Västerås
2010-11-22 00:13
Västerås föll mot Rögle: Hur gör man mål i 5-mot-3 och hur ska laget formeras?
Mikael Norén
7 kommentarer
På lördagskvällen åkte Västerås på sin andra raka förlust. Rögle vann med 4-2 i Ängelholm. Återigen brände VIK chanser i 5-mot-3 och lagen utanför playoff närmar sig.
Undertecknad och många andra undrar varför VIK är så svaga med två man mer på banan. Mot Leksand senast brändes två minutlånga 5-mot-3 och mot Rögles missade man att näta i ett nästan två minuter långt 5-mot-3.
Någonstans borde grundprincipen vara att få till avslut så nära mål som möjligt, gärna med en diagonalpass nära mål, som Evan McGrath fixade för ett tag sedan. Att stå och bomba med skott från blå eller distans känns alltför primitivt i spel 5-mot-3, tyvärr ser VIK ofta ut köra med den taktiken…
***
Matcherna mot Leksand och Rögle var annars relativt jämna, och hade VIK nätat i något av dessa 5-mot-3 hade det med stor sannolikhet blivit poäng. VIK:s power play har klättrat en aning till anständiga 16,8 procent, men det duger bara till en delad åttondeplats med Borås.
Avsaknaden av en riktig power-play specialist på blålinjen har hämmat VIK några säsonger nu, och det fortsätter bromsa laget.
Centern och hårdskjutande Jason Walters har ju fått chansen där och gjort det bra, men nu har kanadensaren gått mållös från sju raka matcher och verkar inte vara Mats Waltins favorit för stunden, då han dessutom verkar vara fjärdecenter just nu.
Detta trots att Niklas Johansson sa till VLT då Walters värvades i maj: ”Det är en riktigt bra spelare och det är tänkt att han ska gå in i förstalinan”…
***
Annars är det ju intressant hur Waltin väljer att formera laget. Jonas Leetma var tillbaka och sattes i par med Robin Nilsson, den andre riktigt spelskicklige backen i laget.
Detta samtidigt som Per Helmersson och Andreas Lindh var ett backpar, parallellt med att Niclas Lundgren och Alexander Ribbenstrand utgjorde en duo, och då är ju ingen av de fyra sistnämnda några puckvirtuoser…
Man kommer ju annars ihåg med skräck hur Johan Tornberg satte defensivspecialisterna Emil Axelsson och Johan Berggren i ett backpar för några år sedan. Uppspelen satt då i knävecken på forwards och de båda tidigare lovande backarnas karriärer gick sedan utför…
***
Är det bara jag, men visst borde grundprincipen vara att man sätter ihop en defensiv back med en offensiv, för att få balans i laget? Tänk bara Brian Leetch och Jeff Beukeboom då New York Rangers vann Stanley Cup 1994….
***
Mot Rögle hade man första gången alla sina tänkta topp-6-backar med, och då kan man snabbt räkna ut att det saknas en offensiv back för att få den rätta balansen...
***
Det bästa med Röglematchen var dock att VIK:s bäste back (det har även Waltin sagt) Jonas Leetma var tillbaka. Räkna med bättre (upp)spel framöver…
Undertecknad och många andra undrar varför VIK är så svaga med två man mer på banan. Mot Leksand senast brändes två minutlånga 5-mot-3 och mot Rögles missade man att näta i ett nästan två minuter långt 5-mot-3.
Någonstans borde grundprincipen vara att få till avslut så nära mål som möjligt, gärna med en diagonalpass nära mål, som Evan McGrath fixade för ett tag sedan. Att stå och bomba med skott från blå eller distans känns alltför primitivt i spel 5-mot-3, tyvärr ser VIK ofta ut köra med den taktiken…
***
Matcherna mot Leksand och Rögle var annars relativt jämna, och hade VIK nätat i något av dessa 5-mot-3 hade det med stor sannolikhet blivit poäng. VIK:s power play har klättrat en aning till anständiga 16,8 procent, men det duger bara till en delad åttondeplats med Borås.
Avsaknaden av en riktig power-play specialist på blålinjen har hämmat VIK några säsonger nu, och det fortsätter bromsa laget.
Centern och hårdskjutande Jason Walters har ju fått chansen där och gjort det bra, men nu har kanadensaren gått mållös från sju raka matcher och verkar inte vara Mats Waltins favorit för stunden, då han dessutom verkar vara fjärdecenter just nu.
Detta trots att Niklas Johansson sa till VLT då Walters värvades i maj: ”Det är en riktigt bra spelare och det är tänkt att han ska gå in i förstalinan”…
***
Annars är det ju intressant hur Waltin väljer att formera laget. Jonas Leetma var tillbaka och sattes i par med Robin Nilsson, den andre riktigt spelskicklige backen i laget.
Detta samtidigt som Per Helmersson och Andreas Lindh var ett backpar, parallellt med att Niclas Lundgren och Alexander Ribbenstrand utgjorde en duo, och då är ju ingen av de fyra sistnämnda några puckvirtuoser…
Man kommer ju annars ihåg med skräck hur Johan Tornberg satte defensivspecialisterna Emil Axelsson och Johan Berggren i ett backpar för några år sedan. Uppspelen satt då i knävecken på forwards och de båda tidigare lovande backarnas karriärer gick sedan utför…
***
Är det bara jag, men visst borde grundprincipen vara att man sätter ihop en defensiv back med en offensiv, för att få balans i laget? Tänk bara Brian Leetch och Jeff Beukeboom då New York Rangers vann Stanley Cup 1994….
***
Mot Rögle hade man första gången alla sina tänkta topp-6-backar med, och då kan man snabbt räkna ut att det saknas en offensiv back för att få den rätta balansen...
***
Det bästa med Röglematchen var dock att VIK:s bäste back (det har även Waltin sagt) Jonas Leetma var tillbaka. Räkna med bättre (upp)spel framöver…
