Krönika: Nu eller aldrig, Hamburg!
Efter en minst sagt vacklande höst har det nu blivit hög tid för spelarna i HSV att visa att man är medvetna om stundens allvar på jakten efter en uppflyttning.
Hamburg är utan minsta tvekan en klubb som berör trots att man inte längre är en del av den tyska fotbollens finrum. Sedan drygt ett och ett halvt år tillbaka huserar man i andraligan, men det har inte fått den tyska sportjournalistkåren att sluta bevaka föreningen. I snart tio års tid har den till viss mån livnärt sig på hur uselt HSV förvaltats och under de sällsynta perioder där det faktiskt varit lugn och ro har man till varje pris försökt gräva fram eller diktera något som kan skapa osämja.
Kris, kaos och katastrof är några av orden som under hösten prytt löpsedlarna i Hamburg när det skrivits om stadens främsta fotbollslag. Detta till följd av den usla avslutning på det föregående året där HSV bara lyckades vinna en av de sju avslutande matcherna.
Dessförinnan såg det desto mer lovande ut, för att inte säga väldigt bra. Bortsett från premiären och fadäsen i stadsderbyt flöt spelet på likt en vårbäck. Nog för att det ofta saknades skärpa i avsluten, men vinsterna radades likväl upp på löpande band och när man fullkomligt körde över VfB Stuttgart i seriefinalen kändes uppflyttningen given. Sedan påbörjades det stora raset.
Det verkar inte spela någon roll vilken division man spelar i, vem som leder laget eller vilka spelare som representerar klubben – det vill sig aldrig riktigt.
Nu har det blivit dags att kliva in i vårsäsongen där det ska avgöras om det blir en återkomst till Bundesliga eller om man tvingas spendera ytterligare en säsong i Zweite. Fjolårssäsongen finns fortfarande kvar i minnet och med tanke på den gångna hösten vi har bakom oss är det inte direkt en känsla av övertygelse och förtroende som sköljer genom kroppen. Tvärtom är jag inställd på ännu en psykologiskt påfrestande vår där precis vad som helst kan ske.
Något som till viss del lugnar nerverna en smula är att tänka på vinterns nyförvärv. Främst den kreativa spelfördelaren Louis Schaub känns som ett välkommet tillskott. Österrikaren bevisade under sin tid i Köln att han är en av andraligans främsta spelare och 25-åringen kommer av allt att döma vara still stor nytta i offensiven.
Det kommer förhoppningsvis även Joel Pohjanpalo vara. Trots att flertalet kritiska röster riktats gentemot den finländska anfallaren tror jag han är precis vad HSV behöver – någon som vet hur man gör mål. Lukas Hinterseer värvades i somras in som en tilltänkt målmaskin, men har haft för vana att bränna otaliga chanser. Det är sällan jag sett en spelare lyckas sumpa så många lägen som han gjort under hösten. Nu kommer han vara tvungen att skärpa till sig, för annars är det troligtvis bara en tidsfråga innan Pohjanpalo tar över som spjutspets.
Även Jordan Beyer är ett spännande namn. Den unga högerbacken spås gå en ljus framtid till mötes och hoppas under sin sejour i Hamburg fortsätta utvecklas och växa som spelare.
Jag vet inte riktigt mer vad det finns att säga inför den andra halvan av säsongen. Just nu känns det som att sitta vid ett spinnande roulettbord där rött innebär uppflyttning och svart ännu ett år i andraligan. Ingen vidare betryggande känsla vill jag lova. Dock hoppas jag vinteruppehållet gjort spelarna gott och att Dieter Hecking lyckats ingjuta nytt hopp och mod i dem, för nu är det hög tid att steppa upp och visa var skåpet ska stå. Visa att det är nu eller aldrig det gäller.
Auf geht’s Hamburg!
