En magisk helg i slutet på november 2025
Vilken helg! Man helt matt. Ingen filmregissör, ingen teaterledare eller författare skulle kunna få till ens i närheten av den dramatik som vi ÖSK:are fick uppleva denna helg.
Helgen var egentligen crescendot på en lång, lång historia. Jag skriver ju egentligen bara om bandy och bandydramatiken fanns också med i denna helg, dock kanske som ett mellanspel mellan akt 2 och akt 3 i fotbollen.
De flesta som läser mina krönikor känner naturligtvis till bakgrunden, men för att få en struktur på dramat så tar vi det lite grann från början.
Drama i fem akter. I huvudrollen: ÖSK fotboll.
Efter att ÖSK hade gjort sin absolut sämsta fotbollssäsong någonsin, man tog hem den första segern i seriespelet i den 21:a omgången, i en serie som har 30 spelomgångar, så borde det ha varit omöjligt att klara kontraktet. Dock förhöll det sig så att det fanns två riktigt dåliga lag till i serien, Umeå FC och Trelleborgs FF. När serien började närma sig slutet så insåg alla att av lagen ÖSK, Umeå och Trelleborg så skulle två lag ramla ur Superettan, ett av dessa usla lag skulle däremot få en chans till att genom kvalspel kunna klara sig kvar i serien. I den näst sista omgången föll Umeå bort från racet och kampen om den åtråvärda kvalplatsen stod nu mellan ÖSK och Trelleborg. Seriemakarna hade fått till det så fantastiskt så att i sista omgången möttes dessa båda lag. Trelleborg hade fördel genom att de skulle spela på hemmaplan, ÖSK hade också en liten fördel och det var den fina målskillnaden som gjorde att ett oavgjort resultat räckte för ÖSK. Matchen var som vanligt denna säsong inget vidare, dock spelade det ju i händerna för ÖSK om slutresultatet blev 0-0. Med knappt 30 minuter kvar att spela spräckte dock Trelleborg nollan och hamnade på så vis i vinnarhålet. Minuterna gick snabbt för ÖSK, inte mycket hände men med två minuter kvar på tilläggstiden fick man ändå en hörna. Hörnan var perfekt slagen och där står vår ÖSK hjälte och skallar in den. Akt 1 var över, ÖSK var klara för kvalspel.
Akt 2. Nu skulle ÖSK upp till Stockholm och möta ett lag som ingen gillar, knappt ens dess egna supportrar. Lagets namn var Hammarby TFF, ett farmarlag till Hammarby IF, som köpte sin plats i seriesystemet. Man betalade helt enkelt IK Frejs skulder om de gick med på att byta sin division 1 plats mot HTFF:s division 4 plats. Alternativet för IK Frej var konkurs, så med kniven på strupen så gick man med på uppgörelsen och Svenska fotbollförbundet satte märkligt nog inte stopp för rockaden.
Hammarby TFF är inte omtyckta i fotbollskretsar, detta hindrar dem förstås inte att ha ett mycket kompetent fotbollslag. Jag åkte upp till Stockholm tillsammans med ca 1000 andra ÖSK:are och fick se en match där ÖSK om inte vara chanslösa, så var man ändå inte nära att vinna. Man kan säga att 1-0 till HTFF var rättvist, vi får vara glada att det inte blev mer. Resultatet gjorde ju ändå att det fortfarande fanns en rimlig chans för ÖSK att ta hem det hela. Den magiska helgen hade börjat om än redan på torsdagen, dock kanske inte som vi hade hoppats.
Nu följde ett nog så spännande mellanspel och det gick i bandyns tecken. På lördagen mellan de båda kvalmatcherna skulle nämligen ÖSK bandy spela bortamatch i Mölndal. För oss Svampar så skulle denna match bli den första bortaresan för säsongen. Spelschemat är i år nämligen utformat så att ÖSK har fem hemmamatcher i de sju första omgångarna. Matchen mot Mölndal var alltså bara den andra bortamatchen för säsongen. Den första gick i Nässjö och då arrangerade för en gång skull inte Svampen någon resa. Matchen krockade nämligen med fotbollsdramat i Trelleborg.
För första gången tågade ett gäng Svampar in i den nybyggda bandyhallen i Mölndal. Vi var ett ca 20-tal så vi skulle absolut få till en bra klack, det fick vi också. Men vad hade hänt med ÖSK:s fina spel från de inledande matcherna? Vi kom från två knappa förluster, men det mot två tilltänkta topplag Kungälv och Rättvik och med lite marginaler på vår sida så hade vi kunnat ta poäng i båda dessa matcher.
Hela första halvlek mot Mölndal var riktigt dålig av ÖSK, men genom att vi bara låg under med 3-2 (det hade kunnat vara värre, men vi har ju seriens bästa målvakt i Sebbe Lundgren) så fanns det ju ändå ett hopp. Andra halvlek började lika dåligt som första. Mölndal ökade på sin ledning till 4-2 och sedan kom den situationen som vi då trodde var spiken i ÖSK-kistan. Det var lite svårt att se vilket som hände först men Mölndal ökade på sin ledning till 5-2 och samtidigt gick Sebbe Lundgrens ena skridskoskena av. Sebbe fick ledas ut på en skena och i avbytarbåset gjorde man allt för att så skyndsamt som möjligt byta skenan. Dommaren tyckte dock inte att det gick tillräckligt fort och beordrade ÖSK att byta målvakt så att spelet kom igång igen. Sebbe var i det läget såklart förbannad på situationen och på det dåliga spelet och dunkade då näven i avbytarbåset i sin besvikelse. Då kommer domaren tillbaka till avbytarbåset och ger Sebbe en tiominuters utvisning. Då brast det för undertecknad. Jag brukar inte klaga på domarna, men denna utvisning var så oerhört okänsligt av domaren att ta så jag sprang ner för läktaren och tog mig så nära avbytarbåset jag kunde och skrek till domaren: Har du tappat det helt, du är så jävla dålig så du är en skam för domarkåren! Efter matchen sa flera i Svampen klacken att det var roligt att se mig totalt spåra ur, vilket jag så sällan gör. Till saken hör också att domaren hade varit ganska dålig innan och om jag utrycker mig milt, lite hemmabetonad. Nu skulle ÖSK försöka hämta hem ett tre måls underläge med en man mindre. Det kan man ju tycka känns som en omöjlig uppgift, men efter matchen, då vi försökte analysera den så sa Sjödda: Din urspårning tillsammans med Sebbes urspårning var nog tändvätskan som behövdes. Efter denna lilla skärmytsling så hände det något med laget. Man började äntligen kämpa, även Svampen klacken ökade tonläget och från denna stund var det inte tyst en sekund från vårat håll vi sjöng och hejade så taket nästan lyfte sig i den nya hallen och med en man mindre gjorde ÖSK både 3-5 och 4-5. När man sedan fick in kvitteringen på hörna så fanns ju faktiskt segern inom räckhåll. Segermålet kom också! På en härlig lyra från Simon Folkesson åkte sig Colin Dahlberg fri och la in bollen. Dramat fortsatte några minuter till därför att domaren hade lagt till hela 8 minuter. Dock kom slutsignalen som en befrielse och ÖSK hade lyckats bärga hem ytterligare två poäng till närkemetropolen.
Det blev en härlig hemresa i bussen, med en hel del fest och glam. Morgondagen talade vi inte om så mycket. Alla visste ju att det förmodligen väntade ett fotbollsdrama på söndagen. Vi kunde dock inte tro att dramat skulle vara så otroligt som det blev.
Akt 3. Vi laddade som vanligt på Kafé National. Det var knökfullt där tillslut. När vi tittade mot entrén och såg kön vid insläppet till arenan, så förstod vi att det nog var bäst att ställa sig där ganska tidigt för att få en hyfsad plats. Kön gick hela vägen från Restalundsvägen fram till där man köper biljetter. Där vek den av och gick tillbaka igen mot Restalundsvägen. Hade folk istället fortsatt norrut så hade de sista fått stå på Norrköpingsvägen! Hur som helst, vi kom in jag och Stephan och lyckades få ganska bra platser. Publiksiffran uppgick till långt över 10 000 åskådare. Det måste vara ett präktigt rekord för kval till Superettan. Det var jämnare spel denna gång än vad det var uppe i Stockholm. Jag måste säga att ÖSK nog kändes lite vassare än HTFF. Så kom då det förlösande målet! 1-0 till ÖSK. Dock var vi ju tvungna att göra ett mål till för att ro det hela i hamn. Målet kom också, direkt på hörna till råga på allt, men domaren underkände det. Jag måste säga efter att ha sett situationen flera gånger att det domslutet var mycket tveksamt. ÖSK skapade några halvchanser och det gjorde väl HTFF också men det blev inget mer mål och man var tvungen att ta till förlängning 2x15 minuter för att avgöra vilket lag som skulle få spela i Superettan nästa säsong.
Akt 4 Förlängningen började och det hade inte gått många sekunder innan HTFF gjorde mål på ett långskott. Det kändes som om ridån gick ner, det enda positiva var att det var många minuter kvar att spela. HTFF hade utan tvekan de farligaste chanserna i resten av förlängningen, men ÖSK gav inte upp och när endast 5 minuter återstod så slog Ahmed Yarsin på ett skott från dålig vinkel som målvakten lämnade retur på och John Stenberg slog upp returen i nättaket och det var oavgjort igen.
Akt 5 Nu var man tvungen att ta till straffar för att få det hela avgjort. Tyvärr slogs straffarna mot det bortre målet från vår synvinkel. Frågan är vilket lag som vann lotten? Var det Hammarby som valde att slå straffarna mot sina supportrar eller var det ÖSK som valde att börja slå straffarna. Detta lilla nog så viktiga drama har jag inte lyckats få fram svaret på, men ÖSK började i alla falla att slå. Båda lagen slog väldigt bra straffar i tre omgångar, ÖSK slog in även sin fjärde, då kom den efterlängtade missen från HTFF och Erik Andersson kunde avgöra till ÖSK:s fördel, vilket han gjorde. Ett drama i fem akter var slut. Slutet gott, allting gott och nu kan vi koncentrera oss på bandy resten av vintern.
