
Krönika: Vart finns stabiliteten att hitta?
Ett halvår kvar till EM på hemmaplan och tysk landslagsfotboll är just nu inne i sin största kris någonsin. Kan den nye förbundskaptenen Julian Nagelsmann uträtta stordåd på den tiden som återstår?
Lite mer än ett år har gått sedan den olycksaliga gruppspelsmatchen mot Costa Rica där det efter slutsignalen stod klart att Tyskland för första gången någonsin fick lämna ett VM redan efter gruppspelet. Med siktet inställt på kommande hemma EM tog “Die Mannschaft” nya tag, eller ja, försökte ta nya tag i alla fall. För även om det borde vara omöjligt så blev våren 2023 ännu ett steg i fel riktning där Hansi Dieter Flick famlade efter den rätta vägen och i brist på idéer bytte han formation fler gånger än det borde vara tillåtet. Därtill har laget allt som oftast uppträtt som pojklagsspelare och försvaret har gång på gång gjort obegripliga misstag och gång på gång varit steget efter sin anfallare.
1-4 förlusten mot Japan i Wolfsburg blev det oundvikliga slutet för Flick och i väntan på en ersättare kunde Tyskland, under legendaren Rudi Völlers ledning, vinna mot Frankrike med 2-1 där framspelet till Leroy Sanés andra mål gav en glimt av den fartfyllda, ungdomliga och offensiva fotbollen som det bjöds på under Joachim Löws glansdagar Någon vecka senare blev också Flicks ersättare klar när Julian Nagelsmann presenterades som ny förbundskapten. Nagelsmann som bara några månader tidigare blivit sparkad från Bayern München med flera bråk med sin kapten Manuel Neuer i bagaget och där landslagsspelarna Serge Gnabry och Jamal Musiala var bland de sju spelare i Bayern som öppet ville bli av med Nagelsmann. Var han verkligen rätt man att ta över krisprojektet Tyskland?
Nagelsmanns första insats vid rodret blev en 3-1 seger mot USA och en gnista hopp tändes säkert i många tyska fans. Kanske var detta lag på rätt väg igen? Denna gnista försvann dock lika snabbt som en glödlampa släcks när “Die Mannschaft” en månad senare hemmabesegrades av en turkisk B-uppställning. Av bara farten blev det även förlust mot Österrike efter en kalkoninsats som inte togs emot väl av de tyska medierna. “Botten, motsatsen till nystart och en käftsmäll avslutade det tyska landslagsåret” var några av orden som sades och det går inte att göra annat än att stämma in i denna kör av kritik.
VM-guld 1974, EM-brons 1988 och VM-brons 2006 är det facit som Tyskland (även under namnet Västtyskland) lyckats prestera de gånger man agerat värdnation för ett stort mästerskap. Det är resultat som förpliktigar när det, den 14 juni nästa år, är det dags för ett nytt äventyr. Efter VM i fjol skrev jag om det tyska lagets brist: brist på spelidé, märkliga laguttagningar och taffliga försvarinsatser. Nu har ett år gått och trots ny förbundskapten är alla dessa problem lika tydliga. På planen finns spelare som är otroligt skickliga individuellt, där framför allt Niclas Füllkrug men också Jamal Musiala och även Malick Thiaw har fått visa framfötterna. Men som lag är det bara ett gäng av förvirrade individualister och det starka kollektivet som utmärkte Tyskland under Joachim Löws tid finns inte så mycket som ett spår av. Nagelsmann står fortfarande utan spelidé, stabilitet och framgångsrecept, detta med ett halvår kvar till EM.
Under lördagen lottades Skottland, Ungern och Schweiz in i Tysklands grupp. Samtliga lag är, på papperet, sämre rankade än Tyskland och hade under normala fall känts som en gynnsam lottning. Men i dagens läge är jag inte säker på om Tyskland ens skulle klara sistaplatsen, bara det talar sitt tydliga språk om hur allvarligt läget är. För hur bra spelare du än har, måste det finnas en stark lagkänsla.
Finns det något positivt att säga om det som komma skall? Ja, det skulle kanske vara att Tyskland var tämligen nedsnackat inför VM på hemmaplan 2006, en turnering som slutade med brons och dessutom ett lag som charmade en hel värld efter flera tuffa år. Då fanns dock ett annat lagmaterial att tillgå och jag är väl tveksam till huruvida Julian Nagelsmann på ett halvår ska hinna bygga ett starkt kollektiv. Men å andra sidan är det väl ingen som tror på Tyskland just nu och jobba underifrån som underdog har ju också lett till framgång. Frågan som jag dock ställer är:
Kan verkligen Nagelsmann trolla med knäna?
