Hockeyzon
2013-04-16 23:59
Slutspelskrönika: Det luktar Le Mat-pokal, Skellefteå
Skellefteå leder finalserien med 3-0. Duka upp för kalas men ha kvar fötterna på jorden, än är det inte över skriver krönikören Viktor Alner
Viktor Alner
11 kommentarer
Det var en strid på isen på det mest norrländska vis. Ett krigande Luleå som stred för hela Norrbottens själ mot ett tappert, spelskickligt Skellefteå. För att hitta godare hockeygodis får vi åka österut till KHL eller över Atlanten, sanna mina ord.
Stämningen var på topp för Norrlands AIK och fansen bjöd på en riktig hockeyfest där i Skellefteå Kraft Arena. Även om de gul/svarta färgerna utropade segerropen efter matchen så tyckte jag, i ärlighetens långa guldarm, att Luleå var det bättre laget i många stunder och man skapade ett pressat Skellefteå.
Men Luleå saknar något, effektiviteten vid de avgörande avsluten. Ett moment som Skellefteå behärskar så mycket bättre. Inte nog med att Luleå måste ta sig igenom Skellefteås skridskostarka försvar, utan de krävs också att överlista Joacim Eriksson och det är inte en enkel uppgift.
3-0 Skellefteå, en match ifrån det efterlängtade guldet, visst känns det bra? Jag misstänker att champagnen redan står på kylning och förväntningarna är enorma.
Det ska krävas mycket för att Luleå ska vända på detta men bara för att ingen har lyckats med det tidigare så betyder inte det att Luleå är chanslösa. Kom ihåg att den sista matchen är alltid den svåraste och Luleå kommer att kriga på. Fötterna på jorden, det är viktigt!
Men 3-0 talar sitt tydliga språk, det går inte att skylla på domaren, det går inte att skylla på tur eller marginalerna emot. Skellefteå är det bättre laget men Luleå, ni ska väl inte förlora med 4-0 i en SM-final?
Det jag vill se nu i Coop Arena är ett rött hav på läktarna med stormande vrål, ett Luleå som slår med märket på bröstet och vågar kliva fram som ett lag för att ta sista striden. Inte bara för matchseriens skull, utan för fansens, stolthetens och klubbens skull.
Matchboll, guldkänsla, Skellefteå AIK?
Stämningen var på topp för Norrlands AIK och fansen bjöd på en riktig hockeyfest där i Skellefteå Kraft Arena. Även om de gul/svarta färgerna utropade segerropen efter matchen så tyckte jag, i ärlighetens långa guldarm, att Luleå var det bättre laget i många stunder och man skapade ett pressat Skellefteå.
Men Luleå saknar något, effektiviteten vid de avgörande avsluten. Ett moment som Skellefteå behärskar så mycket bättre. Inte nog med att Luleå måste ta sig igenom Skellefteås skridskostarka försvar, utan de krävs också att överlista Joacim Eriksson och det är inte en enkel uppgift.
3-0 Skellefteå, en match ifrån det efterlängtade guldet, visst känns det bra? Jag misstänker att champagnen redan står på kylning och förväntningarna är enorma.
Det ska krävas mycket för att Luleå ska vända på detta men bara för att ingen har lyckats med det tidigare så betyder inte det att Luleå är chanslösa. Kom ihåg att den sista matchen är alltid den svåraste och Luleå kommer att kriga på. Fötterna på jorden, det är viktigt!
Men 3-0 talar sitt tydliga språk, det går inte att skylla på domaren, det går inte att skylla på tur eller marginalerna emot. Skellefteå är det bättre laget men Luleå, ni ska väl inte förlora med 4-0 i en SM-final?
Det jag vill se nu i Coop Arena är ett rött hav på läktarna med stormande vrål, ett Luleå som slår med märket på bröstet och vågar kliva fram som ett lag för att ta sista striden. Inte bara för matchseriens skull, utan för fansens, stolthetens och klubbens skull.
Matchboll, guldkänsla, Skellefteå AIK?
