Jag fick ett SMS (tack!) med lite knappt fem minuter kvar av den första halvleken som gick ut på att TV 4 hade bytt till Lazios match. Efter ett samtal och ex antal SMS senare så hade jag även spridit nyheten vidare till de laziali som inte uppmärksammat detta faktum.
   Att göra en rättvis analys av den första halvleken känns därför väldigt avlägset, både för mig och många av er som blev lika förvånade som jag. Paolo Di Canio hade öppnat målskyttet med en underbar vrickning efter 25 minuter och Tommy ökat på ledningen elva minuter senare. Samtidigt hade Ascoli fullständigt utklassat Roma och Parma gjort ledningsmålet mot Uefa-konkurrerande Livorno.
   Jag trodde följaktligen inte att det kunde bli mycket bättre.
   Men jag hade fel.

Under den andra halvleken hann jag inte bli orolig överhuvudtaget. Lazio kontrollerade händelserna fullständigt och Reggina kändes, trots gåvan från vårt försvar vid deras reducering, totalt underlägsna.
   Goran Pandev ökade på till 3-0 efter 68 minuter och fick därmed äran att skjuta Lazios 2800 Serie A-mål genom tiderna. Tveksamt dock om lättnaden som makedoniern visade efter målet hade något med det faktumet att göra, då Pandev gått mållös från de nio senaste matcherna innan söndagens drabbning. Senast anfallaren fick anledning att jubla var när Biancoceleste besegrade Ascoli med 4-1 den 8 januari – dagen innan klubbens födelsedag. Jag vet inte hur många som överhuvudtaget har ägnat en tanke åt att just den matchen – mot Ascoli – var startskottet för en period av fem raka hemmamatcher utan vinst för Lazio. Ytterligare en anledning till glädje i och med gårdagens vinst således.
   När sedan både Empoli och Parma avgjorde sina matcher mot Chievo respektive Livorno så stod det klart att den här söndagen i stort sett hade gått vår väg till 100 %. Lazio spelade av matchen på ett lysande sätt och slutade aldrig att spela trots det målmässiga övertaget. Tränare Delio Rossi beskrev rent av insatsen som ”perfatta”, ett superlativ som fotbollstränare i allmänhet knappast missbrukar.
   Bäst i hemmalaget under den andra halvleken var i mitt tycke Stefano Mauri. Vänsteryttern växer sig större och större för var match som går och en mer underskattad spelare får man leta efter i Rom för tillfället.

Men det här, det positiva, är dessvärre enbart ena sidan av myntet. Baksidan gör sken av en total öken på Stadio Olimpico igår, enbart 10.000 hade tagit sig till stadion. Laziali protesterade som bekant genom en bojkott mot Claudio Lotitos bedrövliga sätt att styra klubben på. Curva Nord, nästan helt öde under gårdagen, täcktes istället av banderoller som knappast kan översättas ”vi älskar er”.
   Under dagen rapporterade dessutom nyhetsbyrån Ansa om skadegörelse utanför Pietro Mezzaromas kontor i Rom (Roberto Mezzaromas bror). I dagsläget finns heller inga som helst tendenser på att protestaktionerna skall avta, såvida inte Chinaglia har ett ess i rockärmen vill säga…

Nåväl. Mot Europa!