Förväntningarna inför
Om vi startar med förra sommaren och hösten och går in i den här artikeln med vilka förväntningar som fanns på det här laget så kan vi nog alla vara överens om att ingen utomstående trodde att Boston Bruins skulle vara i närheten av slutspel efter 82 omgångar. Det var nog dessutom väldigt få av oss själva bland supportrar som trodde att vi skulle nå slutspel. Hoppades gjorde vi allihopa som man gör inför en säsong men såg man på laget rent objektivt såg det lite för likt ut från förra säsongen. Alla kring och i laget däremot? Dom trodde på det från start.
Säsongens första halva
Vi fick en riktigt bra start på säsongen med vinst i dom första tre matcherna och hoppet steg om att vi kanske kunde ha något bra på gång. Det hoppet dog ganska snabbt dock för därefter följde inte mindre än sex raka förluster. Sägas skall att fem av dom sex matcherna spelades mot lag som skulle ta sig till slutspel. Men där och då efter förlusten med 7-5 hemma mot Anaheim så hände den största saken kring den här säsongen tror jag.
Marco Sturm ställde sig framför hela laget i omklädningsrummet och röt till rejält. Han undrade om spelarna ville fortsätta spela på samma sätt som man gjorde förra året när man var ett förlorande lag. Han undrade om man gick in till matcherna och hoppades på det bästa utan att lägga ner jobbet som krävs för att vinna. Han undrade om dom inte vara trötta på att förlora. Han ställde helt enkelt frågor till sina spelare som han fick ett otroligt bra gensvar på.
För efter detta spelade man för varandra på ett helt annat sätt. Man satte defensiven i första hand med målvakterna (framförallt Swayman) som gjorde kanonsäsonger och man skapade sig en identitet som man hade saknat under föregående säsong. Vi vann matchen efter mot Colorado innan vi förlorade rejält mot Ottawa på bortaplan i nästa match med 7-2 men efter den matchen började saker och ting hända och sju vinster på raken tog oss uppåt i tabellen så att vi höll oss kring slutspelsstrecket.
Det tog mer tid innan Sturms nya system satte sig men dom vinsterna gav oss lite andrum och lite hopp kring att vi var på rätt spår. Vi blandade och gav resultatmässigt men nu började man verkligen se att spelarna gjorde allt man kunde för att vinna och då kan man ta en förlust också. Har man gjort sitt jobb till 100% hela vägen men ändå förlorar så kan man acceptera det.
Så kom december månad och vi låg fortfarande relativt bra till kring slutspelsplatserna. Vi vann fyra matcher på raken i början av december men efter det följde vi upp med att för andra gången den här säsongen förlora sex matcher på raken kring jul och nyår och där kändes det som att tåget gick lite för oss. Men på nyårsafton kom den förlösande segern äntligen när vi bortavann mot Edmonton med hela 6-2 och där och då var det ett nytt sådant där moment där man kan spika in att detta var viktigt för laget.
Januari och framåt
För när vi ändrade om året från 2025 till 2026 så blev vi ett lag att räkna med igen på allvar. Vi vann 11 av 14 matcher i januari och Fraser Minten utsågs till månadens rookie, för övrigt den första spelaren sedan Jeremy Swayman plockade hem två månader på raken i februari och mars 2022. Målvaktsspelet, backarnas samspel med forwards framför målvakterna och våra toppspelare levererade plus att ett gäng av spelarna som man inte visste vilken nivå dom kunde ha hade finfina säsonger som gav oss luft under vingarna.
Vi avslutade med två förluster i Florida innan OS där utematchen mot Tampa Bay var en rejäl smällkaramell trots förlusten. Det är en match man kommer minnas länge med Swaymans fight mot Vasilevskiy som det mest spektakulära.
Ett gäng av våra spelare fick dra iväg på OS, resten tog välförtjänt vila och semester.
När det var dags att köra igång igen så var schemat otroligt hektiskt med massvis av matcher på få dagar och vi låg fortfarande och skvalpade kring slutspelsplatserna utan att riktigt veta hur utgången skulle bli. Det fortsatte att gå lite upp och ner resultatmässigt men om man var orolig för att vi skulle tappa identiteten vi hade skapat så kunde man lugna sig för laget kämpade och slet för varenda millimeter och i mars förlorade vi bara en enda match med mer än två mål.
Vi var alltid med i alla matcher och många gick till förlängning där vi vann och förlorade ungefär lika mycket och dom poängen som vi ändå fick med oss var såklart väldigt viktiga i det långa loppet. Mot slutet av grundserien gav spelarna oss lite andnöd när fem förluster på raken kom mellan match 76 och 80. Skönt nog för oss så förlorade våra konkurrenter lika mycket eller till och med mer än oss så när match 81 kom så var vi klara för slutspelet.
Trots att Columbus inte var det och hade allt att spela för så vann vi den matchen ändå och avslutade säsongen med att hålla nollan för tredje gången, då mot New Jersey Devils. Ett fint sätt att avsluta grundserien på utan tvekan.
Slutspelet
Det stod klart att Buffalo skulle stå på andra sidan i första rundan efter att dom gjort en ännu större förvandling än oss. Dom låg nämligen sist i konferensen i december men vände sedan och gick och vann hela divisionen på 109 poäng, nio före oss.
En tuff motståndare helt klart men definitivt något som vi skulle kunna vinna mot enligt mig och många med mig.
Ni kan läsa mer om just den slutspelsserien i min förra artikel men sammanfattat gick lite för många saker fel för oss för att vi skulle kunna gå vidare och dyka djupare in i slutspelet.
Läs gärna det på länken här om ni inte redan gjort det. https://www.svenskafans.com/ishockey/tack-boston-bruins-695159
Sammanfattningsvis
I det stora hela måste vi vara sjukt nöjda med den här säsongen med tanke på vilka förväntningar man hade inför densamma. Att vi går till slutspel med i princip samma lag som förra säsongen är inget annat än sjukt imponerande. En förbättring med 24 poäng över en sommar är inte direkt något man kan räkna med. Detta genom att egentligen ersätta folk i bottenskiktet av forwards som enda förändring under sommaren. Sweeney var minst sagt hårt ifrågasatt där kring free agency när han signade spelare som Arvidsson, Jeannot, Kuraly, Eyssimont, Blümel, Steeves, Harris och Aspirot. Snacka om jackpot på alla utom Blümel egentligen.
Det var många positiva svar och många spelare som gjorde sina bästa säsonger i karriären. Den främsta orsaken enligt mig till att vi gick så bra var att våra ledande spelare fick vara friska i stort sett hela säsongen där Hampus Lindholm var den som missade flest matcher av dom jag ser som ledande (Pastrnak, McAvoy, Zadorov, Geekie, Zacha, E Lindholm och Swayman utöver nämnda Hampus) med sina 15 stycken. Det mest imponerande med den statistiken känner jag är att McAvoy bara missade 13 stycken trots att han bröt käken.
Att ha dom spelarna med sig hela tiden var nog väldigt viktigt för det här lagets framfart denna säsongen om man jämför med föregående säsong där i princip allting gick fel. Ledargruppen gjorde ett väldigt fint jobb hela säsongen med att få alla att dra åt samma håll trots att man inte utsåg en kapten på hela året.
Sturms ledarskap verkar också främja yngre spelare. Tidigare år har vi fått mycket klagande från många håll att vi inte ger dom unga chansen och det kan jag tycka stämmer, även fast det alltid finns två sidor av myntet såklart. Men det är inte för inte som Minten, Khusnutdinov, Lohrei och stod för så fina säsonger tillsammans med dom lite äldre spelarna som vi antingen behöll från tidigare (Korpisalo, Kastelic och Mittelstadt) eller "chansade" på i somras (Arvidsson, Jeannot, Kuraly, Aspirot och Eyssimont). Det ger jag cred till Sturm för.
Framtiden
Spelarna har nu haft sina exit talks och nu väntar ledighet fram tills man samlas igen till hösten. Laget kommer förändras som alla lag alltid gör under sommaren men faktum är att vi har väldigt lite utrymme för att göra så värst mycket om man ser till kontraktsläget på spelarna.
Bland forwards är det bara två stycken med utgående kontrakt varav Viktor Arvidsson är UFA och där antar jag att man vill förlänga och att han vill stanna kvar men man kan aldrig vara säker på sin sak när det handlar om förhandlingar. Han har utan tvekan gjort sig förtjänt av ett nytt kontrakt i mina ögon.
Den andra spelaren är Lukas Reichel som blir RFA vilket innebär att vi har hans rättigheter hela sommaren egentligen. I övrigt har vi alltså 13 forwards under kontrakt redan så vill Sweeney ändra något där lär det involvera trades.
På backsidan ser det ungefär likadant ut för där har vi stommen under kontrakt även nästa år. Dom enda som inte har kontrakt är Andrew Peeke som blir UFA och Jordan Harris som blir RFA. I båda fallen kanske det är dags att gå vidare enligt mig då Aspirot och Lohrei är före i kön framöver.
Målvaktssidan är gjuten den också om man inte vill flytta på Korpisalo och ta in någon av våra AHL-målvakter som briljerat den här säsongen.
Så förvänta er inga större saker under sommaren från Bruins sida. Nu ska detta laget som började på en nygammal identitet förbättras till nästkommande säsonger tänker jag. Sturm får bygga vidare på sitt system där det finns förbättringspotential (vi var bland annat ett av lagen som släppte till allra mest framför våra målvakter) och spelare ska försöka bygga vidare och bli bättre jämfört med i år. Krydda det med en James Hagens som förhoppningsvis är redo för NHL-kostymen på allvar och ett eller två etablerade och spännande nyförvärv så kan det vara det lilla som behövs för ett djupare dyk i slutspelet. Marginalerna är så små så det är inte jättemycket som behövs för att det ska vippa åt ena eller andra hållet för den delen.
Jag återkommer sporadiskt under sommaren tänker jag med lite av det ena och lite av det andra. Ge gärna förslag på vad ni vill läsa så ska jag se vad jag kan göra!
En sak som blivit lite försenad är att jag ska göra en summering av spelare för spelare likt den jag gjorde halvvägs in i säsongen. Det får bli nästa projekt som publiceras.
Tills dess - Lets go Bruins!
