Hockeyzon
2018-04-08 21:34
Slutspelsbloggen: Växjöfilharmonikerna
Kaffe, kaka och fyra raka. Växjö är klart för sin andra SM-final i historien. Det här laget har bjudit på hockeysymfoni, laget har blivit Växjöfilharmonikerna.
Andreas Lundskog
Uppvisning, föreställning, glansnummer. Ja det är väl tre ord beskriver laget från Småland som bara rullar över som en ångvält över motståndare efter motståndare. Efter att först kört över Brynäs med 4-1 i kvartsfinalen så fick inte Malmö en spottstyver mot Smålänningarna. Det blev kaffe, kaka fyra raka och raka vägen till final. Jag var faktiskt tvungen att googla vad som det egentligen som gör en orkester bättre än en annan. Jag fick svaren.
1, Att dirigenten lyckas leda sina mannar
2, Väldigt höga krav på prestationen från spelarna själva
3, En längtan till att bli bäst
4, Att kunna lyckas och komma ihop som ett lag istället för ett gäng primadonnor
Och ja vad ska man säga? Växjö har lyckats med alla ingredienser av detta. Sam Hallam har visat prov på fingertoppskänsla i match efter match, han har tillfört hetta när det har behövs, han har visat kylan när situationerna har krävt det. Varenda spelare ställer krav på varandra och har byggt upp en jämn och hög lägstanivå genom hela situationen. Och även om det här laget vimlar av duktiga individualister så jobbar man stenhårt för varandra. Man gör det klassiska och det så nödvändiga skitjobbet, utan det hade man aldrig lyckats. Detta kryddat med tunge bastrumman David Rahimi som bara trummar på med tackling efter tackling, trashtalk efter trashtalk.
Lägg där till virtuosen Elias Pettersson som med bara går in och briljerar med det ena solonumret efter det andra så att man nästan får ståpäls. Grabbhalvan har en smartness, en tajming, en taktkänsla som få andra ens i närheten besitter. Nu är det hög tid att han får visa sig på de stora scenerna. Han ska spela VM, den saken är lika klar som korvspad.
Och vika ska egentligen kunna klå till denna välspelande orkester, ska Djurgården med hockeyns svar på Swedish House Mafia med trion Jonsson-Fjällby ackompanjerad av bröderna Davidsson?. De som levererar snabbhet, riv och slit. Eller tunga Skellefteå med lite mer hårdrock och tyngd?. Frågan är om någon av dem kan få den välspelande orkestern från Smålands instrument ostämda
1, Att dirigenten lyckas leda sina mannar
2, Väldigt höga krav på prestationen från spelarna själva
3, En längtan till att bli bäst
4, Att kunna lyckas och komma ihop som ett lag istället för ett gäng primadonnor
Och ja vad ska man säga? Växjö har lyckats med alla ingredienser av detta. Sam Hallam har visat prov på fingertoppskänsla i match efter match, han har tillfört hetta när det har behövs, han har visat kylan när situationerna har krävt det. Varenda spelare ställer krav på varandra och har byggt upp en jämn och hög lägstanivå genom hela situationen. Och även om det här laget vimlar av duktiga individualister så jobbar man stenhårt för varandra. Man gör det klassiska och det så nödvändiga skitjobbet, utan det hade man aldrig lyckats. Detta kryddat med tunge bastrumman David Rahimi som bara trummar på med tackling efter tackling, trashtalk efter trashtalk.
Lägg där till virtuosen Elias Pettersson som med bara går in och briljerar med det ena solonumret efter det andra så att man nästan får ståpäls. Grabbhalvan har en smartness, en tajming, en taktkänsla som få andra ens i närheten besitter. Nu är det hög tid att han får visa sig på de stora scenerna. Han ska spela VM, den saken är lika klar som korvspad.
Och vika ska egentligen kunna klå till denna välspelande orkester, ska Djurgården med hockeyns svar på Swedish House Mafia med trion Jonsson-Fjällby ackompanjerad av bröderna Davidsson?. De som levererar snabbhet, riv och slit. Eller tunga Skellefteå med lite mer hårdrock och tyngd?. Frågan är om någon av dem kan få den välspelande orkestern från Smålands instrument ostämda
