändring på mer än bara VD-posten. SHL:s styrelse skulle må bra av fler, radikala förändringar. Att ersättaren sedan är egenföretagare i grunden, samt investerare och ordförande i Växjö Lakers, lär ju inte göra SHL-lagens supportrar mycket gladare. Användandet av begrepp som ”kunder” och ”produkt”, lär ju skjuta i höjden med Michael Marchal som tillförordnad VD tyvärr. Jag tror på förändring, först när det verkligen sker.
Anton Högsander: Jag tror tyvärr inte att regimskiftet kommer att påverka nämnvärt. Det alla måste förstå är att Jörgen Lindgren har varit ansiktet utåt för SHL, vilket också har betytt att han har fått ta emot kritik som i många sammanhang har känts kopplad till honom som person. Hans roll har varit att verkställa styrelsens beslut, vilket betyder att själva grundproblemet inte är borta i och med att Lindgren lämnar. Vi supportrar måste fortsätta sätta press på våra egna klubbar och SHL och försäkra oss om att de verkligen lyssnar på vad vi tycker och tänker om svensk ishockey – och vilket håll vi faktiskt vill att sporten ska ta. Det är inte läge att slappna av nu. Istället borde fansen höja sina röster ännu högre och kräva tydlig transparens kring vad som sker i och runt SHL. För just där ligger också den största orsaken till att Lindgren fick gå. Den tydliga bristen på kommunikation med supportrarna. Eller kunden: som SHL själva skulle uttrycka sig. Med allt detta sagt vill jag passa på att hylla Jörgen Lindgren för hans insatser. Det går inte att komma ifrån hur mycket ligan har växt under hans tid, vilket i förlängningen har gett ishockeyn ett starkare varumärke i Sverige. Allt han gjort och sagt har inte varit bra, men låt oss inte måla världen i svartvita åsikter. Lindgrens arbete har tagit oss framåt: även om det kanske har varit svårt att se det när frustrationen tagit över.
---
Vi tackar Johan, Edvin och Anton för deras medverkan!
