Det var återigen ett reservbetonat lag som representerade Lazio denna eftermiddag. Berni, Belleri, Diakite, Firmani, Baronio och Makinwa spelade alla från start när Delio Rossi såg sin chans att lufta truppen.
   På förhand såg det här ut som en svår match. Siena skulle ge sitt absoluta yttersta samtidigt som romarna nog kände sig ganska nöjda med vad de åstadkommit under säsongen. Toscanalaget låg inför matchen just över nedflyttningsstrecket och en seger skulle innebära fortsatt spel i Serie A.
   Trots ett något reducerat spelarmaterial vek Lazio inte alls ned sig idag. Siena tog ledningen efter tjugo minuter, men Makinwa hade ett par bra lägen och Rocchi höll på att skalla in kvitteringen, men fick istället vänta till den sjuttionde minuten när han slog in en straff. 1-1. 
   Siena slet vilt för att vaska fram ett ledningsmål, eftersom laget i det här läget låg på nedflyttningsplats och med fem minuter kvar slog Paolo Negro in bollen bakom Berni i Lazios mål.
   I normala fall hade jag varit jävligt förbannad efter en förlust mot Siena, men eftersom Milan ändå förlorade och Chievo åkte ur så är jag hur nöjd som helst.
   Att ex-lazialen Paolo Negro dessutom får göra det avgörande målet gör att förlusten känns än mer lättsam.

Serie A är slut för den här gången. Lazio lyckades med en fantastisk bedrift när laget kom trea före både Milan och Fiorentina. Självklart måste det poängteras att bägge dessa lag hade kommit före Lazio i tabellen om skandalen i somras inte hade inträffat.
   Jag kommer att sakna söndagarna framöver. Italiensk fotboll har en sådan charm att jag blir alldeles bortförd. Under året säsong har det blivit inte mindre än tjugofem Laziomatcher framför TV:n för min del och dessutom en match live på Olimpico. Det har varit en alldeles utmärkt säsong att specialstudera Lazio på.

Nu väntar en lång sommar innan Lazio ska ge sig in i Champions League-kvalet. Det kommer att bli spännande. Det kommer att bli mycket spännande. Vi måste ta oss till Champions.