Förlust för ÖSK i Gubbängen
Dan före Nyårsafton så spelade ÖSK mot Djurgården i Gubbängens bandyhall. Varför skulle vi nu spela i Gubbängen när vintern äntligen kommit och en utematch skulle vara härligt för oss supportrar? Djurgårdens hemmaplan är ju Östermalms IP, den i mitt tycke vackraste arenan i hela serien. När man såg spelschemat i höstas så blev man glad. Spel på Östermalms IP var säkrat. Nu är det ju så att den arenan är vacker, men konstfrysaggregatet är inte det bästa. Djurgården brukar tvingas till spel i oktober och november i Gubbängens tråkiga bandyhall. Nu var det ju bara ett par dagar till januari så spel på den gamla vackra arenan tog vi för givet. Men ack vad vi bedrog oss. Man trodde först att det var något tryckfel när det stod att matchen skulle spelas i Gubbängen. Det var inget tryckfel, det var ett tankefel av Stockholms fritidsförvaltning. I Stockholm prioriterar man nämligen allmänhetens åkning före Allsvensk bandy. Det var alltså orsaken till att vi tvingades spela i Gubbängen. Djurgården har 12 hemmamatcher under säsongen, minst två kanske tre tvingas man flytta till hallen därför att isen inte är färdig. Vid max 10 tillfällen ska det spelas Allsvensk bandy på arenan. Spelprogrammet är klart redan i september, det finns gott om tid att annonsera om att det är seriematch vid dessa tillfällen. Stockholm är Sveriges största bandydistrikt, men det är helt otroligt vad styvmorsaktigt bandyn behandlas i vår huvudstad. Bedrövligt Stockholm stad, tänk om till nästa år. Elitbandyn måste vara högprioriterad! Hur många tror ni var och åkte på allmänhetens åkning på Östermalms IP dagen före nyårsafton mellan klockan 19 och 21. Jag tror inte att det var särskilt många.
Nåväl vi var en ganska fylld buss med Svampar som anlände till restaurang Maxi i Gubbängen för att hinna äta en bit och ta ett par öl tillsammans med alla Stockholms ÖSK:are som redan satt på krogen när vi kom. Trevlig stämning som vanligt i goda vänners lag och den berömda Restalundsgubben blev naturligtvis besjungen runt bordet. Det blev lite strul när vi tog bussen till arenan så vi var tvungna att köra runt hela kvarteret för att komma in på arenaområdet. Dessutom vägrade entrévärden att släppa in oss gratis men en ganska bra rabatt kunde hon erbjuda. Vi tog det erbjudandet för tiden var knapp. När vi kom upp på arenan var spelarna redan inne på isen, så det gällde att jobba snabbt för att få upp våra läktarflaggor.
Matchen drog igång och det böljade lite fram och tillbaka, men jag fick en känsla som jag har haft nu några matcher i rad. Det känns som om motståndaren kör mycket snabbare än vad vi gör i första halvlek. Varför är det så? ÖSK:arna är liksom inte riktigt påkopplade från start. Det blev inte något snabbt mål i baken, men när målen började rulla in så kom de med en fruktansvärd regelbundenhet och snart hade Djurgården en 4-0 ledning. 4-0 är ju inte omöjligt att vända på men det är en fruktansvärd uppförsbacke om man säger så. ÖSK fick in en reducering på hörna precis innan halvtidspaus och man får nog säga att det är inte så mycket som fungerar i ÖSK just nu. Dock är hörnorna ett undantag. Så effektiva på hörnor som vi är nu var det länge sedan vi var. Det har vi naturligtvis till mångt och mycket Filip Bergman att tacka för.
Vi snackade lite i halvtid om att ett ganska snabbt ÖSK mål skulle kunna öppna för att det skulle kunna bli en vändning i matchen trots allt. Marginalerna är inte med en när man har motgång och naturligtvis så tog den första hörnan för ÖSK i andra halvlek i stolpen. Mål där och Djurgården hade nog blivit lite skakiga. Det märktes att ÖSK var mycket mer påkopplade när de kom ut i andra halvlek och trots detta stolpskott så kunde det ha blivit mål i någon annan chans, men naturligtvis så gick Djurgården upp och gjorde 5-1 och även 6-1, ridå. Nej faktiskt inte, helt rättmätigt enligt spelet så började ÖSK få in bollarna. Först 6-2, matchens snyggaste mål genom Filip Gesar, men även 6-3 och 6-4 kom. Alla dessa mål inom 7 minuter och ett litet hopp började skönjas i den stora ÖSK klacken, det var trots allt fem minuter + tillägg kvar att spela. Men naturligtvis görs det ett stort misstag i försvarsspelet och en Djurgårdsspelare blir fri och krossar alla gulsvarta drömmar om en poäng. Det blir dock en ytterligare reducering av ÖSK men vad betyder det? Ingenting i poänghänseende i alla fall.
Trots vårt missnöje att matchen inte spelades på Östermalms IP så fanns det faktiskt en positiv aspekt på flytten kom vi på när vi satt på Maxi. ÖSK hade faktiskt tre raka segrar i den lilla förortshallen. Nu är även den sviten bruten.
Fram till i slutet av 1990-talet så var det vanligt att man spelade bandy på Nyårsafton. Det enda laget som senare höll fast vid den traditionen var Gustavsbergs IF. De förlade alltid en hemmamatch på nyårsafton. Eftersom ingen annan lagsport spelades på Nyårsafton så fick deras match allt större uppmärksamhet. Detta gjorde att bandyintresserade från Stockholm och även från andra delar av ladet började vallfärda till Gustavsbergs nyårsmatch. Man började slå publikrekord år efter år och tillslut hade man publiksiffror över 1500 personer på denna match. Jag passade på att se en sådan nyårsmatch för ett par år sedan. Det var en fantastisk folkfest. Dock var det några ungdomar som kastade in bengaler på isen vid flera tillfällen och ifjol verkar det som om det hade spårat ur helt. Gustavsberg valde då att ställa in sin traditionella match. Tråkigt för många som hade gjort det till en nyårstradition att inleda nyårsfirandet med att åka till Gustavsberg och gå på bandy.
Istället bestämde sig Svenska bandyförbundet sig för att göra ett försök i Elitserien att återinföra bandyns nyårstradition. Det kördes nyårsbandy på tre ställen i Sverige. I Karlstad, Vänersborg och Västerås. Man får väl försöka utvärdera det hela, men någon större publiksuccés kan man väl inte säga att det blev. Riktigt dåliga publiksiffror noterades i Karlstad, där endast 570 åskådare kom för att se matchen Boltic-Gripen. Med tanke på att det var ett västgötaderby så var nog besvikelsen ännu större när det gällde matchen Vänersborg-Villa som inte drog mer än just över 1000 åskådare. I Västerås var det lite bättre men en publiksiffra på 2 300 är väl en ganska normal siffra när VSK möter Hammarby, absolut inte något uppseende väckande mycket. Man ska väl inte såga en ide redan efter första försöket, men man fick inga jättepositiva vibbar av dessa tre försöksmatcher. Man kanske ska göra om försöket till nästa år och då även väva in Allsvenskan och prova på ett par tre arenor.
