Slutspelsbloggen: Per Gessle-koefficienten

”Det här är SM-slutspelshockey mitt herrskap”
Slutsignalen ljöd inne i kaffeladan Löfbergs Arena som inte bara puttrade, den bara kokade och kokade så att den nog hade försett hela nationen med den ädla drycken. ”håhåjaja, håhåjaja, hörr va de blåser i träa ida” dånade genom hela arenan så att det hördes ända upp till Fryken. Hela arenan förvandlades till ett grönvitt inferno. Hade någon utomstående frågat mig varför jag idrotten ishockey ligger så varmt om hjärtat i framtiden, då hade jag dammat av en gammal DVD-skiva och spelat upp kvartsfinalen mellan Färjestad-HV71 från 2019. Den här matchserien har visat vad som egentligen är ett slutspel. Den har innehållit galenskap med bland annat en förläggningsraffling som nästan tog en hel talmansrunda i tid innan Färjestad avgjorde.
 
Den bjöd på eleganta strutar som varenda glasstillverkare hade varit avundsjuka på. Det var mer dramatiskt videotittande än när jag låg däck i en säsongsinfluensa år 2014 och hade Beck-Marathon. Det har varit publikfester som har skapat en inramning som nästan gått att ta på inne i arenorna. Färjestad gick som segrare för att det lyckades plocka fram den sista lilla millimetern av spets. Men jag måste säga som Stefan Liv som nog har tittat ner på den här serien från himlen och varit lycklig.  – På ett sätt hade de kunnat dela ut två guldmedaljer för det andra laget är lika mycket värda det sade den ack så klocka Stefan efter guldet med HV71 år 2010. Det här var en serie där egentligen båda hade varit värda att vinna, så pass bra har de varit.
HV71 som till stor del var uträknade påförhand men som knäppte oss experter på näsan genom att visa en enorm kämpaglöd och som pressade segregerande Färjestad ända ut till långfingrets nagelspets.

Jag säger bara som den eminenta LASSE Granqvist ”Det här är SM-slutspelshockey mitt herrskap”. Ingen film hade kunnat vara så bra regisserat i ett paket av matcher, inte ens en rulle av Steven Spielberg. Inte ens en opera på La Scala hade bjudit på en sådan elegans. Inte ens en turnerande cirkus, hade bjudit på just en sådan, cirkus.  

 "Jag säger bara poppa popcorn"
Och vilka gigantmöten vi har att vänta härnäst. Först ut i en kamp mellan ett Luleå som defensivt varit lika solida som en italiensk fotbollsbacklinje mot ett Frölunda med trollkarlen, Ryan Lasch som lokförare. Ackompanjerat av två ettriga terrier där Roger Rönnberg ska försöka sänka sitt hemstadslag. Mot Thomas ”Bulan” Berglund som nog kommer att elda igång likt en tidig majbrasa. De presskonferenserna alltså, jag säger bara poppa popcorn. Och i den andra ronden ser vi det fullständiga gigantmötet mellan Färjestad-Djurgården. Här tror jag att vi får se ytterligare en episk matchserie som nog även det kan nå en game seven. Publikfest är bara att räkna med där det är frågan om Hovets tak nog inte kommer att lyfta och landa rakt ute i Hammarbyhamnen. Och i soliga Karlstad kommer kaffepannan att sättas upp på espressostyrka. Var så god hockeyvänner, buffébordet är uppdukat för drömsemifinaler.
 
"Per Gessle-koefficienten"
Uppe i Dalarna håller Leksand på att förverkliga ett nytt ”Miracle On Ice”. I morse vaknade jag till bilderna från inramningen från Tegera Arena där Stiko Per Larsson gav mig gåshud längst genom alla ådror i kroppen. Hela arenan i Leksand såg ut att gunga likt ett karnevalståg i Rio. Anrika Leksand håller på att göra det omöjliga, möjligt igen.
 
I Oskarshamn är klubben inte långt ifrån en bustersaga och ta sig till svensk hockeys enorma finrum. Detta med hockeycharm som nog har fått många hockeytokiga på fall. De har gjort det med förmågan att vara bäst när det gäller. Eller som Barometerns eminenta Christian Gustavsson beskrev det, Per Gessle-koefficienten.
”När vi träffades i vimlet
Det var ett hat-trick att minnas
Jag kom från farmarlaget” ’
”Vi är bäst när det gäller
Vi är bäst när det gäller
Vi är bäst då när allt står på spel
Vi är bäst då när allt kan gå fel” som han sjöng med Linnea Henrikson under förra sommaren i fotbolslandslagets VM-låt. Nu kanske inte låten var något mästerverk men epitetet stämmer i allra högsta grad. 

"Den kulinariska gastronomiska finsmakade aptitretaren"
Jag vet att det finns många problem inom svensk hockey. Hjärnskakningar, en ojämn domarnivå, pengar, pampar. Men låt oss verkligen njuta nu. Jag tror aldrig att vi har haft ett sådant slutspel som känts så öppet. Jag tror att den kulinariska gastronomiska finsmakade aptitretaren bara kommer bli bättre. In kommer nu huvudrätten med ännu mer sting i. Jag säger bara njut, vi befinner oss i ett glödhett hockeysverige.