England
2007-10-12 17:12
Inför England - Estland
"Barry har fungerat som Englands saknade länk i de två senaste matcherna och kommer starta mot Estland, Steven Gerrard kommer också få plats på samma mittfält, och den stora frågan är om McClaren väljer att använda honom som högerytter för att få plats med Lampard centralt."
Paul.Kemeny@home.se
Det går inte att komma ifrån att onsdag är en så oerhört mer betydelsefull dag än lördag. Det är på onsdag som utgången av kvalgruppen avgörs, poäng borta på konstgräset mot Ryssland i Moskva innebär med största sannolikhet en bokad semester till Österrike i Schweiz.
Estland hemma på Wembley, nja det känns inge kul och med tanke på att det engelska landslaget i rugby spelar semifinal mot Frankrike i Paris samma dag känns medias engagemang inte hundraprocentigt vilket mycket väl kan vara positivt. Till och med de tandlösa i Skottland har mer press och fokus på sig i sin match mot Ukraina. England ska bara vinna utan att det läggs för mycket fokus i det.
Och Estland hemma, visst. Lika ruttna lag har kommit och plockat nån pinne men aldrig vad jag vet när en hel sommar står på spel. Däremot har Steve McClaren och hans England möjligheten att spela ihop den elva som ska trotsa vinterkylan och plastmattan i Moskva på onsdag.
Förra gången vi hade dubbelmöte för landslaget var i september när England under press slog både Israel och Ryssland hemma med 3-0, med ett lag som på papperet saknade flera stora spelare men som mer eller mindre fungerade som ett lag ska. Då ville jag få det till att McClaren utan fingertoppskänsla men med tur spelade en fotboll jag inte sett England spela på väldigt länge.
Den gången saknades Wayne Rooney, Frank Lampard, David Beckham och Owen Hargreaves av de mer framstående spelarna samt en hel del trupputfyllnad. Den gången plockades Gareth Barry, Emile Heskey och Shaun Wright Phillips in i elvan och England spelade fotboll.
Den här gången saknas inte Frank Lampard och Wayne Rooney, däremot är numera både Heskey och Wright Phillips skadade, och jag hade gärna velat se hur ledningen formulerat laget om alla varit tillgängliga, nu faller det naturligt att i alla fall Rooney intar anfallsposition bredvid Owen, men vad gör McClaren med Gareth Barry och Frank Lampard?
Barry har fungerat som Englands saknade länk i de två senaste matcherna och kommer starta mot Estland, Steven Gerrard kommer också få plats på samma mittfält, och den stora frågan är om McClaren väljer att använda honom som högerytter för att få plats med Lampard centralt.
Baserat på prestationer spelar England med Joe Cole, Gareth Barry, Steven Gerrard och Shaun Wright-Phillips från start i båda matcherna. Det är ingen tvekan om att Frank Lampard är en av de bästa mittfältarna i världen, men England har så länge jag varit med alltid haft någon sorts kåthet i individualister.
En annan intressant och ifrågasatt länk på sistone är Paul Robinson och hans floppartade inledning på säsongen. Jag har beslutsångest i frågan. Hellre Robinson än David James, men kanske hellre Scott Carson och i framtiden Ben Foster än Robinson. Men med ett kommande EM-slutspel vill jag ha en målvakt med rutin, och den enda rutinerade målvakt av någorlunda klass som England har är Robinson.
Estland saknar sin bästa spelare Andres Oper och frågan är hur illa det betyder för våra gäster. Som tur är bor målvakten Mart Poom bara en halvtimme från Wembley och har inte alldeles för långt att ta sig vid en eventuell förnedring.
Estländarna vann för ett tag sedan den prestigefyllda bottenmatchen mot Andorra med 2-1 efter ett sent avgörande på övertid och har nu inte gjort minst med mål i hela EM-kvalet längre.
Preliminär laguppställning: Paul Robinson – Micah Richards, Sol Campbell, Rio Ferdinand, Ashley Cole – Shaun Wright Phillips, Steven Gerrard, Gareth Barry, Joe Cole – Michael Owen, Wayne Rooney.
England vinner med två eller tre mål, jag kommer glutta på matchen med ena ögat medan resten av kroppen fokuserar på rugbymatchen mot Frankrike. Det är trots allt onsdag som gäller.
Estland hemma på Wembley, nja det känns inge kul och med tanke på att det engelska landslaget i rugby spelar semifinal mot Frankrike i Paris samma dag känns medias engagemang inte hundraprocentigt vilket mycket väl kan vara positivt. Till och med de tandlösa i Skottland har mer press och fokus på sig i sin match mot Ukraina. England ska bara vinna utan att det läggs för mycket fokus i det.
Och Estland hemma, visst. Lika ruttna lag har kommit och plockat nån pinne men aldrig vad jag vet när en hel sommar står på spel. Däremot har Steve McClaren och hans England möjligheten att spela ihop den elva som ska trotsa vinterkylan och plastmattan i Moskva på onsdag.
Förra gången vi hade dubbelmöte för landslaget var i september när England under press slog både Israel och Ryssland hemma med 3-0, med ett lag som på papperet saknade flera stora spelare men som mer eller mindre fungerade som ett lag ska. Då ville jag få det till att McClaren utan fingertoppskänsla men med tur spelade en fotboll jag inte sett England spela på väldigt länge.
Den gången saknades Wayne Rooney, Frank Lampard, David Beckham och Owen Hargreaves av de mer framstående spelarna samt en hel del trupputfyllnad. Den gången plockades Gareth Barry, Emile Heskey och Shaun Wright Phillips in i elvan och England spelade fotboll.
Den här gången saknas inte Frank Lampard och Wayne Rooney, däremot är numera både Heskey och Wright Phillips skadade, och jag hade gärna velat se hur ledningen formulerat laget om alla varit tillgängliga, nu faller det naturligt att i alla fall Rooney intar anfallsposition bredvid Owen, men vad gör McClaren med Gareth Barry och Frank Lampard?
Barry har fungerat som Englands saknade länk i de två senaste matcherna och kommer starta mot Estland, Steven Gerrard kommer också få plats på samma mittfält, och den stora frågan är om McClaren väljer att använda honom som högerytter för att få plats med Lampard centralt.
Baserat på prestationer spelar England med Joe Cole, Gareth Barry, Steven Gerrard och Shaun Wright-Phillips från start i båda matcherna. Det är ingen tvekan om att Frank Lampard är en av de bästa mittfältarna i världen, men England har så länge jag varit med alltid haft någon sorts kåthet i individualister.
En annan intressant och ifrågasatt länk på sistone är Paul Robinson och hans floppartade inledning på säsongen. Jag har beslutsångest i frågan. Hellre Robinson än David James, men kanske hellre Scott Carson och i framtiden Ben Foster än Robinson. Men med ett kommande EM-slutspel vill jag ha en målvakt med rutin, och den enda rutinerade målvakt av någorlunda klass som England har är Robinson.
Estland saknar sin bästa spelare Andres Oper och frågan är hur illa det betyder för våra gäster. Som tur är bor målvakten Mart Poom bara en halvtimme från Wembley och har inte alldeles för långt att ta sig vid en eventuell förnedring.
Estländarna vann för ett tag sedan den prestigefyllda bottenmatchen mot Andorra med 2-1 efter ett sent avgörande på övertid och har nu inte gjort minst med mål i hela EM-kvalet längre.
Preliminär laguppställning: Paul Robinson – Micah Richards, Sol Campbell, Rio Ferdinand, Ashley Cole – Shaun Wright Phillips, Steven Gerrard, Gareth Barry, Joe Cole – Michael Owen, Wayne Rooney.
England vinner med två eller tre mål, jag kommer glutta på matchen med ena ögat medan resten av kroppen fokuserar på rugbymatchen mot Frankrike. Det är trots allt onsdag som gäller.
