Krönika: Är det värt det för Washington?

Som väntat blev det en avslagen trade deadline, men nog hade man hoppats på lite mer aktivitet?

Nog för att general managers i NHL ofta kan vara fega – utan att vara allt för insatt framstår det onekligen som att de andra stora nordamerikanska ligorna bjuder på större underhållning vid sådana här tillfällen? – och de ekonomiska effekterna under pandemin är påtagliga.

Men trade deadline bjöd bara på 15 trades. Även om man tar hänsyn till en hygglig aktivitet under dagarna innan trade deadline så är 15 ynka trades en besvikelse – i synnerhet som flera av dem var tämligen ointressanta.

En rejäl trade fick vi i alla fall, och som så ofta tidigare trillade den in efter det att deadline hade infallit. Då droppades nämligen nyheten att Washington hade gått efter Detroits Anthony Mantha.

Några minuter senare meddelades hela traden. Mantha gick till Washington i utbyte mot Jakub Vrana, Richard Panik, en 1st rounder och en 2nd rounder.

Mantha är en intressant spelare. Han är en stor och relativt kraftfull winger som borde vara god för 25-30 mål och dubbelt så många poäng. Någon liknande poängskörd kan man vänta sig av Vrana, men kanske finns det lite mer impact-potential i Mantha?

Det går i alla fall inte att tolka traden ur Washingtons perspektiv på något annat sätt. Man fick sannolikt betala för att bli av med Panik och hans kontrakt, men sedan betalar man dyrt för en eventuell uppgradering från Vrana till Mantha.

Hur som helst bjöd i alla fall Washington på underhållning och vi vill väl alla se sådana här trades under trade deadline? Frågan är bara om det var värt det för Capitals.

Brian MacLellan nöjde sig inte med Mantha. Även Michael Raffl anslöt och ger Washington en solid veteran i bottom-6. Kanske finns det en viss oro över målvaktsspelet, men Capitals ser över lag välrustade ut inför slutspelet.

---

Inte en enda general manager överskattade Luke Glendenings förmåga att vinna sex av tio tekningar istället för fem av tio tekningar. Man är lite chockad.

---

Utöver Mantha-traden bjöd inte trade deadline på så värst mycket spännande. Ett gäng djupbackar skickades över kontinenten där man bland annat ställer sig frågande till Montreals beslut att släppa Victor Mete via waivers bara för att ersätta honom med Erik Gustafsson.

Nashville blev det femte (!) laget att byta till sig Erik Gudbranson. Predators har nu en försvarsbesättning som inkluderar Gudbranson, Mark Borowiecki och Luca Sbisa. David Poile satsar onekligen på både högt och lågt.

Winnipeg fick nöja sig med Jordie Benn och Kevin Cheveldayoff ska nog vara missnöjd över att han inte lyckades lösa något bättre till Jets försvar.

Dmitry Kulikov var nog inte hjälpen som Connor McDavid och Leon Draisaitl satt och hoppades på…

”Jag tror inte man kan gå all-in varje år”, sa Ken Holland och fortsätter att slösa bort McDavids och Draisaitls finaste år.

---

Patrick Marleau blev kvar i San José. Han kommer – om inget oförutsett sker – slå Gordie Howes rekord i Sharks tröja och det känns helt klart rätt. Men var det här 41-åringens sista chans att försöka jaga en cup?

---

Trade deadlines märkligaste var sannolikt priset som Florida betalade för Sam Bennett. Fjärdevalet från draften 2014 har aldrig lyft och det har tidigare rapporterats om att han ville bort från Flames. Det har visserligen gått lite bättre efter coachbytet, men under gårdagen fick han alltså byta västkusten till östkusten.

Florida gav upp en 2nd rounder och Emil Heineman – draftad i andrarundan i höstas – för floppen Bennett. Den traden känns onekligen aningen suspekt.

Under gårdagen spreds det ett rykte om att Ryan Getzlaf kunde tänka sig en trade till Vegas. Med tanke på vilken lönetakssituation som Golden Knights befinner sig i skulle det ha behövts en hel del trollande från Kelly McCrimmon och George McPhee. Någon lösning hittade man inte, utan fick istället nöja sig med Mattias Janmark.

Att svensken var etta på TSN:s trade bait board säger allt om vilken usel marknad det var.

Vidare verkade Joe Sakic sakna sina svenskar som han tidigare har släppt. Under trade deadline hämtade han nämligen tillbaka Carl Söderberg från Chicago och häromdagen återvände Patrik Nemeth från Detroit.

---

Trade deadline var alltså något av ett sömnpiller, men blickar vi tillbaka på dagarna som ledde fram till trade deadline skedde det desto mer spännande saker.

Toronto var som väntat aktiva och Kyle Dubas fortsätter att utnyttja systemet. Först hämtade man in Riley Nash från Columbus. 31-åringen går för tillfället skadad och sattes upp på LTIR – där får man tillgång till en mycket kompetent fjärdecenter när han väntas bli frisk lagom till slutspelet…

Det går sannerligen att ifrågasätta beslutet att ge upp en 1st rounder för Nick Foligno, men det är väl rimligt att anta att man fick krydda rejält för att – via San José – kunna få in Foligno till en fjärdedel av priset.

Maple Leafs såg även till att ta in lite målvaktsförsäkring i form av David Rittich och backdjup i Ben Hutton.

Med tanke på upplägget i år och den svaga kanadensiska divisionen har Toronto sitt bästa läge att gå långt i slutspelet på en halv evighet – och Dubas gjorde därmed rätt som satsade. Foligno, Nash, Hutton och Rittich är solida rekryteringar, men det är givetvis så att det är Torontos fyra stora forwards som måste dra laget.

---

Carolina nöjde sig med att bara släppa Haydn Fleury. Nog hade man förväntat sig någon förstärkning?

---

Buffalo har jobbat vidare med sin utrensning och släppte såväl Brandon Montour som Taylor Hall efter Eric Staal-traden för några veckor sedan.

Där satt man på tre hyggligt fina tillgångar och i utbyte fick Kevyn Adams in en 2nd rounder, två 3rd rounders, en 5th rounder och en Anders Bjork som inte har visat allt för mycket i Boston.

Visst hade man väntat sig mer av Hall, Staal och Montour under säsongen, men det där är inte ett utbyte som Buffalo-fansen kan vara helt tillfredsställda med. Det kan till exempel vara värt att notera hur Montour gick från att kosta en 1st rounder och Brendan Guhle – en rätt schysst prospect där och då – till att vara värd en 3rd rounder efter två år i Buffalo.

Det ska däremot bli intressant att se vad Hall kan utföra i Boston. Den här gången kommer han inte in i en organisation i full kaos och det känns som att oflytet har varit maximalt för honom i Sabres. Hans skottprocent på 2,3 är trots allt högst anmärkningsvärd.

---

I Tampa Bay fortsätter Julien BriseBois att, likt Kyle Dubas, utnyttja regelverket till max. Han fick sin kompis Steve Yzerman att ta hand om en stor del av David Savards lönekostnader och gav sin högersida av försvaret en rejäl boost.

Med Victor Hedman, Ryan McDonagh och Mikhail Sergachev har man tillgång till en snuskig vänstersida, men utöver Erik Cernak har högersidan inte imponerat. Där kommer Savard med stabilitet och det ser ut som att han kliver in jämte Hedman.

Tampa har minst sagt hyggliga förutsättningar för att gå för två raka Stanley Cup-segrar.

Slutligen skakade Pittsburgh fram lite forwardshjälp i form av Jeff Carter. Ron Hextall känner honom väl från deras gemensamma tid i Los Angeles och Kings behåller hälften av hans lönekostnader.

Carter har bekräftat att han är all-in på flytten, och så mycket var hans tidigare hot om att sluta om han blev bortbytt värt…

---

Columbus kan inte fortsätta tappa ”alla” sina bra spelare, men Jarmo Kekäläinen skötte de här dagarna snyggt. Att jobba in en 1st rounder för såväl David Savard som Nick Foligno är fin business och visst känns det som att Foligno faktiskt kan återvända till nästa säsong?

Man har onekligen sina utmaningar framför sig – man måste få rätsida på Patrik Laine och John Tortorella bör nog ha gjort sitt i Blue Jackets – men nu sitter Kekäläinen på tre 1st rounders till sommarens draft. Man får nog peka ut Columbus som en av trade deadlines vinnare i alla fall.

Samma sak bör nog sägas om Tampa Bay och Toronto. Man kan tycka mycket om hur man utnyttjar regelverket, men nu är möjligheterna så uppenbara att det är förvånande att inte fler organisationer har upptäckt det. Huruvida det är rätt eller fel agerat är helt upp till ligan nu. Man får helt enkelt justera regelverket i så fall.

Colorado och Washington är två starka lag, men det är inte helt uppenbart att man gjorde en stark trade deadline. Capitals kan som sagt ha betalat dyrt för en liten uppgradering och Avalanche kanske skulle passat på att göra något större eller mer avgörande. Några förlorare är de däremot inte.

Den titeln får istället tillfalla Edmonton. Visst kan det vara sunt att inse att Toronto sannolikt är för svåra att ta sig förbi i North Division. Men har man Connor McDavid och Leon Draisaitl i sin prime ska man alltid försöka sätta sig i en så bra position att lyckas som möjligt. Höjden som den duon besitter kan vinna vilken slutspelsserie som helst om bara pusselbitarna runt omkring är på plats.

Annars borde nog Winnipeg ha gått för en bättre försvarare än Jordie Benn, Boston skulle nog ha mått bra av något mer betryggande än Mike Reilly (även om han kommer från en stabil säsong) och visst kunde Carolina ha petat in ytterligare någon forward?