Det har varit ett stort och utdraget drama som utspelat sig inne i Italiens huvudstad. Ett drama som involverat en maktkamp mellan Romas tränare Gasperini och den erfarne rådgivaren Claudio Ranieri. Under detta drama har rykten om Gasperinis eventuella uttåg börjat att spridas och ett antal ersättare för posten har nämnts. En av dessa tränare som kopplats samman med tränarposten i Roma är Daniele De Rossi. De Rossi tränade Roma så sent som förra säsongen men fick lämna posten i det tidiga skedet av säsongen. Att De Rossi kopplas samman med Roma för stunden är en smula komiskt och på många sätt lyfter det fram problemen som Roma lider av. De Rossi hade svårt att hitta balansen och få bitarna på plats med spelarna Roma hade. Gasperini har haft exakt samma problem den här säsongen och klagat öppet över hur klubben rekryteringsstrategi inte gifter sig särskilt väl med sättet han vill spela på.
Kollade man sedan på Genoas match mot Pisa under söndagen kan man inte annat än att skratta åt ryktena om De Rossis återkomst. Daniele De Rossi ställde för dagen upp med en 3-4-2-1 uppställning med en ytteranfallare och en offensiv mittfältare bakom den ensamma Colombo (låter bekant eller hur?). Under matchen spelade sedan Genoa med ett väldigt högt presspel och snabba anfallskombinationer (Hmmm jag svär att vi har sett detta förut). Okej nog med skojigheterna nu, det har inte varit någon hemlighet direkt att Daniele De Rossi är en av de nya tränarna på Calcio-himlen som dragit lite extra inspiration från Gasperinis övning i Atalanta. Och detta gör ju scenariot med honom åter i Roma lite extra korkat för om Gasperini saknar spelarna för att spela sin fotboll så kommer De Rossi göra det också.
Däremot om man istället tänker lite mer långsiktigt och strategiskt här. Vi tänker oss att Roma böjer sig för Gasperinis vilja och värvar spelarna han behöver. Om några år ersätter man sedan Gasperini med en mer mogen De Rossi som praktiserar liknande idéer och som har ett brinnande Roma-hjärta och som då också kommer ha spelarna för att kunna utföra dem idéerna? Ja, det låter däremot ganska spännande.
I alla fall låt oss blicka mot Genoas match mot Pisa. Genoa började piggt och borde ha haft ledningen efter tio minuter. Den inlånade Roma-juvelen Baldanzi dansar sig nätt förbi Pisa-försvarare och smeker iväg ett skott utanför straffområdet där man bara väntade på att se nätmaskorna rassla till bakom Semper. Men skottet smeker sig några centimeter utanför stolpen.
Genoa såg ut att vara laget med kontroll över matchen men så kom en rejäl kalldusch. Hörna från vänster(från Pisas perspektiv) som 195 centimeter långa Canestrelli inte helt otippat når högst på. 1-0 och ledningsmål för Oscar Hiljemarks Pisa!
Men De Rossis mannar knöt näven. De lät sig inte tyngas ned av den här mentala käftsmällen. Men trots stort påvisat mod var det närmare att ytterligare en kalldusch inträffade. Genoa tryckte på för en kvittering och hade nio spelarna samlade runt Pisas straffområde. När Genoa sedan förlorar bollen sätter Pisa igång ett farligt kontringsanfall. Angori hamnar helt ren med stackars Bijlow som kändes helt utelämnad och för några sekunder kom Pisa med två spelare till och med. Men läget var nog lite för bra för en spelare som Angori som inte är van att hamna i den där sortens situationer. Han tvivlar över vad han ska göra och bjuder sedan på ett bedrövligt avslut som Bijlow ganska enkelt kan rädda. Med facit i hand hade Pisa behövt gjort mål där för att utfallet för matchen skulle ändras.
Strax före paus kommer kvitteringen och det kommer på ett mycket snyggt sätt. Ett långt inkast från Aron Martin når fram till Colombo som skickligt täcker bollen i väntan på lagkamrater. Colombo flickar sedan bollen till Baldanzi som på ett tillslag passar bollen till Joel Ekhator som även han på ett tillslag drämmer in bollen i mål. Ett riktigt tip-tap mål från De Rossis pojkar.
Colombo som hade en mycket fin match springer sedan efter en långboll, vinner duellen mot schweizaren Aebischer och får sedan knata in i Pisas straffområde i vad man får betrakta som tveksamt försvarsspel från Hiljemarks mannar. Men Colombo får hybris med sitt avslut och den enorma tiden han får på sig att avsluta. Istället för ett enkelt och distinkt avslut försöker han smeka upp bollen i krysset från två meters avstånd av någon anledning och bollen susar över ribban.
Genoa inleder den andra halvleken med hög press och intensitet. Baldanzi får iväg ett skott som blockeras men bollen tar på en utsträckt arm och domaren pekar på straffpunkten. Lorenzo Colombo får ansvaret att ta hand om den och han lärde sig av missen från den första halvleken. Ingenting avancerat utan en hård och precis slagen straff och Genoa har nu tagit ledningen. Pisa fick några lägen men de hade precis som tidigare under matchen behövt visat mycket mer kvalité i avsluten för att gå vinnandes ur denna duell. Genoa bjöd på några fler kombinationer där Colombo framförallt hade kunnat ökat sin målskörd. Colombo har som helhet haft en fin säsong i år där han framförallt imponerar med sin teknik och spelskicklighet. Ofta involverad i fina kombinationsspel men hans stora svaghet ligger i avsluten, känns sällan som att han kommer få in bollen i nät när lägena dyker upp. Jobbar han och förbättrar den här biten är han en spännande spelare.
Men när slutsignalen ljuder står De Rossis mannar som väntade segrare. Lovorden för De Rossis fotboll och hans nya offensiva konstellation väller in från flera håll och kanter. Baldanzi är en jättefin liten italiensk trollkarl, väldigt vanligt förekommande i tidigare Calcio-upplagor. En Domenico Morfeo- eller Franco Brienza typ så att säga. Länge utrotningshotad men kanske äntligen på väg tillbaka nu? Ekhator och Colombo hade fina matcher med. Många vill se De Rossi fortsätta med denna Gasperini-inspirerade uppställning.
Med denna seger ligger Genoa resultatmässigt sedan De Rossis intåg topp 7 i Serie A om jag förstår det hela rätt. Han har haft en fantastisk effekt på Genoa denna säsong, detta råder det inga tvivel om. Men om ska ta på sig de skeptiska glasögonen så var Genoas säsong ganska likartad förra året när Patrick Vieira kom in och hade en väldigt positiv effekt med. Kortsiktigt. Nu tror jag betydligt mycket mera på De Rossi än vad jag någonsin trodde på Vieira men jag vill ändå gärna hålla tillbaka på de mer extrema lovorden tills De Rossi har fått kokat sin gryta en stund. Men med det sagt är Genoa nog ett av de mer intressanta lagen just nu att reflektera över tack vare De Rossi. Det ska bli spännande att följa dem nästa säsong. Den Gasperini-inspirerande fotbollen som De Rossi nu har rört sig mot känns på pappret som väldigt passande för spelarna Genoa har rekryterat. Och framförallt blickar jag lite extra mot Baldanzi där det nu ryktas om att Genoa ska köpa loss honom från Roma. Detta hade varit väldigt bra för honom, Genoa och även Italien. Detta är en spelare som väcker den vackra nostalgin till liv. // Martin Eliasson.
På Stadio Diego Armando Maradona skulle en till synes lite meningslös match utspela sig mellan förra säsongens mästare Napoli och Lazio. Men denna match kom att bli en påminnelse för oss alla om sanningar inom den italienska fotbollen som sällan nämns.
Napoli gick in i matchen som tydlig favorit. Ett Conte-lag som förvisso tappat titeln till Inter men som fortfarande hade chans att avsluta säsongen på topp som tvåa. Men Contes Napoli fortsätter att svika och framförallt tycker jag många glömmer bort vilken besvikelse de har varit denna säsongen. Conte blir lätt uppmålad som en serie-vinnare, vilket han också är. Men jag tycker fortsatt han saknar något för att kallas en av de största, vilket han återigen bevisat denna säsongen.
Napoli värvade starkt inför säsongen och hade precis vunnit en Scudetton. Precis på det sättet som Conte är bra på. Nämligen när han tar över ett lag som underpresterat och som behöver en snabb injektion. Men vad händer denna säsongen? Napoli åker ur Champions League på ett pinsamt sätt och är aldrig nära att utmana Inter, som gick in i säsongen med långt många fler frågetecken. Conte fastnar på samma mina igen.
Jag tycker det är dags att säga sanningen om Conte. Han är en tränare som är bäst i världen på att få snabb effekt, men han kan inte ta det längre än så. Något ligger i det taktiska, något ligger i hans personlighet och något i hur han tränar sina spelare fysiskt. Men det är helt klarlagt att Conte inte klarar av att få sitt lag att prestera långsiktig framgång. Jämfört med Allegri som inte når en lika snabb höjd som Conte. Men vars lag ofta är mer svårlästa, troligtvis beroende på att Conte bygger ett så starkt system som inte är beroende av individuell kvalitet. Men när systemet och sättet att anfalla är läst får Conte det svårt. Till skillnad mot Allegri vars anfallsspel bygger mer på den individuella kvaliteten hos spelarna.
Nu kommer vi till Napolis motståndare, som i denna match fullständigt spelade ut Napoli. Kontrade sönder dem med sina precisa kombinationsspel och mönster för att såga sig igenom ett tröttkört och lojt Napoli. Men framförallt kommer vi in på deras tränare, den toskanska gamla bankmannen som så många glömmer - Maurizio Sarri.
Sarri har för mig egentligen förmågan som Conte saknar. Han kan bygga ett lag som når både en höjd, men som också är byggt på mixen mellan individuell kvalitet och hårda anfallsmönster. Sarri kan bygga ett effektivt anfallsspel som sågar sig igenom både låga och höga försvar. Men kan samtidigt också bygga ramstarka försvar, något som han sällan får hyllningar för.
Sarri är nog den mest undervärderade tränaren i Italien, kanske till och med i Europa. Hans Napoli var ett av de bästa italienska lagen de senaste 10 åren och borde vunnit minst en Scudetto. Tyvärr ställdes de mot ett ännu starkare Allegri-Juve, men hade de spelat i Serie A vilken annan säsong efter det så hade de vunnit 5 säsonger i rad. Hans jobb i Chelsea är underskattat, då han vinner Europa League och tar en tredjeplats i ligan. Han vinner Juves sista Scudetto och hans förra vända i Lazio tar han en andraplats med ett lag som knappt borde tagit sig inom topp 5. Sarri har sällan jobbat med stora resurser och varje gång han gjort det har han vunnit.
Denna matchen fick mig en än gång att tänka på hur lite cred Sarri får för hur bra han är som tränare. En av de absolut bästa tränarna Italien fått fram de senaste 15 åren och jag skulle vilja argumentera för att om han hade varit mer av en karriärist och mer som just Conte hade han vunnit långt många mer titlar än han har nu. Men det är också därför jag älskar Sarri. Han är en speciell figur men så fruktansvärt underskattad och han förtjänar att hyllas långt mer än han gör. Nästa säsong hoppas jag vi får se honom i hans Viola, som han förtjänar att träna någon gång i sin karriär. //Torsten Armini
Sassuolo - Como 2-1
Inter - Cagliari 3-0
Udinese - Parma 0-1
Napoli - Lazio 0-2
Roma - Atalanta 1-1
Cremonese - Torino 0-0
Hellas Verona - Milan 0-1
Pisa - Genoa 1-2
Juventus - Bologna 2-0
Lecce - Fiorentina spelas 20/4
Tabell: