Fest!

Det var en ytterst speciell match dagen till ära. Det var inte ”bara” derby utan det var Lyons sista hemmamatch för säsongen, således sista chansen att fira segern i Ligue 1 på riktigt, samt att det var Les Gones 50: e tävlingsmatch för säsongen. Därmed fler ursäkter för den tydligt uppdukade festen.

Lyon började givetvis matchen i ett högt tempo för att tidigt sänka sina tillresta derbymotståndare. Det syntes tidigt att Les Verts inte var alltför sugna på denna match och således fick de också tidiga problem. Redan efter åtta spelade minuter hittade Wiltord rätt genom att panga in Juninhos hörna, 1-0 till Lyon och ridå Les Stephanoise.

Hemmalaget trummade självfallet på medan St. Etienne förgäves fäktade emot. Dock bör det nämnas att bortalaget hade några chanser värda att nämna, exempelvis när dynamon Sablé testade Coupet eller när Gomis i matchens inledning tvingade duktige Coupet till en fin parad.

Fred var anfallaren från start och han började karakteristiskt trögt för att sedan växa in i matchen. Ju längre matchen led desto fler lägen skapade han sig för att med dryga fem minuter kvar utav den första halvleken få sätta en balja själv. 2-0 i halvtid till Les Gones i derbyt och det fullsatta Stade Gerland både kokade och gungade.

Houlliér gjorde inga byten i paus, det gjorde dock hans motsvarighet i Les Verts (Elie Baup). Mendy fick gå ut och ersattes utav Pascal Feindouno, som är en personlig favorit. Detta byte hjälpte inte bortalaget som återigen fick se sig omspelade och överkörda utav det taggade Lyon.

Vad är en fantastisk match utan en fantastisk målskytt? Jo precis, även undersköne registan Juninho registrerade sig i målprotokollet. Jublet var nog som störst när brassen fick sätta 3-0 efter cirka 55 spelade minuter.

Efter dryga 70 spelade minuter kom tre byten från Lyonbänken. Ut gick Abidal, Juninho och Fred för att ersättas utav Monsoreau, Pedretti och Ben Arfa. Den sistnämnde var synnerligen pigg för kvällen och rev stora hål i de grönas försvar om och om igen under de resterande minuterna utav matchen.

Målproduktionen var dock inte slut, en av inhopparna skulle presentera sig. Efter att ha varit inne i ynka tre minuter kunde Benoît Pedretti forcera in bollen med en tackling förbi stackars Janot. 4-0 och slutresultatet var fastställt.

Jag tycker att Lyon i och med denna match visade att de har en högre växel som de kan plocka fram när de såväl behövs. När Lyon är intresserat vinner de, om inte motståndarna har en viss Filippo Inzaghi…

Lyonspelarna fick äntligen lyfta bucklan inför en jublande tacksam publik och vilka festscener! Exotiska stamdanser följda av segervarv och liknande scener utspelade sig på Gerlands gröna matta. Precis som förra året hade spelarna färgat sitt hår i Lyons färger, till och med hårlöse Cris hade polerat skallen med färg! Lyons femte konsekutiva titel har nu således fått sitt rejäla firande och vi väntar med anspänning på nästa års resultat.

ALLEZ LES GONES!!!