Tänkte lägga mig i diskussionen om Atletis svårigheter för "lätta" matcher.
Som Atletifan sedan födsel (kanske inte bokstavligen, men nästan) så har jag sett detta symptom genom alla år. Jag tror att det har att göra med inställning. Atleti har alltid spelat som bäst när ingen tror på dem. På sätt och vis är de lite som Bajen i det avseendet. Laget som aldrig vinner, som alltid står i skuggan av Real. Visserligen har Atleti nu ändå vunnit en del, men det är inte för intet som Reals fans kallar oss för "sufridores" ( fritt översatt "lidare", för de som ej kan spanska) och Avenida Piramides (gatan som leder från tunnelbanan till Calderón) för "la senda de los elefantes" (elefanternas stig) eftersom Atletis fans går på rad med nedböjda huvuden där,precis som elefanter, efter ytterligare en förlust.
Atleti har alltid haft svårt att föra matcher och inte ens när de överlägset ledde serien -95 så trodde folk att de skulle vinna. Det är då Atletis spelare plockar fram jävlaranammat och hjärtat som det innebär att vara Atletispelare och visar hur bra de KAN spela. Vid sämre motstånd så låser det sig ofta. Det verkar vara ngt psykiskt...
