Två derbyn på mindre än en vecka har gett två segrar för Häcken. Efter 2–0 mot IFK Göteborg förra helgen följde laget nu upp med 2–1 mot GAIS. För gästerna blev det samtidigt en tung fortsättning på säsongsinledningen, där mycket av det hårda jobbet fortfarande finns kvar – men där det offensiva spelet fortsätter att väcka frågor.
SÅ VAR MATCHEN
Det här var en match som länge handlade mer om kamp, press och dueller än om riktigt klara målchanser. Tempot var högt från start, det small i närkamperna och det märktes snabbt att inget av lagen såg det här som en vanlig seriematch. Redan i inledningen fick Häcken ett tidigt läge genom Jeremy Agbonifo, vars skott räddades fint av Andreas Hermansen. På andra sidan svarade GAIS med ett avslut från Samuel Salter efter en djupledslöpning, men även David Andersson i Häcken-målet var med på noterna.
Under de första 20 minuterna svängde matchen fram och tillbaka utan att något lag riktigt tog full kontroll. Häcken försökte spela sig fram med sitt kombinationsspel, ofta via Brice Wembangomo som gärna klev in centralt från högerbacksplatsen för att skapa ett extra alternativ på mitten. GAIS svarade med hög aggressivitet centralt, där William Milovanovic satte tonen med sitt duellspel och sitt sätt att störa Häckens rytm.
Det var tydligt att båda lagen ville vinna tillbaka bollen snabbt efter bolltapp. Inget av lagen föll lågt under längre stunder. I stället blev det en match med höga utgångspositioner, intensiv återerövring och ganska lite tid för spelarna att fatta beslut med bollen. Just därför blev också spelet ofta brutet innan det nådde de riktigt farliga ytorna. Det fanns ansatser, men i stora delar av första halvlek saknades den sista passningen och den sista skärpan.
Efter hand växte GAIS in mer i matchen. Laget började få längre sekvenser med bollen och tryckte tillbaka Häcken under perioder. Det etablerade spelet blev bättre, och framför allt började gästerna hitta fler vägar ut till sina yttrar. Häcken tappade lite av sitt tidigare flyt i kombinationsspelet, något som också märktes på sidlinjen där Jens Gustafsson ville få sitt lag högre upp i planen igen.
Samtidigt fortsatte Häcken att hota när laget väl fick rätt läge i omställningar och i sitt spel ur press. Mycket kretsade då kring Silas Andersen, som visade varför han är så viktig centralt. Han spelade sig ur trånga situationer, vann dueller och hittade flera gånger Adrian Svanbäck i djupled. Just Svanbäcks löpningar bakom backlinjen var ett återkommande vapen för Häcken, även om det ofta saknades lite skärpa i den sista aktionen.
Mot slutet av första halvlek hettade det också till ordentligt. Efter att Svanbäck gått i djupled och rivits ner uppstod ett större gruff mellan spelarna. Flera varningar delades ut, både till spelare på planen och till ledarna på bänkarna. Det blev en tydlig påminnelse om att derbykänslan låg utanpå hela matchen.
Andra halvlek inleddes med att GAIS återigen tog tag i taktpinnen, men det var Häcken som slog till först. Efter en hörna hamnade bollen utanför straffområdet, där Doumbia visade lugn i avslutsläget och satte 1–0 i den 51:a minuten. Målet gav Häcken energi och under några minuter såg GAIS ganska tagna ut. Agbonifo fick kort därefter ett bra omställningsläge, men avslutet gick utanför.
Det intressanta var att GAIS, trots ganska blek offensiv fram till dess, ändå hittade ett svar. Efter en hög bollvinst fick Röbert Frosti Þorkelsson yta centralt, lurade bort två försvarare med en smart fint och placerade in 1–1. Det var ett mål som kom mitt i ett skede där Häcken egentligen kändes starkare, men som också visade att GAIS fortfarande hade nog med intensitet och närvaro för att straffa misstag.
Efter kvitteringen växte Häcken återigen in i matchen. GAIS presspel bet inte lika hårt som tidigare och hemmalaget började hantera bollen bättre. Layouni, som haft en ganska anonym första timme, blev mer involverad när han fick mer boll på rätt ytor. Samtidigt fortsatte både Silas Andersen och Doumbia att ge Häcken kontroll centralt med sitt duellspel, sitt lugn och sitt sätt att läsa var bollen skulle landa.
Det avgörande målet kom sedan efter ett anfall där Häcken spelade sig fram genom mitten, vände ut spelet och fick in ett inlägg i boxen. Där dök Gustav Lindgren upp och satte 2–1. Det var ännu ett viktigt mål från inhopparen, som även nätade i derbyt mot IFK Göteborg. Där fick Häcken också betalt för att laget var bättre när matchen öppnade sig.
Slutskedet blev däremot inte den desperata GAIS-forcering som man kanske hade väntat sig. Häcken föll lägre, skickade in Johan Hammar för att säkra upp bakåt och försvarade sitt straffområde. GAIS hade en del boll, men skapade för lite och kom aldrig riktigt nära en ny kvittering. I stället kunde Häcken hålla undan och till slut bryta sin svit med fyra raka förluster mot just GAIS.
DET TYDLIGASTE BESKEDET
Det tydligaste beskedet från matchen var att Häcken börjar hitta ett derbyansikte som verkligen bär. Två raka derbysegrar på mindre än en vecka är inte bara en resultatmässig framgång, utan också ett tecken på att laget klarar olika typer av matchbilder.
Mot IFK Göteborg vann Häcken på kyla och mognad. Här mot GAIS vann laget mer på sin förmåga att stå emot hög press, växa in i matchen och slå till i rätt ögonblick. Det säger något om att Jens Gustafssons lag börjar få en större bredd i sitt sätt att vinna matcher.
AVGÖRANDE ÖGONBLICKET
Matchen vippade över när Häcken började få bättre grepp om spelet centralt i den andra halvleken. Silas Andersen och Doumbia satte tonen där inne, både i det lilla duellspelet och i förmågan att spela sig ur press. När Häcken väl fick fast bollen centralt kunde laget också hitta ut till sina kantspelare i bättre lägen.
Det var också där grunden till segermålet lades. Häcken kunde först spela igenom mitten, sedan vända ut spelet och till slut komma in med den avgörande bollen i boxen. När matchen skulle avgöras var Häcken starkare i de ytor där allt egentligen börjar.
DAGENS FUNDERING
Den stora frågan efter matchen är hur stort avbräck Gustav Lundgren faktiskt är för GAIS offensiv. Det är fortfarande tidigt på säsongen, men det går inte att komma ifrån att anfallsspelet såg ganska tandlöst ut under långa perioder.
GAIS presspel, intensitet och duellspel håller fortsatt bra nivå. Men när laget väl ska skapa i etablerat spel saknas just nu kreativitet, fart i besluten och spelare som kan öppna matchen med en passning eller en individuell aktion. Röbert Frosti Þorkelssons mål var elegant, men över 90 minuter skapade GAIS för lite för att det ska kännas tryggt. Därför går det att fundera på hur mycket laget kommer att lida av att Lundgren saknas.
TRE SPELARE SOM STACK UT
3: Gustav Lindgren. Hoppade in och avgjorde matchen igen. Det är svårt att begära mer av en spelare som kommer in från bänken i ett derby.
2: Abdoulaye Doumbia. Gjorde 1–0 och stod för en väldigt nyttig insats centralt. Han var aggressiv i duellspelet, bröt bollar och tog flera små, smarta fouls som hjälpte Häcken att kontrollera matchen.
1: Silas Andersen. Matchens mest kompletta mittfältare. Vann boll, spelade sig ur press och gav Häcken det lugn som behövdes när matchen stod och vägde.
LÄS OCKSÅ:
