England
2008-09-17 11:03
Gästkrönika: Vi gör vårt, ni gör ert...
Anthony Sarwar reagerade på Marcus Birros kritik mot hur fotbollen utvecklas i England och publicerar här en krönika med hans syn på ämnet.
Anthony Sarwar
Efter många vackra ord och en förklaring som inte egentligen säger nåt konkret, så svarade herr Birro fortfarande inte Landströms fråga, dvs om Marcus någonsin sett en engelsk fotbollsmatch på plats? Eller får han sin bild av fotbollen i England efter det som en gråtande Arsenal supporter sägs ha sagt i telefon om priserna? Då kanske jag får min bild av fotbollen i Italien efter en gråtande Italienare på sportbar i Rom som inte vågar ta sin son på matcher som förut i tiden pga våld, huliganism och insmuggalde vapen på arenorna, vilken pappas tårar som vägen tyngst får väl var och en avgöra.
Vart kommer de långa sångerna ifrån på läktarna om det bara är japanska turister som köpt sin halsduk på internet? Förstår inte logiken i att tro att Japanerna lärt sig kampsånger på flygresan från Tokyo till öarna genom sin mp3 spelare. Det är klart det finns japaner på arenorna, men att 80-100 st Japaner per match ska ta över arenor som snittar runt 40000-70000 är väl lite att ta i. De gångerna jag personligen varit på engelsk fotboll (inte hört från en gråtande pappa i telefon) så sjunger brittiska fans ständigt långa ramsor på arenorna (något som för övrigt Milan bittert fick erfara, där några tusen Arsenal supportrar sjöng ut ett fullsatt San Siro från början till slut).
Har varit på både Bernabeu i Madrid, Camp Nou i Barcelona och San Siro, men har aldrig upplevt den sång och stämning när jag är på plats och kollar på engelsk fotboll. Det må vara sittplatser nu, men believe me when i say, not a single wanker or sheepshagger is sitting down, and it's not quiet, mitt ex följde med båda gångerna till Upton Park och White Hart Lane och fick sätta i öronproppar 15 min in i matchen, blev själv halvt döv efteråt, både där och när jag kom ut från Trafford förra året.
Jag ställer mig samma fråga som Landström, vad är passion och hur mäter man det? Är passion att ta klubben frammåt och utvecklas som den "idrottsförening" man är eller är passion att låta den vara en del nåns politiska agenda eller användas som medel i en maktkamp mellan de korrupta? Är passion att ha arenor bara gjort för laget och fotbollen, där man sitter så nära att man kan sniffa den vita linjen i gräset eller är passion att kolla på fotboll i en arena med löparbanor och sitta 1 km från gräset? och dessutom dela omklädningsrum med rivalerna?
Allting har även sitt pris, bara för att utländska investerare just nu inte anser Italiensk fotboll som nåt att investera i, så betyder det inte att Italienska klubbar inte skulla sälja om stora plånboken kom fram, att tro nåt annat är att helgon förklara diverse korrupta ledare och politiker som änglar med klubbhjärta. Vad är fotboll? Vad är grundkonceptet? Hur ska fotboll spelas och vart spelas den bäst?
Många Italienvänner beskriver engelsk fotboll som sparka och spring (vilket för mig iofs är hela grundidén, dvs A och O med att ens kunna lira boll), samtidigt är det också en smaksak, vissa föredrar den sparka- och springfotbollen som sägs att det spelas i PL, och vissa föredrar sparka- och stå stillfotbollen som spelas i Italien, ännu en gång, är det en fråga om vad man föredrar, jag föredrar fotboll där man vill göra mål hela tiden, det är väl trots allt det som fotboll går ut på, eller? Birro har nog helt rätt i föra jämförelsen med "TV-spel", för visst såg det ut som att Serie A lagen fortfarande spelade Nintendo 8 bitars i förra årets CL medans PL lagen körde Playstation 3, kanske dags för uppdatering till en nyare spelkonsol?
Jag skulle nog inte vara så megastolt över den inhemska kvaliten i Italien som Birro basunerar ut en gång i kvarten, då det lag som vunnit scudetton tre år i rad har i stort sett noll italienska spelare i startelvan om man inte räknar Materazzi fram och tillbaka, och nu även Balotelli, jämfört med det lag som vunnit PL två år i rad och även CL med 7 brittiska spelare i startelvan. Att Inter är duktigt och bra spelande lag är det ingen tvekan, synd bara för Birros stolthet att föreningen behövt söka sig efter utländska spelare och talanger för att kunna dominera Serie A.
Det finns mycket på gott och ont i både engelsk och italiensk fotboll, men det roliga med hela denna "debatt" (måste det inte finnas en opposition då?), speciellt på Svenskafans, är att inga på de engelska redaktionerna eller forumen riktigt bryr sig om detta krig som de Italienska redaktionerna och forumen lägger ner tid och missriktade agressioner på. Det kommer 10 Italien artiklar som ska handla om hur vacker fotbollen i Italien och landet är, sen kommer det en notis från Englandssidan som svar, nåt i stil med typ "yeah whatever mate, good for you, we are still the best, we don't need to tell everyone all the time, cause everybody already knows, but I guess you guys have something to prove or something".
Alla vackra artiklar om Italien handlar 60% om hur dåligt engelsk fotboll är, varför bryr ni er om engelsk fotboll så jävla mycket egentligen? Låt engelsk fotboll vara, så kommer allt gå tillbaka till det vanliga, där alla älskar "plain" fotboll, ni Italienska skribenter blossar upp nånting som inte existerar egentligen, för det har aldrig funnits nåt "versus" issue, inte igår, inte idag och inte imorn, detta krig mot engelsk fotboll av vissa Italienskribenter verkar ha fötts ur ingenting och argumenten avlöser inte varandra fram och tillbaka, för ingen argumentar, ni pratar med er själva, detta får mig att tro att artiklarna bara släpps i ett desperat försök att få uppmärksamhet, övertyga sig själva och sin liga att de fortfarande duger.
Vart kommer de långa sångerna ifrån på läktarna om det bara är japanska turister som köpt sin halsduk på internet? Förstår inte logiken i att tro att Japanerna lärt sig kampsånger på flygresan från Tokyo till öarna genom sin mp3 spelare. Det är klart det finns japaner på arenorna, men att 80-100 st Japaner per match ska ta över arenor som snittar runt 40000-70000 är väl lite att ta i. De gångerna jag personligen varit på engelsk fotboll (inte hört från en gråtande pappa i telefon) så sjunger brittiska fans ständigt långa ramsor på arenorna (något som för övrigt Milan bittert fick erfara, där några tusen Arsenal supportrar sjöng ut ett fullsatt San Siro från början till slut).
Har varit på både Bernabeu i Madrid, Camp Nou i Barcelona och San Siro, men har aldrig upplevt den sång och stämning när jag är på plats och kollar på engelsk fotboll. Det må vara sittplatser nu, men believe me when i say, not a single wanker or sheepshagger is sitting down, and it's not quiet, mitt ex följde med båda gångerna till Upton Park och White Hart Lane och fick sätta i öronproppar 15 min in i matchen, blev själv halvt döv efteråt, både där och när jag kom ut från Trafford förra året.
Jag ställer mig samma fråga som Landström, vad är passion och hur mäter man det? Är passion att ta klubben frammåt och utvecklas som den "idrottsförening" man är eller är passion att låta den vara en del nåns politiska agenda eller användas som medel i en maktkamp mellan de korrupta? Är passion att ha arenor bara gjort för laget och fotbollen, där man sitter så nära att man kan sniffa den vita linjen i gräset eller är passion att kolla på fotboll i en arena med löparbanor och sitta 1 km från gräset? och dessutom dela omklädningsrum med rivalerna?
Allting har även sitt pris, bara för att utländska investerare just nu inte anser Italiensk fotboll som nåt att investera i, så betyder det inte att Italienska klubbar inte skulla sälja om stora plånboken kom fram, att tro nåt annat är att helgon förklara diverse korrupta ledare och politiker som änglar med klubbhjärta. Vad är fotboll? Vad är grundkonceptet? Hur ska fotboll spelas och vart spelas den bäst?
Många Italienvänner beskriver engelsk fotboll som sparka och spring (vilket för mig iofs är hela grundidén, dvs A och O med att ens kunna lira boll), samtidigt är det också en smaksak, vissa föredrar den sparka- och springfotbollen som sägs att det spelas i PL, och vissa föredrar sparka- och stå stillfotbollen som spelas i Italien, ännu en gång, är det en fråga om vad man föredrar, jag föredrar fotboll där man vill göra mål hela tiden, det är väl trots allt det som fotboll går ut på, eller? Birro har nog helt rätt i föra jämförelsen med "TV-spel", för visst såg det ut som att Serie A lagen fortfarande spelade Nintendo 8 bitars i förra årets CL medans PL lagen körde Playstation 3, kanske dags för uppdatering till en nyare spelkonsol?
Jag skulle nog inte vara så megastolt över den inhemska kvaliten i Italien som Birro basunerar ut en gång i kvarten, då det lag som vunnit scudetton tre år i rad har i stort sett noll italienska spelare i startelvan om man inte räknar Materazzi fram och tillbaka, och nu även Balotelli, jämfört med det lag som vunnit PL två år i rad och även CL med 7 brittiska spelare i startelvan. Att Inter är duktigt och bra spelande lag är det ingen tvekan, synd bara för Birros stolthet att föreningen behövt söka sig efter utländska spelare och talanger för att kunna dominera Serie A.
Det finns mycket på gott och ont i både engelsk och italiensk fotboll, men det roliga med hela denna "debatt" (måste det inte finnas en opposition då?), speciellt på Svenskafans, är att inga på de engelska redaktionerna eller forumen riktigt bryr sig om detta krig som de Italienska redaktionerna och forumen lägger ner tid och missriktade agressioner på. Det kommer 10 Italien artiklar som ska handla om hur vacker fotbollen i Italien och landet är, sen kommer det en notis från Englandssidan som svar, nåt i stil med typ "yeah whatever mate, good for you, we are still the best, we don't need to tell everyone all the time, cause everybody already knows, but I guess you guys have something to prove or something".
Alla vackra artiklar om Italien handlar 60% om hur dåligt engelsk fotboll är, varför bryr ni er om engelsk fotboll så jävla mycket egentligen? Låt engelsk fotboll vara, så kommer allt gå tillbaka till det vanliga, där alla älskar "plain" fotboll, ni Italienska skribenter blossar upp nånting som inte existerar egentligen, för det har aldrig funnits nåt "versus" issue, inte igår, inte idag och inte imorn, detta krig mot engelsk fotboll av vissa Italienskribenter verkar ha fötts ur ingenting och argumenten avlöser inte varandra fram och tillbaka, för ingen argumentar, ni pratar med er själva, detta får mig att tro att artiklarna bara släpps i ett desperat försök att få uppmärksamhet, övertyga sig själva och sin liga att de fortfarande duger.
