England
2016-06-02 12:30
SvenskaFans Team of the Year: Årets tränare
Premier League-redaktionerna på SvenskaFans.com har tagit ut ett SvenskaFans Team of the Year. Idag har det blivit dags att presentera den som ska leda det lag som vi redan presenterat.
Henrik Örtenvik
"Han kom till ett lag som fungerade ganska bra. Han har haft lite idéer men det viktigaste som han ska få beröm för är just att han inte har försökt förändra allt. Han inser att saker fungerar och låter oss fortsätta så. Han har behållit tränarstaben från förra säsongen, vilket är enormt viktigt. Det ska han ha beröm för. Många managers skulle bara komma in med sitt eget folk och ändra allt till deras egna banor. Att en tränare kan anpassa sig som han har gjort är fantastiskt."
/Kasper Schmeichel hyllar sin tränare.
Det är knappast någon överraskning att Claudio Ranieri röstas fram som årets tränare med en överväldigande majoriet (17/20 möjliga röster). Med en ödmjuk touch har han förvandlat ett gäng andrahandsprodukter till ett väl sammansvetsat lag. Återigen är det Adam Bills som svarar på våra frågor:
Nu har det gått snart några veckor sedan titeln säkrades. Har det börjat sjunka in i dig?
- Lite grann, men det är fortfarande väldigt ofattbart. Det lär nog dröja någon månad till åtminstone innan man verkligen fattat vad Leicester har åstadkommit.
Det är roligt att backa bandet. När vi snackades vid inför säsongen fanns både övertygelse om att SvenskaFans-redaktionerna underskattat er. Men att det skulle gå såhär bra för Ranieri trodde väldigt få människor på. Vad var din egentliga drömplacering och hur har den förflyttats under säsongen?
- Min drömplacering inför säsongen var att Leicester åtminstone skulle knippa en fjortonde plats, alltså att tangera förra säsongens slutplacering. Sedan när säsongen rullade igång och det gick över förväntan förbättrades min drömplacering. Fram mot årsskiftet så började jag hoppas på en topp-10-placering. Jag tror det var efter segern med 1-3 borta mot Man City i början på februari som man började ana att Leicester åtminstone kunde utmana om en Champions League-placering med tanke på hur bra de spelat under säsongen. Att de skulle gå hela vägen till att vinna ligan fanns väl i bakhuvudet men det var inget man vågat hoppas på förens det stod klart att bara tre poäng behövdes på de tre sista matcherna för att hålla undan Spurs.
Ranieri har tillfört en rutinerad touch till laget.
Som motståndarsupporter kan jag personligen glädjas mycket över Claudio Ranieri, som har en historia av att komma tvåa flertalet gånger. Givetvis har nyförvärv som Kanté, Huth, Okazaki, Fuchs gett er den där lilla extra edgen som ni kanske saknade förra säsongen. Men vad är det som Ranieri har tillfört med sin ledarstil tycker du?
- Det är just den där lilla extra edgen tror jag, som nog är mest rutin. Jämfört med Pearson så är han mera av en lyssnare och tänkare tror jag som ser vad som inte fungerar och åtgärdar det vilket Pearson ofta hade svårt att göra inom en rimlig tidsram. Men en annan viktig grej han smittat av sig är sin förmåga att avdramatisera saker, som att inte trissa upp faktumet att de ledde Premier League utan snackade istället om att 40 poäng som skulle säkra överlevnad i ligan var högre upp på agendan, eller som att han snackade om att bjuda alla spelarna på pizza om de höll nollan i nästkommande match och så vidare. Att spelarna tillsynes spelade utan press att prestera vecka efter vecka i toppen av Premier League var otroligt viktigt för deras framgångar den här säsongen.
Det jag har fastnat för i intervjuer med honom är hans ödmjuka sätt. Han kommer inte bara in i en klubb och donderar på efter sin egen filosofi. Han har berättat att han lyssnar och låter spelarna ta mycket ansvar själva med extra mycket vila efter matcher. Hur har spelarna tagit emot hans sätt jämfört med Pearson?
- Jag tror att de har tagit emot honom väldigt positivt, trots en kanske trevande början som exempelvis Christian Fuchs som skrev på för Leicester förra sommaren eftersom Pearson övertalat honom att skriva på för klubben. Gentemot Pearson som jag tror ofta var väldigt hård och på gränsen till elak ibland mot spelare liksom assisterande tränare, i alla fall sett till hur han betedde sig på presskonferenser tillika på sidlinjen. Dessutom har assisterande Craig Shakespeare (som tjänat under båda) halvt erkänt detta att Pearson kunde vara ganska arrogant ibland. Ranieri är mer som en pappa till spelarna, snäll men hård och rak på sak med vad han vill åstadkomma. Han är nog också mera lättsam att ha att göra med tror jag, då Pearson också ses som rätt grinig i alla fall i mina ögon.
Kanté har ryktats till Arsenal sedan säsongen tog slut.
Avslutningsvis: under sommaren lär spelare som Kanté, Vardy och Mahrez vara hett villebråd i Europa. Samtidigt som ni kommer spela på den finaste av scener nästa säsong med betydligt fler matcher på schemat. Hur ser du på sommarens silly season? Med skräckblandad förtjusning?
- Verkligen! Prioritet nummer ett i nuläget är att behålla Kanté, Vardy och Mahrez. Det lär bli svårt åtminstone för Kanté och Mahrez som båda har åldern till sin fördel, Vardy är ju trots allt 29 och inte lika intressant. Några, för mig i alla fall, läskiga rapporter har kommit ut om att Kanté vill skriva på för Arsenal har cirkulerat, men jag tar dessa med en nypa salt tills vidare då han i andra artiklar sagt att han vill stanna i Leicester.
Prioritet nummer två i sommar blir att bredda truppen inför den extra utmaningen i Champions League-fotboll. Jag tror truppen i sig är okej i nuläget, men behöver åtminstone en spelare per lagdel för att bredda den för ett tätare spelschema. En ny anfallare är nog viktigast då Ranieri i nuläget bara har Vardy, Okazaki och Ulloa.
Tidigare vinnare
2015: Ronald Koeman
2014: Tony Pulis
2013: Sir Alex Ferguson
2012: Alan Pardew
2011: Sir Alex Ferguson
2010: Carlo Ancelotti
2009: Roy Hodgson
2008: Sir Alex Ferguson
2007: Steve Coppell
/Kasper Schmeichel hyllar sin tränare.
Det är knappast någon överraskning att Claudio Ranieri röstas fram som årets tränare med en överväldigande majoriet (17/20 möjliga röster). Med en ödmjuk touch har han förvandlat ett gäng andrahandsprodukter till ett väl sammansvetsat lag. Återigen är det Adam Bills som svarar på våra frågor:
Nu har det gått snart några veckor sedan titeln säkrades. Har det börjat sjunka in i dig?
- Lite grann, men det är fortfarande väldigt ofattbart. Det lär nog dröja någon månad till åtminstone innan man verkligen fattat vad Leicester har åstadkommit.
Det är roligt att backa bandet. När vi snackades vid inför säsongen fanns både övertygelse om att SvenskaFans-redaktionerna underskattat er. Men att det skulle gå såhär bra för Ranieri trodde väldigt få människor på. Vad var din egentliga drömplacering och hur har den förflyttats under säsongen?
- Min drömplacering inför säsongen var att Leicester åtminstone skulle knippa en fjortonde plats, alltså att tangera förra säsongens slutplacering. Sedan när säsongen rullade igång och det gick över förväntan förbättrades min drömplacering. Fram mot årsskiftet så började jag hoppas på en topp-10-placering. Jag tror det var efter segern med 1-3 borta mot Man City i början på februari som man började ana att Leicester åtminstone kunde utmana om en Champions League-placering med tanke på hur bra de spelat under säsongen. Att de skulle gå hela vägen till att vinna ligan fanns väl i bakhuvudet men det var inget man vågat hoppas på förens det stod klart att bara tre poäng behövdes på de tre sista matcherna för att hålla undan Spurs.
Ranieri har tillfört en rutinerad touch till laget.
Som motståndarsupporter kan jag personligen glädjas mycket över Claudio Ranieri, som har en historia av att komma tvåa flertalet gånger. Givetvis har nyförvärv som Kanté, Huth, Okazaki, Fuchs gett er den där lilla extra edgen som ni kanske saknade förra säsongen. Men vad är det som Ranieri har tillfört med sin ledarstil tycker du?
- Det är just den där lilla extra edgen tror jag, som nog är mest rutin. Jämfört med Pearson så är han mera av en lyssnare och tänkare tror jag som ser vad som inte fungerar och åtgärdar det vilket Pearson ofta hade svårt att göra inom en rimlig tidsram. Men en annan viktig grej han smittat av sig är sin förmåga att avdramatisera saker, som att inte trissa upp faktumet att de ledde Premier League utan snackade istället om att 40 poäng som skulle säkra överlevnad i ligan var högre upp på agendan, eller som att han snackade om att bjuda alla spelarna på pizza om de höll nollan i nästkommande match och så vidare. Att spelarna tillsynes spelade utan press att prestera vecka efter vecka i toppen av Premier League var otroligt viktigt för deras framgångar den här säsongen.
Det jag har fastnat för i intervjuer med honom är hans ödmjuka sätt. Han kommer inte bara in i en klubb och donderar på efter sin egen filosofi. Han har berättat att han lyssnar och låter spelarna ta mycket ansvar själva med extra mycket vila efter matcher. Hur har spelarna tagit emot hans sätt jämfört med Pearson?
- Jag tror att de har tagit emot honom väldigt positivt, trots en kanske trevande början som exempelvis Christian Fuchs som skrev på för Leicester förra sommaren eftersom Pearson övertalat honom att skriva på för klubben. Gentemot Pearson som jag tror ofta var väldigt hård och på gränsen till elak ibland mot spelare liksom assisterande tränare, i alla fall sett till hur han betedde sig på presskonferenser tillika på sidlinjen. Dessutom har assisterande Craig Shakespeare (som tjänat under båda) halvt erkänt detta att Pearson kunde vara ganska arrogant ibland. Ranieri är mer som en pappa till spelarna, snäll men hård och rak på sak med vad han vill åstadkomma. Han är nog också mera lättsam att ha att göra med tror jag, då Pearson också ses som rätt grinig i alla fall i mina ögon.
Kanté har ryktats till Arsenal sedan säsongen tog slut.
Avslutningsvis: under sommaren lär spelare som Kanté, Vardy och Mahrez vara hett villebråd i Europa. Samtidigt som ni kommer spela på den finaste av scener nästa säsong med betydligt fler matcher på schemat. Hur ser du på sommarens silly season? Med skräckblandad förtjusning?
- Verkligen! Prioritet nummer ett i nuläget är att behålla Kanté, Vardy och Mahrez. Det lär bli svårt åtminstone för Kanté och Mahrez som båda har åldern till sin fördel, Vardy är ju trots allt 29 och inte lika intressant. Några, för mig i alla fall, läskiga rapporter har kommit ut om att Kanté vill skriva på för Arsenal har cirkulerat, men jag tar dessa med en nypa salt tills vidare då han i andra artiklar sagt att han vill stanna i Leicester.
Prioritet nummer två i sommar blir att bredda truppen inför den extra utmaningen i Champions League-fotboll. Jag tror truppen i sig är okej i nuläget, men behöver åtminstone en spelare per lagdel för att bredda den för ett tätare spelschema. En ny anfallare är nog viktigast då Ranieri i nuläget bara har Vardy, Okazaki och Ulloa.
Tidigare vinnare
2015: Ronald Koeman
2014: Tony Pulis
2013: Sir Alex Ferguson
2012: Alan Pardew
2011: Sir Alex Ferguson
2010: Carlo Ancelotti
2009: Roy Hodgson
2008: Sir Alex Ferguson
2007: Steve Coppell
