Exit Talks - Everton: "Ja, vilken soppa"
Sean Dyche tog över Everton och räddade laget med nöd och näppe kvar i Premier League.

Exit Talks - Everton: "Ja, vilken soppa"

I dagens Exit Talks fokuserar vi på Everton, den klassiska klubben som gått otroligt vilse de senaste säsongerna.

Per Malmqvist Stolt har fått se klubbledningen slänga pengar på olika tränare med olika filosofier. Facit har blivit ett hopkok av spelare som knappt klarar av att hålla sig kvar i Premier League. Hur ska klubben göra för att undvika att det inte blir en tredje gången gillt nästa säsong?
 


Inför säsongen snackade du om en “Krypande oro” och för andra säsongen på rad säkrar ni kontrakt först i sista omgången. Hur kan en så stor klubb som Everton hamna i den här positionen egentligen? Det känns ju lite ovärdigt.
- Det är givetvis helt uppåt väggarna att en klubb som Everton ska hamna i dessa positioner om och om igen. Jag var själv med under lågvattenmärken som 1994 och 1998, men frågan är om inte detta var det allra lägsta. Aldrig någonsin har vi tagit så få poäng som förra säsongen, och då har vi ändå 120 säsonger att välja på i högsta ligan. Den sista matchen var en plåga, rakt igenom. Kände ingen eufori alls när det väl var över, inte ens en lättnadens suck. Bara en plåga med vetskapen om att Sean Dyche fortfarande sitter med en enorm hög med problem att hantera.
 
- Anledning till att vi är där vi är finns hos klubbens ledning. Det är sannerligen inte lätt att leda en Premier League-klubb, och särskilt inte Everton med sina tunga traditioner och supportrar som nog förväntar sig att klubben ska återgå till forna storhetstider, trots att de kanske inte går, åtminstone inte över några få års perspektiv. Men med det sagt, så har vi på senare år sett en cirkus utan dess like. Ständiga skiften på ledande poster som manager och sportchefer. Var och en med helt olika idéer. En värvningsstrategi som inte är någon strategi, utan mer påminner om en usel impulskontroll. Och pengarna har strösslats. Till höger och vänster. Kaos, helt enkelt.

Du gjorde också en rolig liknelse om att ni förberedde er inför kommande säsongs elände, ungefär som en som kommer otränad till ett Marathon. Hur blev ni så otränade? En gång är ingen gång, två gånger är en vana. Hur ska ni kunna undvika samma elände nästa säsong?
- Återigen faller det tillbaka på ledningen. En manager behöver något vettigt att jobba med, i form av strategier, stöd och spelare. Dessutom kan man inte sparka en manager och sedan ta in en annan med helt andra idéer, bara för att sparka honom lite senare. Det finns mycket bra hos Everton, såsom supporterbasen, positionen i stan, en fantastisk träningsanläggning och mycket annat som att en toppmodern ny arena också är på gång. Allt finns egentligen på plats, men då måste det också finnas en strategi från ledningen, tålamod och vi kan ju inte bara kasta pengar i sjön. Förr eller senare tar de slut eller så hamnar vi inför skranket för brott mot finansiella regler. Det är den förebyggande träning som varje manager behöver för att ens ha chansen att bygga ett lag. Förhoppningsvis får Sean Dyche det nu.
 

Kan Dele Alli någonsin hitta tillbaka till sitt gamla jag?

Du hoppades på Dele Alli, Anthony Gordon och DCL. En såldes, en lånades ut och Calvert-Lewin spelade bara 17 matcher och gjorde 2 mål. Så mycket för den giftiga fronttrion…
- Ja, vilken soppa… Dele Alli är en sorglig historia där han nog behöver hantera sina egna demoner. Gordon drog ju till Newcastle, och är knappast den mest populäre på Goodison Park idag. DCL är precis den forward vi behöver, men skadorna vill inte ge med sig. Med andra ord har vi under hela säsongen varit tvungna att lita oss till en ung Ellis Simms, som definitivt inte är redo att leda anfallslinjen i en Premier League-klubb eller för den delen Neil Maupay som inte har någon av de egenskaper som krävs för att fylla in för Calvert-Lewin. Det går inte att spela upp bollar på honom, då han nog aldrig vunnit en nickduell i hela sitt liv och jag är heller inte riktigt säker på om han har koll på var målet är. Maupay hade kanske varit ett bra komplement till DCL. Vi har ju även Demarai Gray, men han är definitivt ingen uppspelspunkt och passar nog bättre på kanten eller bakom en centerforward. Och här har vi kanske den största kortsiktiga anledningen till att vi hamnade där vi hamnade. Det är helt enkelt tjänstefel av ledningen att låta laget spela hela säsongen utan en vettig centerforward.  
 
 
Vilket är ditt starkaste minne från säsongen?
- Abdoulaye Doucoures mål i den sista matchen. Det krävdes någonting extra för att vi skulle göra mål, och det tog han fram.
 
Vad får tränarna för betyg? Frank Lampard är ju ett kapitel att glömma, men Sean Dyche då? Är han rätt man att visa Everton framåt?
- Det är den vi har och vi måste ge honom chansen att bygga något. Han lyckades ändå stabilisera något mot slutet, trots att han inte hade så mycket att jobba med. Det var ju samma manskap som floppade rejält under Frank Lampard. Och framåt är att nå en stabil grund. Där är nog Dyche rätt man för jobbet.
 
Vem är säsongens största flopp?
- Jag måste säga ledningen.
 
Säsongens mest positiva överraskning?
- Dwight McNeil har växt under säsongen och på slutet var han rent av magnifik.

Avslutningsvis: hur ser den idealiska silly sommaren ut med Evertonögon?
- Vettiga köp av spelare som vill spela för Dyche och Everton samt fungerar som kuggar i lagbygget. Inget annat. Dessutom är vi ju inte den hetaste klubben på marknaden just nu, men får vi in sådana som passar in, så är jag nöjd. Målet måste vara att stabilisera lagets Premier League-status. Sikta mot stjärnorna kan vi vänta med.


TV: Everton säkrar PL-kontraket efter kanonträff 

Henrik Örtenvik2023-06-08 17:00:00
Author

Fler artiklar om England