Panelen v.38

1. Mycket har hänt sedan sist. Först och främst: vad anser ni om det som hände med Curbishley och Keegan? 

Björn Grafström:
- Jag begriper ingenting av den nya kulturen i toppen av klubbarna. Styrelser, sportchefer och annat trams som skall ha någon form av inflytande på det huvudsakliga arbetet som tidigare var lagt på managern. Tidigare såg jag det som att varje lag var som en båt, där managern var kapten och hade ensam beslutsrätt i alla avgörande frågor om båten. Nu verkar rollerna ha förändrats och jag förstår att vissa väljer linjen ”vägra anpassa sig”. Curbishley var båtkapten i Charlton sedan Dackefejden och är van att axla denna roll. Nu ändrades läget och jag både förstår och sympatiserar med deras beslut att lämna sina respektive klubbar.

David Gunnarson:
- Jag gillar inte alls att managers får allt mindre att säga till om. Någon rik snubbe köper en klubb att leka med ett tag, men när leksaken inte längre är rolig kastas den bort. Först har givetvis ett antal managers testats. Självklart är det managerns fel att det går dåligt, eller hur? Nja, inte alla gånger, men det är den personen som är lättast att ge skulden och byta ut.

Jag är av den bestämda uppfattningen att en manager måste tillåtas göra sitt jobb utan att styrelsen ingriper alltför mycket. Managern ska kunna välja de spelare som han vill ha på planen utan att påverkas utifrån. Visst, en självklarhet för många, men uppenbarligen inte för alla. 

Richard Lantto:
- Curbishley var ju på väg att få sparken veckorna innan så han passade väl på att gå på ett värdigt sätt. Han skyller på att han inte har full kontroll över försäljningar men finns det inga pengar så finns det ingen möjlighet att behålla alla. Jag kan hålla med om att en tränare skall ha kontroll över värvningar men det måste ske inom de ekonomiska ramarna som finns. Under sin tid i klubben så har han värvat dyrt (i alla fall lönemässigt) men underpresterat och då är det inte mycket att tillägga. 

När det gäller Keegan och Newcastle så finns det många fler aspekter och vad som är rätt eller fel är väldigt svårt att yttra sig om då frågan är mycket komplex. Men för att försöka sammanfatta så har Mike Ashley fått för mycket skit (13 sekunder är inte illa) och Keegan är överskattad. Däremot så har "the Mighty Mouse" en poäng i att Dennis Wise inte har något i klubben att göra.


Walcotts fenomenala insats mot Kroatien följdes upp med en fin insats borta mot Blackburn då The Gunners krossade Paul Ince's mannar med 4-0.

2. Theo Walcott hade lekstuga i landslaget och var grym i lördags, hur ser ni på hans potential? 

Björn Grafström:
- Theo Walcott har viss potential ja. Visst, killen är knappt torr bakom öronen ännu, men varje engelsk talang haussas in absurdum av allt och alla och sett ur ett Arsenalperspektiv borde Walcott redan vara etablerad i trakten bakom Fabregas. Det är han inte i närheten av att vara och om inte Walcott blommar ut till den superstjärna han sedan flera år tillbaka förutsätts bli den här säsongen är han inte mer än en vacker maskros i en annars underbar blomsterrabatt.

David Gunnarson:
- Han börjar likna den spelare man trodde han kunde bli då han slog igenom i Southampton. Med snabbhet kommer man långt, men för att ta det sista steget till toppen krävs det att man kan behandla bollen på ett bra sätt också. Det verkar som att han nu har lärt sig det och han har ju också en duktig coach i Wenger. Får han speltiden i Arsenal kommer han att bli en stor spelare. 

Richard Lantto:
- Jag har ju alltid försvarat Svennis med ett undantag, Theo Walcott. Nu verkar det som om att den gode Sven får rätt om Walcotts potential men trots det så är det obegripligt att han togs ut i VM 2006. VM 2010 däremot kan mycket väl bli den turneringen som gör honom till superstar men å andra sidan så finns det ett gäng sydamerikaner som kan bli det också. Att han är något extra visste Arsene Wenger redan för tre år sedan och den mannen har sällan fel.


Ashley Youngs mål sänkte Tottenham i måndags. Tottenham har nu en poäng av tolv möjliga och två raka hemmaförluster.

3. Tottenham noterade ännu en förlust och ligger sist i Premier League. Bör Spurssupportrarna börja knapra Prozac? 

Björn Grafström:
- Här gick jag i tron att Tottenhamanhängarna medicinerat sedan flera år tillbaka, något som borde intensifierats med diverse övergångar de senaste åren (Campbell, Carrick, Keane, Berbatov osv). Jag gillar Tottenhams tendens att värva brittiska spelare, ofta unga sådana också. Tyvärr är det, precis som i fallet med Walcott, ofta så att en ung talang från de brittiska öarna kostar ungefär lika mycket som en flaska rött gör på krogen, men de presterar sällan bättre än motsvarande vin kostar på Systembolaget. Tottenham kommer, med nuvarande värvningspolicy (och att de som faktiskt fungerar köps upp av de större lagen) inte kunna ta den roll som absolut toppklubb man så gärna vill ha. De kommer dock inte att åka ur, så det blir inte tal om några överdoser från supportrarnas sida.

David Gunnarson:
- Lite tidigt för det ännu kanske, men matchen mot Aston Villa kändes som frustration rakt igenom. Visst har vi sett våra lag spela sådana matcher otaliga gånger förut, när spelarna fattar till synes bra beslut, men utan att det funkar. En spelare arbetar fram ett skottläge och lägger bollen till rätta, men det tar lite för lång tid och någon hinner täcka undan. 

Som i slutskedet när Bentley fick bollen i straffområdet. Dåliga resultat kan leda till osäkerhet i avgörande ögonblick, och följden blir att skott studsar stolpe ut eller täcks undan i sista stund. Och så, när skärpan inte riktigt finns där i den berömda sista tredjedelen, dyker det upp en motståndare och skjuter ett inte alltför svårt skott under armhålan på en annars storspelande målvakt. Sådana saker som händer när formen är dålig. 

Trots att spelet funkar hyfsat och att man vet att kvitteringsmålet bara är en perfekt passning bort befinner man sig helt plötsligt i en enorm uppförsbacke. Det är i sådana situationer som man undrar om det någonsin kommer att vända, men erfarenheten säger att det ändå gör det till slut. En bättre position i Premier League hade varit att föredra inför
UEFA-cupspelet, men å andra sidan kan dessa matcher användas för att få ordning på skutan igen. För att sätta saker i dess rätta perspektiv måste det dock nämnas att Villa var riktigt bra och förtjänade segern. Martin O’Neill har något stort på gång. 

Richard Lantto:
- Ja eller så bör spelarna knapra lite viagra så de börjar visa lite passion. Jag trodde på Juande Ramos och segern i ligacupen borde varit spångbrädan till något större men nu vet jag inte hur det här kommer att sluta. Det nämndes lite intressant statistik under Villa matchen. Under Ramos tid i klubben så har man 10-10-11 på 31 spelade matcher och det är ganska mediokert. Å andra sidan så har man sålt tre anfallare för £60m och det är tydligt att det inte räcker med en massa lovande (och dyra) mittfältare för att väga upp det. Säsongen är dock lång och med några bra resultat så kan det svänga snabbt.


Segern mot Man United följdes upp med en imponerande seger borta mot Marseille. Liverpool har startat säsongen fantastiskt bra - i alla fall sett till tabellerna.

4. Liverpool vann äntligen mot Manchester United och gjorde första spelmålet mot Fergusons mannar på fem säsonger. Är detta äntligen Liverpools år? 

Björn Grafström:
- Det är alldeles för tidigt att säga. Chelsea är fruktansvärt starka och Manchester United kommer garanterat att vara bättre när Cristiano Ronaldo kommer tillbaka. Dessutom har Liverpool ofta spelat riktigt dåligt men på något vis lyckats vinna matcher. Det såg dock bättre ut mot United och Marseille avfärdades utan några större problem trots att matchen spelades i Frankrike. Liverpool ser ut att gå mot en riktigt spännande säsong, den saken är i alla fall klar.

David Gunnarson:
- Hittills ser det lovande ut resultatmässigt, men sämre spelmässigt. En bra start och poäng när spelet inte är perfekt kännetecknar en potentiell vinnare, så kanske. Liverpools största problem har varit att man halkat efter tidigt och i år kanske det blir en ändring på detta. Sedan är det förstås ett enormt plus att man äntligen lyckats besegra antagonisten från Manchester. Det kommer att lyfta både spelare och fans. 

Richard Lantto:
- Ja, 2008 är Liverpools år som Europas Kulturhuvudstad. Så länge det inte är Uniteds år så är jag nöjd. Chelsea är fortfarande mina favoriter till titeln men Liverpool kan vara förste utmanare om de slänger rotationssystemet i Mersey. Att de har ett bra lag råder det inget tvivel om men kanske inte med fullt så bra bredd som Chelsea och United, alltså bör de använda de bästa oftare. Stommen med Reina, Carragher (eller kanske inte just han), Mascherano, Gerrard och Torres är av världsklass.


Både Gunnarson och Lantto misstänker att Joey Barton har haft alldeles för stor inverkan på Danny Guthrie...


5. Till sist, vad minns ni bäst från den senaste tidens fotboll i England? 

Björn Grafström:
- Liverpools seger över Manchester United. Jag har hunnit flytta två gånger sedan det sist begav sig, vilket säger en del om hur lång tid det var sedan det inträffade.

David Gunnarson:
- Utvisningarna. Guthrie fick hjärnsläpp och gjorde en Joey Barton. Sätt de två i samma rum och väggarna lär rasa ganska så snart. Skulle kunna bli intressant. Vidic fick försöka två gånger för att bli utvisad mot Liverpool och lyckades till slut, men först efter att spelarna fick påminna domare Webb om att Vidic redan hade en varning. Mycket generöst för övrigt att enbart ge en varning för den andra förseelsen som i sig var värd tre varningar. Även John Terry fick syna det röda kortet men felaktigt. Det ser ut som att överklagan lyckas och det med all rätt, men varför lyckas inte mindre klubbar med överklagan? 

Richard Lantto:
- Såpan i Newcastle och Hulls överaskande femteplats i tabellen illustrerades utomordentligt då Danny Guthrie sparkade benet av Cris Fagan. Ett "storlag" i obalans som inte tål att bli förudmjukade på planen av ett "skitlag". Eller så handlar det bara om att Danny Guthrie inte är frisk i huvudet, möjligtvis har han tillbringat för mycket tid med Sir Joey Barton.