En smällkaramell till Premiär!
Vilken premiär det blev denna märkliga söndag, den tidigaste seriepremiären någonsin för ÖSK. Det var mycket som var märkligt denna oktobersöndag. Varför vi spelade på söndagen i stället för som brukligt är på lördagen verkade ingen veta. Det var ett olyckligt val att lägga matchen på söndagen (om det nu fanns något val). Olyckligt och dessutom historiskt. Det blev nämligen så att alla tre klassiska ÖSK lag (bandy, fotboll och handboll) spelade exakt samtidigt. Alla matcherna ÖSK bandy- Ljusdal, ÖSK fotboll- Helsingborg och ÖSK handboll-GUIFpojkarna började på söndagen klockan 15:00. Detta gjorde att man tog publik av varandra och det är naturligtvis inte bra. De allra flesta ungdomar följde med ÖSK:s fotbollslag ner till Skåne. Vi som valde bandypremiären blev dock inte besvikna. Vi laddade på Östers krog som vanligt och fast att min ambition var att vara först på plats, så lyckades jag inte med det, trots att jag var där mer en två och en halv timme före matchstart. Tommy var redan där, han hade startat med mat och en cola, han sa att han väntade på någon att skåla med innan han beställde sin första öl. Det blev jag, och sakta men säkert kom det därefter in den ena efter den andra av trogna bandyfantaster. Det kom också ett gäng på fyra Ljusdals supportrar. Jag gick där lite fram och tillbaka mellan borden som en äggsjuk höna, man är ju alltid lite nervös och en premiär är ju också lite speciell. Dagen till ära hade jag på mig min gula premiärhatt med ett stor ÖSK märke längst fram.
Ljusdal var ju uppe i Elitserien ifjol och har ambition att ta sig tillbaka direkt, ÖSK genomgår en generationsväxling och försöker stoppa in några av våra lovande ungdomar. På så vis såg ju förutsättningarna lite olika ut. Jag hoppades på en jämn match och trodde nog inte egentligen på poängchans
Väl framme och uppe på läktaren kändes det lite konstigt. Svampen läktaren brukar ju vara mer eller mindre proppfull, men det kan man knappast säga att den var denna gång. Dock var André där med sin trumma och som alla vet så är han en mycket duktig trumspelare. Han slår inte bara på trumman, han spelar trumma och drar på så vis igång klacken på ett fantastiskt sätt. Så på så vis hade vi bra förutsättningar på läktaren.
Matchen började med att Ljusdal drog upp ett vansinnigt tempo och hade tre jättechanser på de första 10 minuterna. Det kunde ha varit 3-0 där, men Sebbe Lundgren i mål är nog en av seriens bästa målvakter och han höll nollan så långt. ÖSK gick upp i ett anfall, kanske inte det första men ett av de första och gjorde 1-0. Eufori på läktaren förstås och lite av en chock för Ljusdal som hade ägt matchen. 1-1 kom till slut men ganska meddetsamma tog ÖSK ledningen igen. Ljusdal tilldömdes två straffar, den ena sköt de i ribban men den andra gick i mål. Men ÖSK tog ledningen igen, och där stod man och hoppades på att 3-2 ledningen skulle hålla in i halvtid. Det gjorde den inte, ÖSK utökade till 4-2! Man kan knappast säga att halvtidresultatet var rättvist, men planens två giganter spelade i den gula ÖSK tröjan och det var vår målvakt Sebbe Lundgren och vår älskade veteran Simon Folkesson som spelade fram till flera av målen. Under andra halvlek var spelet jämnare, detta trots flera ÖSK utvisningar. ÖSK började förtjäna segern och härförare i ännu högre utsträckning var då Simon Folkesson som lugnade ner spelet när det behövdes lugnas ner och speedade upp när det osade målchans. Notera också att Ljusdal hade 19 hörnor utan att göra ett enda mål på någon av dem. Under försäsongen släppte ÖSK in extremt mycket mål på hörnor, det verkar man verkligen ha tränat på under den vecka som var mellan sista träningsmatchen och premiären. Man måste säga att ÖSK gjorde en helgjuten insats och det ska bli väldigt spännande att följa våra gulsvarta eleganter i vinter. Jag måste också tillägga att årets tröjor är riktigt fina. Siluetten över stan finns kvar längst ner på tröjorna och det måste vara unikt att något lag har det, men skillnaden från ifjol är att man nu har fått till den rätta gula färgen.
Tyvärr verkar det som om nästa match mot Falu BS borta blir inställd och flyttat. Detta trots flera nätter i rad med minusgrader. Tänk förr innan det blev konstfruset. Då kunde ismakarna skapa is bara man hade några minusnätter. Att det var plus på dagarna gjorde inte så mycket, man hade skapat en rejäl iskärna som höll. Nu kan man inte klara av detta trots att man har konstfruset, märkligt.
Sen har jag min vanliga käpphäst som jag håller hårt fast vid. Varför starta så tidigt på säsongen. Vänta och börja seriespelet först någon vecka in november och spela seriespel någon vecka in i mars. Slutspel och kvalspel tar för lång tid och det är bara några lag som får spela bandy i mars månad. Flytta ner fler lag och skippa chansen att kvala sig kvar.
Noteras från omgången var att av tre utmålade favoritlag till seriesegern föll två. Förutom Ljusdal som föll mot oss så föll även IFK Kungälv, de förlorade med tvåsiffrigt mot Tillberga. En favorit som höll var Nässjö IF som fullständigt pulvriserade Djurgården med hela 10-0. Vilken start för smålänningarna! Lidköping tippas av många att inta någon av de två sista platserna. I premiären slog man Falu BS med hela 7-2. Det är ju alltid roligt när förhandstipsen går i stöpet. Det tyckte vi i alla fall i Örebro denna bistra söndag.
/Robert Erickson
